Allergisk med djurägande svärföräldrar

Jag skulle nog ta ett snack med sambon och be honom prata med dem igen. Ni är männiksor och det är en katt vi pratar om. Vad är viktigast?

Jag menar när de kommer på besök har de ju också med sig allergener i kläder och annat. Jag är allergisk och min ena son har mycket kraftigare allergier och riskerar att få astma om han utsätts för pälsdjur, damm och dyl.

Det får ju inte bli så att ni knappt kan umgås. Varför sa sambon sådär undrar man??

Min kusin har också allergisk astma och reagerar starkt på katter. Hans allergi blev värre när han under några år ändå med hjälp av medicinering utsatte sig för dem hos kompisar som var kattägare.

Jag tycker inte du ska utsätta dig för katter alls och det kan finnas risk att er bebis utvecklar allergi när du har det.

Prata med MVC så kan de nog ge dig informationsblad du kan sticka till både svärföräldrarna och sambon.

Har varit i samma situation och jag berättade läget och även att jag inte alls var beredd att hälsa på för att jag blev sjuk av visiterna. De valde att lämna bort katten för barnbarnet var ju betydligt mycket mer viktigt i deras ögon. Tycker du ska stå på dig och inte alls anpassa dig och stå ut med "pipet" .. Risken finns ju faktiskt alltid att du blir sämre än "planerat" är det värt mini i magen, för även där finns ju risker? Din sambo verkar inte förstå allvaret, men det kanske är du som inte berättat hur det egentligen är ?? Skaffa dig skinn på näsan för det är din och bebisens hälsa som ska respekteras ..

Frusna Flickan: Som tur är hälsar de på väldigt sällan, egentligen bara när någon fyller år. Och de vet att de ska ha nytvättade kläder, men när de har gått så är det ju städning som gäller.

Trollemamma: Du har säkert rätt, att jag inte berättar tillräckligt. Jag brukar säga att jag mår dåligt efteråt och den här gången sa jag att jag inte hade någon större lust att följa med eftersom jag mår dåligt så länge efteråt. Problemet är väl att jag följer med ändå och faktiskt överlever utan att åka in på sjukhus, så det kanske inte spelar så stor roll vad jag säger, när jag gör som jag gör. Det syns ju inte utanpå att man har svårt att andas (om man inte synar mig) så han kanske tror att jag bara är gnällig.

Jag håller med de andra. Det finns ingen anledning att försöka dölja sin astma. Ingen kommer att tacka dig om du eller kommande barnet får ett svårt astma anfal. Förklara precis hur svår astma du har och hur sjukdomen fungerar... Då borde de förstå att det verkligen inte är bra att du åker dit så länge de har katt. De kan väl hälsa på er så länge? Det är ju iaf bättre. Sedan när de har fått lite tid på sig och vant sig vid att ni inte hälsar på kan de ju fatta ett beslut om katten.

Jo, en sak till. Det bästa är nog att er familj inte ger några råd om hur de ska göra med katten. Låt dem hälsa på er i nytvättade kläder och göra vad de kan för att undvika att du bli allergisk. Men låt de själva komma fram till att det bästa är att göra sig av med katten... Min svärmor gjorde sig av med en kanin p.g.a. mig (jag bad dem självklart aldrig om det) och den var egentligens sambons småsyskon. De skötte den inte bra och hon hade nog fått dem att göra sig av med den ändå, men min allergi blev den perfekta ursäkten. Tror ärligt talat att de ännu är arga på mig, tre år senare. Det är inte kul att få skulden för att någon gör sig av med ett djur.

Skulle det inte vara möjligt att de enbart hälsar på hemma hos er? De kanske kan mellanlanda någon annanstans innan de kommer till er, byta kläder och duscha.
(Kanske verkar omständigt, men istället för att avliva eller behöva lämna bort ett liv som inte lever i all evighet heller.)

Det finns även medel man kan kan smörja in kattens päls med så att det blir lättare för allergiker att vara i huset, om du berättat hur dåligt du mår kanske de är beredda att göra det extrajobbet?

Men är det verkligen rätt och riktigt att kräva att farmor och farfar gör sig av med ett älskat och fullt friskt husdjur "bara" för att en bebis kommer till världen? Om de inte tagit upp det själva, hade ni då tagit upp det med dem?
Förstår ditt dilemma, men är det inte lättare om DE tvättar sina kläder och duschar innan de kommer hem till er? På så sätt skulle varken du eller bebisen på symtomen.
Dessutom: Bebisen är ju inte född än, och ni vet inte om den kommer ha allergi..Går det inte att testa allergier väldigt tidigt? Synd om farmor om de gör sig av med katten och det sen visar sig att bebisen inte har några allergibesvär alls av katter..

Jag kan förstå astmatiker som mest ser djur som objekt som kväver dem och jag förstår djurvänner som ser djur som en del av familjen.

Detta är ingen enkel konflikt och att tvinga fram att dina svärföräldrar avlivar katten kan skada er relation på djupet. Du bör dock prata med din sambo hur du ser på det, man skall kunna prata om svåra saker med den man lever med. Kanske skulle du föreslå att ni träffas i trädgården när ni är hos dina svärföräldrar eller att de kommer till er istället.

Hittade lite info om medlet jag pratade om. Det hjälper mig iallafall, och allergiska jag bor med katter.

www.woofnwhiskers.com/info-store/petal-cleanse.htm

Jag har hittat det i vanliga djuraffärer.

frajsing, om man har föräldrar som är allergiska så har man en benägenhet att utveckla allergi, man föds sålledes inte med den. Men om man utsätts för det allergena ämnet så kan en allergi som annars inte fanns utvecklas. Fortsätter man utsättas för det allergena ämnet så kan allergin förvärras och inbegripa även andra allergena ämnen. Om man avhåller sig från allergena ämnen så kan man slippa allergi över huvudtaget.
Så, vad skulle du välja?
Har du någon gång känt på hur det känns att få ett astmaanfall? Pröva trä en plastpåse över huvudet och stick ett litet hål där du kan andas genom en tunt sugrör, då kommer du i närheten av känslan fastän du inte har inte i närheten av det allvarliga tillstånd som en astmatiker har.

Tyvärr är det så att icke allergiker inte förstår fullt ut hur det är att vara allergisk. Att det inte räcker med att bara ta ut djuret den tiden du är där, utan att man även måste städa ordentligt. Samt när dom själva åker hem till allergiker ha rena kläder fria från hår.

Du ska absolut berätta hur du känner och mår!
Är det så att du mår dåligt över att hälsa på så ska du inte utsätta dig i onödan, kanske istället träffas ute eller så!
Och precis som Anasha skriver kan ert barn utveckla allergi eftersom du har det!

Lycka till och hoppas det löser sig till det bästa för er!

Jag är själv allergiker med astma och min mamma har katter. Jag har dessutom ett barn och ett på väg. För mig finns inte tanken på att ha åsikter på huruvida de ska ha kvar sina katter eller inte. Jag resonerar som så att blir mina barn allergiska så får man ta itu med det då.

jag säger inte att jag vet hur det funkar (har dock haft lidrigare astmaattacker själv, det är inte det jag syftar på) Men jag tycker nog att TS ska vänta tills barnet är fött. Precis som Helmic säger så kan man ta itu med det då.

Dessutom är det ju inte TS val, i slutändan så är det hennes svärföräldrar som ska bestämma sig för om de vill träffa sitt barnbarn eller inte..
och om det är som du säger (det betvivlar jag inte att det är!) så kan man ju inte utsätta småbarn för någonting. Om det skulle innebära en risk att barnen utvecklar astma om farmor och farfar hälsar på med katthår på tröjan, hur ska man kunna skydda dem mot det? Ska man undvika alla människor i världen som har husdjur "ifall att"?

Alla: Fast nu har ju svärmor själv tagit upp att de kanske borde göra sig av med katten.. Står ju i ts.

Hej TS!

oj, tänker jag när jag läser din trådstart, att du utsätter dig för denna katt fastän du blir sjuk! Jag är själv svårt allergisk mot pälsdjur och får astma av det, jag skulle inte ens åka och hälsa på svärföräldrarna om jag blev så sjuk som du. För mig är det inte värt att gå runt i dygn efteråt och må dåligt för att få umgås med andra, de kan istället få komma hem till oss. Allergin blir ju inte bättre av att man utsätter sig för allergener heller.

Jag förstår att du känner dig tveksam nu när ni ska ha barn, det finns ju ingen som vet hur barnet kommer reagera. Jag fick mitt första astmaanfall när jag var ett par år gammal och jag och min mamma besökte mina morföräldrar. Jag hamnade på sjukhus och fick ligga i syretält (dåtidens astmabehandling) och var illa därann. Dessförinnan visste ingen att jag kunde bli sjuk, trots att båda mina föräldrar känner av pollen.

Vad jag menar är att det kan vara en idé att begränsa kontakten med svärföräldrarna till att de kommer hem till er enbart, och det i rentvättade kläder. Att kräva att de avlivar sitt husdjur är inte rätt, det får de själva avgöra.

Man ska inte ta allergi och astma lättvindligt. 400 personer dör i astma i Sverige varje år, det är något att ha i bakhuvudet. Sköt om din sjukdom på bästa sätt, och som någon ovan skrev, det är ingen som kommer tacka dig för att du blir sjuk för deras skull.

Jag skulle aldrig föreslå eller kräva att de skulle avliva katten, som en del verkar tro. Det jag reagearde på var att jag inte känner att jag har något stöd hos min sambo. Som situationen är nu fungerar det ju och jag är ju medveten om vad jag utsätter mig för, men jag vill absolut inte att mitt barn ska bli allergiskt om jag kan undvika det och då är det ju som flera redan påpekat dumt att låta det vistas i miljöer där det finns djur.

Att låta dem hälsa på mig är nästan lika jobbigt. ÄVen om de har nytvättade kläder känner jag av att de varit hemma hos oss. Det sitter väl i jackor och skor antar jag och även om kläderna är rena är kanske inte bilsätena osv. Jag mår ju inte lika dåligt som när jag varit hos dem, men jag behöver ofta städa efteråt. Det blir jobbigt på ett annat sätt när man mår dåligt hemma. Det är ju min fristad, om jag inte mår bra där, var ska jag då ta vägen? Visst jag kan väl säga åt dem att jag mår dåligt fast de har nytvättade kläder, men jag känner inte att jag kan kräva att de tvättar jackorna innan de ska till oss, och de måste ju få åka bil när det är 3 mil. Och visst, på somrarna brukar vi väl kunna hälsa på dem och bara vara i trädgården, men det är ju en begränsad tid.

Ts: Har du pratat med din sambo då? Förstår han hur allvarligt det är med astma, hur det funkar och vad som händer i kroppen? +riskerna för barn till sjuka föräldrar? Om man inte vet något om det så är det ju svårt. Många fattar ju helt enkelt inte hur det funkar eller tror att man överdriver/att det är psykiskt.

erika86: Ja, jag har pratat med honom om sjukdomen, men jag kanske behöver göra det igen. Men det är mycket möjligt att han tror att det är psykiskt eller inte förstår. Han har en kusin som blev botad från sin allergi (han hade inte astma) av en naturläkare och det har mina svärföräldrar tagit upp ett par gånger. Själv tror jag inte riktigt på sådant och är därför inte så sugen på att betala 1000:- för 30 besök, eller vad som krävs.

Oj, vad jobbigt om de dessutom tror att det går att bota bara för att kusinen blev bra. Visst allergi kan ju växa bort eller bli bättre om man har tur. Men jag tror inte heller att det var naturläkarens förtjänst...

Ja, jag tycker absolut att du ska ta upp det med honom igen. Se till så att han verkligen förstår. Jag har haft ett liknande problem. Är inte säker på att alla i min släkt har fattat det där än,trots att de ser att jag blir sjuk. Men nu har jag iaf lärt mig att prioritera mig själv. Det är inte värt att vara sjuk en eller flera dagar efteråt bara för att man känner att man "borde" hälsa på.