• Anonym (när vuxen?)

    Känner mig aldrig vuxen!

    Ja är snart 29år med hus, man och fyra barn. Känner mig ändå inte "vuxen", är det vanligt?
    Vet inte hur jag ska beskriva det men det känns som om jag mentalt fastnade nånstans. Känner mig aldrig jämnlik andra oavsett ålder...Kan gälla allt från skolpersonal, arbetskollegor, grannar osv.
    Är det 30-års kris som spökar, känner andra så här eller är det dålig självkänsla?

  • Svar på tråden Känner mig aldrig vuxen!
  • Maja K

    känner igen mig. men att ha ett öppet sinnelag, om det är det du avser, är bra, tycker jag.

  • Curlingmorsan

    Jag är oxå snart 29år, har man, hus och 2 barn. Känner mig inte heller särskilt vuxen, fast jag upplever det inte som något större problem. Det enda jag kan känna mig lite nojig över är att jag snart är 30år och jag har ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor.

  • Nie

    Jag känner mig inte heller vuxen direkt. Borde väl vara det eftersom jag har en bostadsrätt, utbildning, är gymnasilärare och mamma, men nej. Jag känner mig inte vuxen.

    Jag har också biland svårt att känna mig jämlik andra, men det är mest dåligt självförtroende som spökar. Om jag tar mig i kragen så brukar det bli liiiite bättre iaf.

  • Anonym (vuxet barn)

    Det känner jag igen, men för mig finns det en klar anledning. Vuxet barn/medberoende... på bättringsvägen

  • ulle77

    Här är en ovuxen till...
    Fast ibland känner jag mig lastgammal (prata med en 90-talist om din första Lp-skiva och du kommer få se mycket tomma ögon) men för det mesta känns det som om jag bara leker familjeliv (kanske därför jag är här?)

  • Anonym

    Jag är 31 och känner mig inte det minsta vuxen. Jag har inga barn, inget jobb, ingen fast inkomst eller hus, inte ens körkort. Min bästa kompis väntar nu sitt första barn och jag insåg plödsligt att hon blivit så himla vuxen de senaste månaderna... hon ska ju bli mamma nu, dessutom har hon allt det andra jag saknar (jobb, körkort, hus) och jag kommer bli ensam kvar i "tonåren". Jag vet att alla dom här sakerna inte gör en person vuxen, men just nu är det känslan av dessa saker som gör att jag känner mig så himla olika alla andra och omogen.

  • Anonym (när vuxen?)

    Vet inte heller vad jag ska bli när jag blir stor, trodde det var släkt drag för mamma säger samma sak fortfarande

  • tulipanrosen

    Hej ni andra ungdomar! Jag är 37 och jag känner mig inte heller vuxen. Jag ser det som ngt positivt dock!, jag vågar leka och larva och driva med mig själv.
    En ggr så kände jag mig dum dock, jag praktiserade och ngt hände minns inte riktigt, men jag sa ngt om att jag skulle prata med en vuxen om saken och blev utskrattad!!!

  • Anonym

    För mig är det mer känslan av att jag inte har åstadkommit något i mitt liv som gör att jag inte känner mig vuxen... att sedan inte vara vuxen i sitt beteende är en annan sak.

  • Anonym (ung o vild)

    Jag är 35 år har man och 3 barn. Jag känner mej inte vuxen på vissa punkter.
    Jag känner mej mycket yngre i sättet än dom jämngamla i min omgivning.
    Men det ser jag som något positivt, dom verkar gå efter någonslags "mall" dom tror att dom måste vasra på ett visst sätt för att det "ska" vara så..
    keep going young!!

  • RebelRose

    hahaha,vad jag känner igen mig.
    Ibland kommer jag på mig själv med att känna typ:"snart kommer nån på mig"att jag inte alls borde få ha lägenhet,sambo,körkort,planera bröllop i juli osv
    Det känns som snart kommer nån att tvinga mig att gå tillbaka till skolan och typ flytta hem fast jag är 23,har haft flera olika jobb,är utbildad och mkt självständig..
    Undrar om de här känslan kommer finnas kvar sen när man får barn?

  • Flätad

    Jag fyller 31 i år, har man, villa, jobb och en dotter på 1 år och inte fasen känner jag mig mer vuxen för det Flört. Tror inte jag kommer att göra det heller. Men jag är ju vuxen på så vis att jag tar ansvar över mitt liv, får själv ta konsekvenser av mitt handlande i olika siotuationer...
    Jobbar inom äldrevården och pratade med en 99-årig dam om detta en gång, hon kände sig heller inte vuxen Flört

  • antitanten

    Sällar mig till skaran ....inte vuxen. Känner mig dock en aning gammal....

    Jag tror att det handlar om att ens föräldrar finns med i bilden, och dom är ju oftast lite ungdomligare nu för tiden.
    Så var det för mig. Började känna mig lite mer vuxen då mina föräldrar blev över 80, men innerst inne är man ju alltid deras barn.

    Man kan i o för sig vara en ung själ i en äldre kropp och vice versa finns det också dom som är.

  • Casino chick

    Jag har man, hus, hund, körkort, och snart en utbildning och jag känner mig ändå inte vuxen. Men jag ser det bara som nånting positivt, inte dåligt.    Jag är nästan 31 och jag känner mig fortfarande som 20, och klär mig även ungt. Går i skolan med folk som är 19-20 och de tror att jag är jämn gamla med de! I love it!

    Nej, turn your frown upside down! Gör nåt åt saken om du inte känner dig nöjd med din situation.  Lycka till! ♥

  • Anonym (när vuxen?)

    Hmmm... Jo det är inte hela världen med att inte känna sig vuxen eller gammal men det är jobbigt och ledsamt att i relationer till andra inte känna att jag är lika vuxen som du! Att när man pratar känna att andra vill klappa mig på huvudet som den lilla flicka jag är typ. När jag pratar känna att jag inte är jämlik andra utan att det snarare blir lite som elev vs lärare. Förstår ni?
    Är inte alltid så här förståss men nog ofta för att vara jobbigt!
    Ett typiskt ex är om jag är till sjukvården med något av barnen så känns det som om jag inte är vuxen och jämlik han eller hon som tar emot oss, men om min man är med så bemöts jag mycket mer jämlikt och vuxet än när jag är själv. Är det bara nått jag inbillar mig? Ngt i mitt sätt att bemöta andra som framkallar det?

  • ulle77

    Anonym (när vuxen?) skrev 2007-04-25 09:17:29 följande:


    Ett typiskt ex är om jag är till sjukvården med något av barnen så känns det som om jag inte är vuxen och jämlik han eller hon som tar emot oss, men om min man är med så bemöts jag mycket mer jämlikt och vuxet än när jag är själv. Är det bara nått jag inbillar mig? Ngt i mitt sätt att bemöta andra som framkallar det?
    Men är inte det typiskt för vårdsvängen? Tycker alltid att dels känner man sig orolig pga sjukdom hos sig själv eller anhörig och dels vill personal stötta en. När maken är med kanske de inte tar en lika stor tröstbit. Har bara ett barn men jag kommer ihåg att jag kände mig jätteliten där på förlossningssalen och att jag var helt säker på att personalen skulle be om legitimation och att jag skulle visa upp rätt dokument för att få ta hem honom.
  • Casino chick
    Anonym (när vuxen?) skrev 2007-04-25 09:17:29 följande:
    Hmmm... Jo det är inte hela världen med att inte känna sig vuxen eller gammal men det är jobbigt och ledsamt att i relationer till andra inte känna att jag är lika vuxen som du! Att när man pratar känna att andra vill klappa mig på huvudet som den lilla flicka jag är typ. När jag pratar känna att jag inte är jämlik andra utan att det snarare blir lite som elev vs lärare. Förstår ni? Är inte alltid så här förståss men nog ofta för att vara jobbigt!Ett typiskt ex är om jag är till sjukvården med något av barnen så känns det som om jag inte är vuxen och jämlik han eller hon som tar emot oss, men om min man är med så bemöts jag mycket mer jämlikt och vuxet än när jag är själv. Är det bara nått jag inbillar mig? Ngt i mitt sätt att bemöta andra som framkallar det?
    Du måste stå på dig och ha lite mer självförtroende när du pratar med nån annan.  Jag känner oxå i bland att min man blir bättre bemött än mig, men jag tänker bara "kan han, kan jag". Man måste prata som en "vuxen", jag vet låter knäppt, men jag känner själv att efter jag har pluggat nu i flera år (tagit engelska klasser) så kan jag uttrycka mig mkt bättre än vad jag kunde när jag kom hit. Det känns bra. Kanske du kan göra likadant, ta en klass. Bara ett litet förslag. Lycka till!
Svar på tråden Känner mig aldrig vuxen!