Min pojke besväras av tics, har haft det under ca 2 år. Långa perioder kan det vara helt borta för att sedan komma tillbaka. Ticsen varierar mellan ögonblinkningar och små harklingar mm. Vi märker att han själv i bland lider av detta. Är det någon som vet något om detta? Vad kan vi göra för att hjälpa honom? Kommer det att försvinna???
Men av mina killars bästa kompis har tics... Tror han fått dignosen Toretts syndrom.
Vissa tics kan nog växa bort tror jag, men är inte helt hundra!
Hej...
känner igen detta då min son började så här.Han har i dag diagnosen tourettes syndrom....sök hjälp så att du kan få stöd i detta....kram
Min son hade också tics i perioder i den åldern, blinkningar och harklingar men de har växt bort.
Är det inte så att man kan öva bort mycket av de synliga symptomen som blinkningar genom att säga till när de blinkar etc så slutar de för stunden och det återkommer mindre frekvent med tiden?
Min son på 10 år har tics.
Min sons tics kommer och går. Ibland är det harklingar,blinkningar eller olika rörelser med fingrarna. Ibland håller han på ett par veckor,ibland i månader med ett tics,för att sedan "vila" en kort eller lång period.
Vi har fått mycket stöd och tips ifrån skolsköterskan.
Hon tipsade oss om att inte låtsas om att man inte ser det utan att man skojar lite om det (absolut inte ironiskt). Att man t.ex säger att "vad tror du händer om du låter bli att slå i bordet med fingrarna under 5 min,ska vi se? ".
Jag har hört att dom barn som har tics oftast är väldigt känsliga och kreativa barn. Hos oss stämmer det in.
Det sägs också att detta är en form av stresshantering,att det är ett positivt sätt att hantera sin stress på (detta betyder inte att dessa barn är utsatta för mycket stress).
I början blev jag alldeles tokig på dessa ljud och undrade vad det var. Så jag tyckte att det var så skönt då vi sökte hjälp. Det lugnade mig och jag vet nu hur jag ska hantera detta.
Så mitt tips är att göra det.
Lycka till!
Till sist: Detta är mycket vanligare än vad vi tror,fast vi inte alla gånger ser det.
hej,
jag hade mkt tics när jag va liten..
och det var ganska jobbigt.. men det jobbigaste var när alla frågade tex,
vrf blinkar du hårt hela tiden? eller kollade på mig lite när jag sa, hm.. lite tyst var 5e minut..
Min Max hade tics hela hösten-06,det började med att han hade hosta,som sen övergick i ticshosta,han kunde hosta "Hack ,Hack" sen var det tyst i 30 sekunder sen kom det igen "Hack, hack",så höll han på från september till december hela dagar men INTE på nätterna-det var så vi kom på att det var tics.
Jättejobbigt var det för hela familjen,men Max verkade inte bry sej särskilt..
Vi fick höra att man inte alls skulle kommentera det-utan bara låtsas som om ingenting.
//Camilla
Tack alla ni som delat med er av era erfarenheter!!! Jag lider så med min son. Man är rädd att de ska börja kommentera detta i skolan, tror dock inte att det hittils har varit ett problem. Ska nog kontakta skolsköterskan, och höra vad hon säger. Hur har det varit för era barn, har symtomen förvärrats med tiden eller är det ungefär lika?
Min dotter har med haft olika typer av tics, då i form av harklingar som först kom under en period för 2 år sedan och varade över en hel sommar (oerhört jobbigt), sedan försvann det och kom tillbaka ett halvår senare, men nu har det *pepparpeppar* varit "tyst" länge.
Dessutom så har hon en tics som gör att hon drar ut trosan ur ändan liksom och så luktar hon på fingrarna (SUPER JOBBIGT), i början så blev jag nästan arg på henne, för det var HELA tiden, och jag frågade henne vad det luktade o då svarade hon "Ingenting", nej precis, varför gör du så...
Men nu har jag lärt mig att ignorera det, men är det så att hon har gjort något flera gånger oavbrutet under en kort tid så kan jag kommentera det med att "Det luktar nog inte mer nu än för 5 min sedan", då hajjar hon till o skrattar o typ kommer på sig själv...
Men jag tror inte att alla som har tics behöver ha Tourettes, utan som jag förstått det så är det vanligt i denna åldern...
Kanske ska förtydliga mig med att säga att min dotters tics går i vågor, det kan vara borta i veckor för att sedan komma tillbaka litegrann och ibland kommer det tillbaka väldigt intensivt....
Kan tänka mig att miljön påverkar, kanske när de upplever sig "stressade" att det är lättare att göra sina tics...