Detta är nog en fråga som man inte borde ställa sig när man lever i ett förhållande, men den poppar ständigt upp i mitt huvud.
Hur kan jag vara säker på att min sambo åtrår mig?
Han är snäll och gullig mot mig, ställer alltid upp för mig och säger ofta ofta att han älskar mig men det är inte där skon klämmer. Det är den där speciella blicken jag saknar, sättet att ta i mig.
Känslan att vara den han vill ha.
Någon som förstår hur jag menar?
jag förstår exakt hur du menar, det där första pirriga. eller de där underbara blickarna som man fick i början? Klart det finns de som har de eldigt länge och ofta. Men tyvärr är det nog så att i alla förhållanden så försvinner elden men glöden finns kvar (han säger att han älskar dig, ställer upp för dig osv) man ska inte nöja sig med halvdant, men det låter som om du har en underbar man iallafall!
Jag tror jag förstår. Den där lilla ljudet (mm..) när han håller om en, eller den där sucken av välbehag när man tar på honom. Sådana småsaker som säger allt.
ett förhållande ändras ju med tiden, dom där speciella blickarna och sådant kanske ändrats till något annat, djupare..?
det är ju tyvärr (?)inte gulligull hela tiden, tänk va tråkigt de skulle vara. så som du beskriver att din sambo gör tycker jag låter helt naturligt, men jag tycker du ska prata med honom om du känner att det är något som fattas.. eller överraska honom du med något speciellt, kanske en riktig myskväll eller extra nice underkläder, kanske blir det en nytändning och du får det du saknar nu?
förstår presis vad du menar ts
Jag tyckte sånt är jätte svårt... Ville att mitt och sambon förhållande skulle vara så hela livet ut. Visst som sia sa att det finns dem som har det så... Men det kommer inte av sig självt... De som har det så är riktigt bra på att underhålla sina förhållande...
Jag såg det så här: Vi älskar varandra, Vi skulle göra allt för varandra, Vi funkar bra ihop på alla lägen Vad mer kan man begära...
Jag har haft så många innan där kanske elden funkat men inte resten... och att resten funkat men inte kärleken funnits.
Så jag beslöt mig för att verkligen gå in i det förhållandet jag har och vårda det ömt och kärleksfullt och visst kommer de där blickarna i bland och då stannar vi båda upp och njuter av stunden.
Enligt Leo Buscaglia 8författare till boken "Förälskelse och kärlek", så har en relation tre faser;
1) Förälskelsen = passionen, de "stora" känslorna" med omtumlande åtrå och allt därtill. I en varaktig relation kan denna fas hålla i sig mellan 1-3 år.
2) Åter till vardagen = En dag vaknar man "upp ur förälskeseruset" och känner plötsligt inte den där brinnande åtrån för sin partner. Nu kan det gå åt två håll, antingen ersätts passionen av en djupare känsla av att "vi hör ihop". Detta är början till vad man kan definiera som "kärlek".
"Jag ser med ömhet på min partner, jag älsakr honom/henne. Åtrån finns fast på ett annat sätt.
Det andra alternativet i den här fasen är man går åt skilda håll, då man inte längre upplever den där "kicken". Man saknar den och "jagar" vidare.
3) "Vi är ett". Kärleken fördjupad. Oavsett vi är två eller skapat oss en familj, så är vi ett fungerande "AB". Ibland blossar passione upp på här - nyförälskelse.
Hoppas att det här hjälpt dig en aning!
Jag vet att jag är åtrådd eftersom min sambo inte kan hålla tassarna borta från mig 
Han tar jämt på mig och säger att jag är så sexig, snygg, perfekt, att jag är allt han vill ha osv.
Självklart ger jag igen med samma mynt! 
Man måste både ge och ta.
Kan också sakna passionen ibland, fast jag har ett jättebra äktenskap. Minns en kille som jag var ihop med när jag var yngre. Fast vi var ihop i flera år, så falnade aldrig glöden. Så fort han såg mig naken fick han st*nd. Fast i övrigt så var han så omogen och vi passade inte ihop.
Jag har det som sagt otroligt bra i min relation. Vi bråkar i princip aldrig, har samma syn på det viktigaste och ger och tar. Men någon gång skulle jag vilja bli upptryckt mot väggen! Hehe.
Det är ju liksom inget fel på hans kropp när vi är tillsammans
Han får lätt stånd och han säger att han aldrig har haft så bra sex. Ändå tar han inte initiativ till det!
Vi pratade en massa igår och han blev jätteledsen över hur jag känner, men han vågar inte ta på mig som han kanske skulle vilja.
Jag förstår inte varför? 
En tanke bara: har det med horan-madonnan-syndromet att göra? Är du för helig för honom, för att han skall kunna ta på dig på det sätt han skulle vilja?
Jag misstänker att min man har för lite testosteron... Han har aldrig varit "het på gröten", ens i början av förhållandet. Men när vi får till det, är det jäkligt bra. Och jag känner en väldig ömhet mellan oss, när vi inte är för trötta och slitna (har ett barn på ett år).
(x)
Kan mycket väl vara så...
Han har inte haft många tjejer innan men var storkonsument på porr.
Det är likadant här, det var bara jag som var het på gröten i början och han har alltid varit försiktig.
Kanske kan du fresta honom? Locka honom?
Mitt ex var också lite för försiktig ibland.
Minns en gång att jag hade gjort mig kalas fin speciellt med en knälång, svart, glansig kjol... under den fanns det ju stayups och något litet svart i spets. Vi åt en god middag, drack lite vin. Han var som vanligt, kanske tittade han lite extra, fast att jag vickade lite på höfterna, log mot honom och små flörtade. När vi skulle gå och lägga oss var jag långsam så att han redan var klar... och jag öppnade dragkedjan på kjolen och lät den långsamt falla... det var allt som behövdes... ;)
Kanske behöver din man triggas igång lite. Jag menar, att hoppa på honom och alltid ta intiativet känns ju inte så kul. Men att i stället reta honom till att ta initiativet kan ju både vara upphetsande och roligt!
Jag har föröskt att locka honom men han är inte så intresserad av underkläder. Jag har t o m tagit med honom till affärer och bett honom säga vad han gillar för trosor och bh:ar, bett honom köpa något fint till mig men han tycker det är bra som jag har dvs helt osexiga saker.