Hur skulle du ha gjort?
Vi har väldiga problem med bonussonens beteende, han är odräglig. Skriker, trotsar om allt, kallar en fula saker, slåss, lyssnar inte på någon och repsekterar inte någon. han mår helt enkelt inte bra, och till största del tror jag att det beror på att han flackar fram och tillbaka varannan vecka mellan två boenden med olika regler samt två olika dagis. har påtalat detta för både min sambo samt pojkens mamma flertalet ggr, men inget händer eftersom dom inte lyssnar på det örat. Nu har det gått över 2 år, jag och min sambo har fått ett gemensamt barn samt har ett på väg. Nu har bonussonens beteende börjat gå ut även över lillebror (eller det har väl snarare pågått sedan han var nyfödd, och nu är han 16 månader) och jag känner att jag är på bristningsgränsen! Till saken hör att det är jag som går hemma som har bonussonen mest av alla, men ändå så verkar det som om ingen bryr sig när jag försöker tala om hur man har det här hemma med honom. Då får man bara höra (från sambons familj samt bonusens mamma) att man har valt det själv, att man bara klagar, att det måste vara en själv det är fel på eftersom bonussonen är så snäll och gullig när han är med dom. Jag blir helt enkelt inte trodd, och även fast min sambo vet precis hur hans son håller på här hemma så säger han det inte till någon, det är nog så att han skäms. Men sen får jag lida för att jag inte är en sån som orkar hålla tyst hela tiden.
Även bonussonens mamma tycker hans beteende är jobbigt, och då har hon honom ändå mycket mindre än mig eftersom han hos henne går på dagis hela dagarna.
Hur som helst, nu känner jag att jag är på väg att gå in i väggen totalt, och ingen bryr sig i att lyssna på mig. Jag orkar helt enkelt inte med att ta hand om min sambos otrevliga son längre, men så fort jag säger ifrån så får jag höra från alla håll (sambons sida) att jag är en idiot typ, att jag borde tänkt på det innan jag blev ihop och flyttade tillsammans med min sambo. Men till saken hör, att så här var det inte då. Då tog min sambo fulla ansvaret för sin son och hade honom bara när han var ledig, sedan började han ha honom varannan vecka och sakta men säkert har allt ansvar lastats över på mig eftersom jag varit mammaledig i över ett år nu.
hur skulle du ha gjort? Lämnat sambon för att slippa bonussonens beteende? För jag har nu börjat fundera om det är enda utvägen (trots att jag älskar min sambo väldigt mkt), eftersom varken min sambo eller bonussonens mamma tänker ta itu med problemen som det ser ut, har ju som sagt pågått i över 2 år. Känns dock inte helt rätt att slita våra gemensamma barn från sin pappa pga bonussonens sätt, men vad ska man göra? Man orkar inte ta hur mkt skit som helst. Jag orkar inte gå här hemma med bonussonen och känna att varje minut är pest och pina, och att varje dag är ett evigt tjatande och bråkande.
Tacksam för tips och råd.
Jag tycker inte att föräldrarna ser alls till pojkens bästa 
Visst förstår jag att bägge vill ha sonen men till vilket pris? Pojken mår ju skitdåligt