ramla från stående

Så länge dom faller från "egen" höjd brukar det oftast gå bra, det är värre om dom faller högre ifrån.
Dom är rätt tåliga dom små liven, det ser oftast värre ut än vad det är.

Är du orolig så kan kanske en hjälm skydda honom och lugna dej.

Klart det KAN vara farligt om man trillar och slår sig men man får inte gå till överdrift och vara överdrivet rädd. Mina barn har ramlat ner från soffan, en stol som tippat och från trapporna längst ner. Det var fasansfullt men de har klarat sig med några blåmärken och bulor.

Alltså man ska ju inte strunta i deras säkerhet men de KOMMER ju att slå sig och då är det bättre att de själva får testa gränserna på relativ låg nivå som det är att ramla från stående.

Hjälm(hmmmm)bra..ska tänka på det

Ok. jag kan alltså gå o hämta posten menar du? men tänk så kommer jag in igen o han gallskriker.snacka om dåligt samvete

Eh? Nu förstår jag inte... Självklart ska du inte lämna honom ensam och gå och hämta posten men jag menar bara att om du är överdrivet rädd för att han ska ramla och slå sig kanske han blir ännu räddare den dagen han väl trillar.

Min Måns har precis börjat ställa sig upp...han är verkligen livsfarlig. Men jag försöker låta honom ramla lite så han fattar själv att han måste hålla i sig och vara mer försiktig...han har nog grinat minst 5 gånger idag...stackarn... ...oftast går det bra...

Jag menar att jag är så himla rädd att han ska slå sig alvarligt illa så jag nästan inte går in i något annat rum..men då för jag alltså över min rädsla till honom. Har jag fattat det rätt?

corina79

Min Linus han är också livsfarlig...han klättrar överallt o ställer sig upp hela tiden. Ska försöka att inte vara sådan hönsmamma (men det är inte lätt)

Klart du inte BEHÖVER lämna honom om du inte vill. Det är ju inget fel i att vara rädd för att han ska ramla - ingen förälder vill väl att ens barn ska göra sig illa.

Men om jag tar ett exempel NÄR ett barn ramlar och slår sig - utbrister man då OOOOOJ kära nån och själv ser ledsen ut så gråter barnet oftast ännu mer eftersom även mamma/pappa tycker det var hemskt. Säger man något i stil med: Hoppsan och inte lägger någon oro i rösten brukar gråten avta fortare och barnet känner sig "tryggare".

Jag försökte skydda min son så gott det gick men inte överdrivet. sen är det bara att le och skratta när dom ramlar så dom inte blir rädda och lär sig att inte bara grina för att det inte gick som dom ville.

CeeJay

Det var intressant..nu vet jag hur jag ska gå tillväga då..visste ju inte detta.är ju förstagångförälder. Tack ska du ha känner mig mycket lugnare ju

ettan

det är svårt att inte få panik när dom ramlar..men jag får försöka helt enkelt

Försöker också att låta lite "gladare" när jag säger hoppsan om Nea ramlar...men förstår din nervositet, man är på helspänn.
Tror att Nea har tippat i golvet ca 4-5 gånger idag.

Min son är 8 mån och sitter och "kryper". Han lyckas alltid tippa över och slå pannan på samma ställe. På samma stackars bula. Om och om igen. Nu är det gult i pannan på ena sidan så det börjar gå över nu. Men tusan vilken otur att träffa samma ställe hela tiden. Måste ta jätteont.

Min son är galet förtjust i att slå sig. Han har ramlat överallt sedan han lärde sig sitta. Vi pallade upp honom med kuddar bakom ryggen, men han lyckades alltid falla emellan dessa och bonka huvudet i golvet. Köpte hjälm, men den användes aldrig, för han slog sig i alla fall.
När han lärde sig gå sprang han in i allting. Sedan lärde han sig klättra och då ramlade han från stolar, pallar, toastolen, blöjhinken. Han har slagit i bakhuvudet så han slutade andas, tryckt upp framtänderna i gommen när han tjongade fejjan i rutschkanan, soffan har jag slutat räkna gångerna han ramlat baklänges ur eller stupat framlänges över armstödet...

Och alla dessa saker har han gjort vare sig jag stått bredvid honom eller varit i ett annat rum. Det jag har lärt mig är att han är extremt tålig och jag kan inte hålla i honom hela tiden. Men jag är fortfarande hemskt nojig och hönsig.

Och jag tror han kommer att klara sig till vuxen ålder.

Barn och vuxna är konstruerade att klara fall från egen höjd...

att ramla från stående räknar jag som en bagatell. min son for ned för trappen med gåstolen (helt klart vårat fel, och vi mådde jättedåligt) och den bulan var som en tennisboll och syns ännu (5 månader senare).