Mats Wilander poetar sig ...

Ni har säkert hört dena förrut. Men för alla som inte känner till detta poetiska djupa mästerverk så postar jag den här. Vad tror ni? Går den uttyda? Vad menar Wilander?

Dikten lästes för första gången live i "Gomorron Sverige" där Fredrik Belfrage var elak nog att pålysa den med ett enormt stort allvar. Wilander läste den i en nedsläckt studio med en spotlight i ansiktet. ahn läste med MYCKET stor inlevelse och djup.

20 år seare blev den etta på fredrik och Filips lista över Sveriges roligaste händelser någonsin

Vad tror ni, lämna gärna synpunkter!

/ Ursus

-----------

"Droppen"
(av Mats Wilander, 21 år)

Jag sitter mitt ibland gamla och unga människor på det här fiket. Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik.Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta.

Jag greppar dem mellan tummen och pekfingret. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats.

Så nu befinner sig droppen hotfullt långt ovanför koppen. Plötsligt vänder den och tar fart mot mig och min vita tröja. Jag hinner inte undan. Droppen träffar mig mitt på magen. Jag tittar ner och ser den dra ut sig lika stor som en tumnagel.
Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning.

På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav.

...en onödig massgrav.

Så jag reser mig upp och går min väg.

De flesta liv tänds och släcks alltför snabbt.

-----------