Cysta på äggstocken !

Jag hade en cysta på en äggstock för ett par år sedan. Jag kände av lite molande smärta under några dagar + ökade flytningar  utan att tänka mer på det, men en natt (midsommarafton) fick jag så fruktansvärt ont på höger sida attt jag trodde jag skulle svimma. Midsommardagen kunde jag varken gå, ligga sitta eller någonting..låg bara i soffan och skakade, grät, kräktes och kallsvettades..(och jag var inte ens bakfull=)
Ett besök på akuten på eftermiddagen resulterade i diagnosen UVI, trots att proverna var bra, och jag skickades hem med starka smärtstillande och penicillin! Efter några dagar var det något bättre, men jag hade fortfarande väldigt ont i höger äggstock.Nu är jag dessvärre en sådan person som tycker att det känns onödigt att gå till läkare om man kan stå på benen, så inte förrän i Augusti gick jag till läkare igen och tjatade till mej en remiss till gyn. Väl där hittade de med hjälp av ultraljud en "vattencysta" som var ca 2*5 cm stor, som satt i höger äggstock. Den extrema smärtan jag hade under midsommar helgen kom sej enligt läkaren  troligen av att den hade roterat, och i sådana fall brukar det tydligen vara ambulansfärd till sjukhus som gäller=( 
Nu tyckte han att det såg ut som att den höll på att gå tillbaka ( den hade troligen varit ännu större), och beslöt att avvakta med operation.
I slutet av Augusti blev jag planerat gravid och begärde då ytterligare ett ultraljud för att kolla hur cystan såg ut. Den hade då tack och lov förvunnit nästan helt!!
Men hela sommaren var definitivt förstörd av att ha ont/väldigt ont i flera månader.
Jag har tack och lov inte fått någon mer cysta  varken under eller mellan/efter de två graviditeterna efter det och hoppas verkligen att jag slipper det framöver. Var inte kul kan jag lova=(
Var glad att de hittat det så pass tidigt och jag håller båda tummar för att den snällt ska förvinna av sej själv, som de ju oftast gör. En operation kring äggstockarna skulle iallafall jag tycka känns lite olustigt..
LYCKA TILL!!

Hejsan!

Jag har en dermoid cysta stor som en grapefrukt i min ena äggstock.
Värken började som mensvärksliknande men slutade med en värk så stark att jag trodde jag höll på att dö och det blev ambulansfärd upp till sjukan.
Gemensamt för all smärta jag haft,oavsett om den varit svag eller stark är att
*Jag har blivit illamående,matt och kännt mig svimfärdig.
*Jag har haft värk i vänster sida av ryggen,över vänster höft och på vänster sida av magen ända ner till ljumsken.

Trots att min cysta är så stor så mår jag bra nu så länge jag sköter magen och gör nr 2 varje dag eller högst varannan.
Annars kan det hända att tarmarna trycker på mot cystan och detta gör att jag får ont.
Jag väntar just nu på operation men har varit smärtfri i en månad sedan jag började sköta magen.
Innan hade jag ont i 7 veckor.
Mitt tips är alltså att sköta magen.
Jag tar laxerande som ett nödskott,hellre det än att få så ont igen.
Hör gärna av dig om du vill prata och hålla kontakten.
Ibland är det skönt att ha någon att prata med,jag skapade en liknande tråd igår.
Kram på dig och lycka till.

Ja just det.
Små små blödningar har jag haft för ca en månad sedan.
Vet inte vad det berodde på men det började 2 dagar efter ambulansfärden upp,så troligtvis hade det gått så lång med förstoppningen jag hade att det var totalt ihopklämt därinne,det kan väll ha irriterar.Blödningen var sparsam och gick över efter 3 dagar.

Jag tog bort en cysta på äggstocken i somras, då jag var gravid i v 28. Cystan var ca 8x10 cm stor och jag hade starka smärtor i ryggen, sidan och ner i benet, plus kräkningar. Dessa besvär kom mycket plötsligt en morgon och den togs bort på kvällen samma dag. Istället för att operera bort den, vilket ansågs för riskfyllt pga graviditeten, punkterades cystan och innehållet sögs ut, genom att man stack in en lång nål genom bukväggen och in i cystan. Jag fick lokalbedövning innan och kände inget under ingreppet. Så fort vätskan var utsugen var jag helt symtomfri och vid ett ul efter mitt barns födelse såg man inte till cystan överhuvudtaget.

Min är också 8x10 cm...läskiga tanke.

Hej !
Tack för era svar. Har era symtom kommit på en gång eller har värken kommit och gått ? För så är det i mitt fall, att det kommer och går. Nu är det ju en remiss skickad till gyn som tur är, för det låter ju på era beskrivningar som att det är min cysta som gör att jag mår som jag gör.
Mvh tomcar1

Oftast handlar det om sk godartade cystor.
Det är när cystorna spricker som man får ont så in i h....e.
Blod samlas då i buken och därav smärtorna.

Har haft så titt som tätt. Man opererar inte bort godartade cystor som är små, men det beror ju i o för sig var någonstans de sitter .

Man kan få frossa, feber och lika ont som när man föder barn av cystorna när dom till slut spricker. Det är alltid bra att kolla upp dom i synnerhet om dom spricker av sig själva och man har FÖR ont s.a.s. annars tömmer sig cystorna automatiskt och brukar inte ställa till allför mycket besvär.
Men det är jobbigt, visst är det det.

antianti...tack för utförligt svar . Känner mig lugnare nu, när jag med nästan all säkerhet vet att min smärta i magen beror på cystan !
Mvh tomcar1

Nu ska vi inte skrämma någon med brustna cystor här,vist sådant gör ont men det kan göra ont innan med.
Jag ska ge er min story från början så får ni en större överblick.

Min cysta har inte spruckit någonstans,och jag har haft djävulskt ont,och då menar jag inte lite" aj aj,tar en värktablett" nej,jag låg på marken och grät och skrek av smärtor och skakade som galet,först låg jag stilla men efter ett tag fick jag panik och började vända mig för att hitta en position där jag stod ut med smärtan,när jag sedan inte gjorde det fick jag panik,halva kroppen domnade och det började pirra lite fiffigt överallt,yup,jag höll på att tuppa av.
När man har en sådan stor cysta som jag har så trycker den mot organen som finns runt omkring.
Har inte jag bajsat på några dagar så blir jag halvt galen.
Man ska absolut inte jämföra denna smärta med att föda barn,jag föder hellre barn utan smärtlindring 5 dagar i veckan än att uppleva denna smärta igen.Att föda barn är en positiv smärta.
Och då vet jag vad jag pratar om för jag har fått båda mina knottar utan bedövning och sist låg jag i 25 timmar för att ploppa ut han.

För mig började allt för något år sedan,jag hade ont i några dagar men inte så illa och det gick sedan över.
Sen,efter förlossningen började problemen på riktigt.
Då jag ätit järntabletter som,faktiskt inte förstoppade mig utan snarare körde igång magen på mig,blev mina tarmar,ja....rätt så lata,så efter förlossningen kunde jag helt enkelt inte bajsa.
Jag tror jag gick sammanlagt 5 eller sex ggr på 7 veckor.
JAg hade ont på bb men då var värken mer som en blandning av mensvärk(eller gud vad är detta?
Barnmorskan sa att jag förmodligen suttit konstigt när jag ammade.

Vid ett besök på Bvc några veckor senare får jag plötsligt ont,nu är det värre och jag mår illa samtidigt.
Nu hade jag haft värken i några dagar och den kom och gick i intervaller,och alltid med illamående.
När detta kommer över mig säger bvc sköterskan att jag ser ganska blek ut och jag skickas över så att någon kan klämma lite på magen min.
Efter det,när allt verkar vara i sin ordning,så kommer man fram till att allt därinne förmodligen bara behöver falla på plats därinne,men det bokas ändå in ett läkarbesök.

Några dagar senare har jag så ont att jag inte kan gå rakt så sambon och jag åker till en privatklinik här i stan.
Läkaren misstänker först njursten men efter att man tagit urinprov och inte hittat något så tror man istället att jag har en tarmficka.
Blir tillsagd att äta mycket fibrer och röra på mig.
Efter några dagar av intervall smärtor verkar det äntligen lugna sig lite och jag är smärtfri i ca en vecka,då jag jag lyckats gå 2 ggr och det har hjälpt.
Men så börjar magen krångla igen......

Det började återigen som mild värk,i kanske 20 minuter i några dagar,sedan fick jag så ont att jag inte kunde stå,men det gick över med värktabletter efter ca 2 timmar och då kunde jag vara bra i ca 2 timmar innan smärtan kom tillbaka.
Eftersom jag var helt övertygad om att jag bara behövde bajsa så åkte jag inte till läkare igen.

Då min sambo skulle iväg på utbildning utomlands i några dagar så bad jag han skjutsa mig till mina föräldrar i min hemstad på väg upp till Arlanda.
Väl där,när smärtan kommer så kan jag inte göra annat än att ligga i vissa positioner,typ som en groda på magen med benen uppdragna för att det enbart är då jag känner lättnad,men värken går över...
Men så händer det,efter amningen klockan 3 på natten så får jag plötsligt så ont att jag börjar gråta,jag känner liksom att den här gången är det värre.Jag gråter så högt att jag väcker hela huset och pappa skjutsar mig till akuten.

Väl där får jag först smärtan i två intervaller men plötsligt vill den inte gå över längre.
Jag får två voltaren men efter en timme är smärtan inte borta och jag får då ett stolpiller av något slag.
När inte heller detta hjälper så bestämmer de sig för att skicka upp mig på röntgen för att röntga magen.
Nu har jag alltså suttit på golvet på alla fyra,som en liten vovve i flera timmar för det är det enda jag står ut med .
Sedan kommer en läkare och säger att de kan se en liten förstoppning och en "liten knöl på livmoderna" som det hette då
Jag får förklarat för mig att detta är vanligt och inget farligt alls och jag blir hemskickad nästa dag after ett lavemang som knappt tar ut något och med ett recept på Movicol mot förstoppningen.
Movicol är ett pulvet man löser upp i ett halvt glas vatten som vidgar tarmen och stimulerar tarmrörelser om jag inte läst helt fel nu.
Detta är Fredag mitt på dagen och hela Fredagen mår jag bra bortsett från en del obehag i sidan.
Lördag eftermiddag börjar smärtan komma tillbaka,nu har jag ff inte gått på toa.
Söndag eftermiddag får jag en sådan smärtattack att jag sjunker ihop i badrummet.
Denna gång ringer pappa efter ambulans,när ambulansen kommer så har den attacken gått över men vi åker upp iaf.
Väl på sjukhuset kommer nästa och denna är den ABSOLUT VÄRSTA av dem alla.
Det är denna jag beskrev ovan.
Denna gången för jag smärtstillande direkt ut i blodet via armen.
Efter en stund känner jag mig öm men har inte ont .
Då är det dags för lavemang igen och det är nu jag inser att jag får ont när jag rör på mig,så jag går en bit,pausar och går igen för att komma till toan.
Sedan bestämmer de sig för att jag ska åka till GYN för att göra ett ultraljud och titta på den här cystan.
Det är då man ser att den här lilla knölen på livmodern,i själva verket är en grapefruktstor cysta i min äggstock,8x10 cm.
Läkaren som gör undersökningen säger att om jag inte får ordning på magen och fortfarande har ont nästa dag så vill de operera bort den direkt,men om smärtan går över så kan jag åka hem till den stad där jag bor och de kan ta den efter någon månad eller två.

Jag fick lämna sjukhuset på Tisdagen,alltså efter 2 dagar.
Då hade jag fått igång magen och det har nu gått en månad.
Har jag inte gått på två dagar blir jag öm DIREKT,inte så att jag får ont men jag blir mer och mer öm för varje dag som går.
Som mest har det varit 4 dgr och då var jag riktigt rädd att smärtan skulle komma tillbaka.
Jag har fått det förklarat som att tarmen trycker mot cystan när den är full eller att cystan tynger ner och trycker mot tarm eller annat organ.
Nu är min cysta en sk dermoid cysta som sitter innuti äggstocken.
Dessa kan även börja vicka lite på sig och sedan vrida sig.
Det i sin tur kan få som resultat att man får fruktsnvärt ont och att blodtillförseln stryps i äggstocken och att den sedan kan dö.

Det är väldigt svårt för mig att säga varför just DU har ont,men i och med att detta kan rusa framåt ganska snabbt så tycker jag att du ska kontakt gyn och be dem om att åtminstone göra ett ultraljud av cystan för att se var den sitter exakt,och om det är en sådan som jag har,så kolla att den inte vridit sig.
Om den skulle brista så skulle du få bra mer ont än vad du har fått,tro mig.
Jag skulle inte ens sitta här på familjeliv med de smärtor jag hade och diskutera och då hade min inte ens brustit.
Brister den lär du märka det för det är mer akut.
Jag själv har svårt att föreställa mig hur något kan göra mer ont än det jag hade,så jag hoppas jag slipper uppleva att den brister.

kram och godnatt.

Japp,detta började alltså i slutet av Januari ocj jag ska opereras om ca en månad.

och en till....man kunde aldrig konstatera en svår förstoppning på mig trots allt,faktiskt,vilket är knepigt.Jag fick höra att min mage var mjuk,så inte så mycket som behöver sitta där för att det ska kännas...
Ok,nu sova ZZZzzzz.