Biomamman fyller bonusen med socker på hennes veckor
Min sambo har sedan ett tidigare förhållande en dotter som snart fyller tre år. Hon bor växelvis varannan vecka och de veckor hon inte är hos oss får hon mycket söta produkter. Kalaspuffar, sötad fruktyoghurt, vitt bröd, vit pasta, O'boy, kakor, bullar, glass, godis och så vidare. Hon får även mycket fet mat och skräpmat, hamburgare och pizza osv. Kan tillägga att mamman är INTE intresserad av någon dialog/kompromiss kring detta.
Hos oss är det så gott som nolltolerans mot skräpmat. (Ibland blir det pizza men det är sällan) Vi serverar fullkornsprodukter, gröt, mörkt bröd osv. Har inte ens ketchup hemma. ALDRIG godis och sånt. Försöker få farföräldrar och bekanta att förstå att vi inte vill att hon ska äta sötsaker också.
När hon kommer till oss efter en vecka hos mamman är hon alldeles uppsvälld, har ofta kräkts under mammans vecka, klagar över att det svider när hon kissar och pratar hela tiden om socker och godsaker och verkar verkligen tycka att det är jobbigt att vara utan allt detta. Efter några plågsamma dagar verkar hon anpassa sig och mår bättre men det är jobbigt att det blir så stor skillnad på kosten i hennes liv, man känner sig lite osäker på vad som egentligen är det rätta att göra.
Vi kan ju inte anpassa oss efter mammans kosthållning och börja äta därefter bara för att det ska bli lika och när vi får gemensamma barn vill vi ju också att dom ska slippa allt socker så länge det bara går. Dessutom blir bonusen märkbart uppvarvad och stressad de få gånger hon fått sötsaker när vi varit med. Är så otrevligt att se och man vill ju att hon ska må bra och vara harmonisk.
Någon som har/haft erfarenhet av samma/liknande dilemma, hur fungerade det för er och finns det några åsikter/råd/tips att få ta del av? Vore tacksamt.