Anonym (när vuxen?) skrev 2007-04-25 09:17:29 följande:
Hmmm... Jo det är inte hela världen med att inte känna sig vuxen eller gammal men det är jobbigt och ledsamt att i relationer till andra inte känna att jag är lika vuxen som du! Att när man pratar känna att andra vill klappa mig på huvudet som den lilla flicka jag är typ. När jag pratar känna att jag inte är jämlik andra utan att det snarare blir lite som elev vs lärare. Förstår ni? Är inte alltid så här förståss men nog ofta för att vara jobbigt!Ett typiskt ex är om jag är till sjukvården med något av barnen så känns det som om jag inte är vuxen och jämlik han eller hon som tar emot oss, men om min man är med så bemöts jag mycket mer jämlikt och vuxet än när jag är själv. Är det bara nått jag inbillar mig? Ngt i mitt sätt att bemöta andra som framkallar det?
Du måste stå på dig och ha lite mer självförtroende när du pratar med nån annan. Jag känner oxå i bland att min man blir bättre bemött än mig, men jag tänker bara "kan han, kan jag". Man måste prata som en "vuxen", jag vet låter knäppt, men jag känner själv att efter jag har pluggat nu i flera år (tagit engelska klasser) så kan jag uttrycka mig mkt bättre än vad jag kunde när jag kom hit. Det känns bra. Kanske du kan göra likadant, ta en klass. Bara ett litet förslag. Lycka till!