Svårt med livsval

OJ vad jag känner igen mig..Jag är likadan,jag har två barn sambo men lider av detta ändå...Ex val av skolor boende utbildningar/jobb osv...

Nu ska vi flytta till hus o det känns jobbigt,nu vill jag helt plötsligt bo på ett annat område,höjer upp det området till skyarna!

Detta ältande velande tar så på krafterna så man är helt slut...Tankarna håller man ju för sig själv också så hjärnan går på helvarv..

Jag man måste stänga av dvs stoppa sig själv,när tankarna kommer så tänker man stopp o gör något annat för att komma ifrån ältandet...Finns även terapi för sånt här vet knappt vad det heter nåt med k man övar upp sin självkänsla..

Jag skulle lätt kunna älta o ångar mig till jag var hundra o inte fått nånting gjort.....Är väldigt trött på detta beteende!

Vi får väl stötta o tipsa varann!

Känner också igen mig. Jag vill göra allt på en och samma gång och helst NU. Har svårt att bestämma mig för utbildning, jobb osv.

Och jag nöjer mig aldrig..
Det känns som att jag söker lyckan men jag vet inte var jag kan hitta den.. hittar också fel i allt.. Avskyr att vela så här.. Jag får, precis som jag uppfattade dig TS, aldrig någonting gjort.. tiden bara går och går.. och alla springer förbi mig i karriär, familj etc. -med ilfart!
Det gör att jag får ännu mer ångest!
Men man kan nog inte göra annat än att pröva sig fram och låta tiden göra sitt.. vi hittar nog "vårt" en dag också!

Kram

Skönt att några fler har samma tankar, och att jag inte är helt konstig

Är just nu i ett läge att jag måste göra något nytt, jag har gått på univeritetet alldeles för länge. Nu måste jag fixa jobb, vilket är helt omöjligt, jag måste flytta, men vet inte vart, killen jag träffar är underbar, men tänk om det finns någon som passar ännu bättre. Nu har jag grubblat på samma grejer i över ett år, och inte gjort någonting.

Velis: Finns det verkligen terapi för sånt här? Låter som nåt man behöver

ja precis

Och varför kan man aldrig bli nöjd över de man har?
Utan hela tiden måste tänka "finns det något bättre kanske?"

är vi olyckliga måntro?

samma här:

Är du också osäker på det mesta? Jag har blivit mer osäker ju äldre jag blir, för det finns så mkt att välja på..Jag undrar också alltid om det finns nåt bättre
Usch, det är jättejobbigt..

Jag är otroligt velig. Har hela livet gjort saker efter vad andra har förväntat sig av mig, och först nu, vid 27 års ålder är jag framme vid den där "vad ska jag göra av mitt liv"-fasen. Känns som att allt är för sent nu, jag har gått en utbildning jag inte vill...

Så nu velar jag om allt, utbildning, jobb, bostad, kille...

Det finns intressant stat. som isar på att männsikor som har svårt att fatta beslut lider av depp. i högre grad än männsikor som har enkelt att fatta beslut.

ja.. undrar varför det blir så..
det är extremt jobbigt

Med min erfarenhet idag skulle jag råda den som ev frågar att aldrig fatta beslut man inte är övertygad om. Då är det faktiskt bättre att välja status quo.

Det är också bra att på djupet tänka på konsekvenserna av ens val och inte bara köra på. Nån slags livsplan, om än en lös sådan, är nog inte så dumt att göra upp för sig själv när man är ung. Ungefär vart vill jag? Vill jag ha familj? Och rikta in sig mot målen och ha något att sträva mot. Då tror jag tillvaron blir mer meningsfull än vad den varit för mig.

Jag började en utbildning för att det förväntades av mig. Nu har jag en yrkesidentitet jag inte känner mig bekväm i. Jag flyttade till en plats där jag inte trivs för att jag lät mig övertalas av min man. Vi har köpt ett hus som jag avskyr för att han lyckades få mig att gå med på att det var det bästa valet just då. Nu är det ett jätteprojekt att vända hela situationen.

Har ni förresten läst den här artikelserien?www.svd.se/dynamiskt/idag/did_13721722.asp

www.svd.se/dynamiskt/idag/did_13721722.asp

ska det vara.

Där fanns det många artiklar om ämnet, intressant Ska läsa dem!

Mitt problem är nog just att jag inte lysnnar till andra, utan alltid försöker känna vad jag sjäv tycker känns rätt. Så på ett vis vore det kanske enklare att faktiskt göra vad andra förväntar. Jag vet tex. inte om jag vill ha familj, andra säger att de blir lyckliga av sina barn. Men jag tror dem inte, som vanligt

Aktris, jag antar att det kan gå åt andra hållet också. Alltså, att människor som lättare blir deprimerade har svårare att fatta beslut?

Jag är så trött på att man ska fatta besluyt hela tiden... samtidigt vill jag ju inte leva i en värld där allting bestäms åt en... :P

Denna artikel ur serien berättar bl.a. om just det med deppigheten, och det finns ett test att göra på sig själv också.
www.svd.se/dynamiskt/idag/did_13604967.asp

TS! Jag ÄR en solklar maximerare!! Jobbigt det kändes.. blev typ en 6 eller 7 på varenda fråga där..
Gah! Hur får man bort detta psyk-tillstånd??

samma här: Jag med, det enda jag inte gillar är rangordningslistor Ja, hur får man bort det? Börja välja dåligt, som självterapi?

oj oj jag tror jag svarade 7 på varje fråga. och jag vet att det är därför jag mår dåligt. mitt största val det jag längtar efter det är att få dra mig undan samhället och alla val. jag försöker begränsa mig hela tiden i hopp om att bli lyckligare men de är väl oxå val där jag försöker välja det bästa. gråter mest varje dag nu trotts att mitt liv igentligen är helt perfekt. = jag har alla valmöjligheter att göra precis vad jag vill. Skitliv!!!