Det här med det psykologiska...

Håller helt med... Ibland vill jag att nån ska fråga "när ska ni ha barn då?" bara för att få snäsa av dem och ha anledning att vara arg...

Jag hatar "slappna av och tänk på något annat"... Som om längtan efter barn bara går att fösa in i en koffert, låsa och kasta bort nyckeln.

Klantiga människor som med sin besserwisser attityd bara sårar och gör illa.

Enligt många gynekologer jag pratat med så finns det inte någon vetenskaplig grund för påståendet att barnlöshet beror på det "psykologiska", dvs att det skulle sitta i huvudet, att man ska slappna av m.m. Många professionella är nog av uppfattningen att barnlös är man av något fysiologiskt skäl. Hittar man inget fysiologiskt skäl har man uppenbarligen inte letat klart... Det svåra för ofrivilligt barnlösa är väl att bestämma hur lång tid som är rimlig att vänta eller hur många ivf-försök man ska göra...

uhuru- jag har också svårt att bestämma vad som är "rimlig" tid innan man gör IVF. Det är tungt att inte få barn när man så gärna vill.

Tänk vad skönt om man kunde bestämma sig för att slappna av och inte tänka på det. Och att det funkade. Det är inte så lätt när man väntar, väntar och väntar. För det är inte så kul att gå och fundera på det. Tanken finns ju med jämt.

Jag tänkte att det skulle lätta bara vi fick påbörjat utredning. Nu vet jag att de inte hittat något fel på någon av oss. Och att det normalt kan ta upp till 2 år, alltså 6 måndader kvar. Men oj, där väcktes hoppet ordentligt igen och jag tänker ännu mer...

Gah! Håller me alla föregånde talare... *morr*
Denna då : Men, kolla bara på NN o NN... så foooooort dom hade bestämt sig för adoption så VIPS va hon gravid!

Känner mig som ett frågetecken.... alla verkar så pålästa och insatta. Jag och min sambo precis påbörjat vår utredning.
På ett sätt känns det jätte bra, men samtidigt skrämmande. Idag avslöjade jag det för en kompis som kommenterade "men det kommer gå bra". Jo - men tänk om det inte gör det????!

Det där med att man skulle bli med barn "så fort man adopterar" det stämmer inte. Man har gjort vetenskapliga undersökningar bland infertila par. Lika många som väljer att adoptera och lika många som inte gör det blir till slut med barn. Varför det är så, ja trots alla hinder kan det plötsligt bara komma det där guldägget den månaden med guldspermierna och så stämmer allt. Det är som att köpa en triss och vinna högst vinsten. Härligt för dom som till sist får sitt efterlängtade barn, för oss som kämpar blir det "solskenshistorier" som gör att hoppet aldrig kan dö, utan det blir ett evighetsprojekt.

Ja, jag är faktiskt less på alla solskenshistorier, de hjälper ju inte mig att bli med barn. Min högsta önskan är ju att få vara en av dom som får barn, men det går inte framåt här inte. Om det inte fanns denna oförutsägbarhet med i spelet så visste man bättre vad man har att vänta sig.

Innas- jag avskyr klämkäcka kommentarer om att "det kommer att lösa sig, kämpa på". Hur F-N kan dom veta vad som kommer att hända oss? Dom ser inte vår sorg och smärta.

Blir också upprörd över attityder som att man inte får barn för att man liksom "låser sig" när man tänker på det så mycket. Så grymt att säga att det är vi själva som orsakat det genom våra tankar. Min egen mamma har sagt sånt till mig. De försökte i 5 år och sen när de kom på utredning så "var det något som släppte" och det lyckades plötsligt av sig själv. Sånt skitsnack. När jag pratade med henne så visade det sig att de fått hjälp flera år tidigare. Min teori är att det är väldigt mycket som släpper när man väl plussar. Och så som någon konstig efterhandskonstruktion vill man ha det till att man slappnade av redan innan.
Eller folk som säger vi lyckades när vi väl gav upp. Hur många gånger har man inte gett upp?! Klart att det känns kört många gånger, men man fortsätter ju ändå.

Camille28- när det är ju så att man känner många gånger att nu ger jag upp. Jag orkar inte längre- men inte blir man ju med barn för det inte. Eller hur skall lite avslappning få simmarna att simma bättre? Folk vräker bara ur sig utan någrasomhelst belägg för det dom säger.