Gråter JÄMT...för minsta lilla...

Depression

depression

depression

och så kom svaret. Gravid. Jag skulle säga att det är fullt normalt. man är helt enkelt känslig under denna period. Finns säkert en massa go teori att läsa i ämnet.

Jag kan gråta för inget jag med men det är nog normalt när man är gravid. Prata med din BM så kanske hon kan stötta dig med råd.

Lycka till

jag har alltid haft lätt att få små utbrott men nu är det helt extremt! Jag lyckas förstora upp minsta lilla grej och gråter floder för det som om världen skulle gå under. Min sambo är dock van sedan innan och vet hur han ska handskas med mig. Men det är inte kul att vara så känslig!

Här är en till som knappt står ut med sig själv längre... humörsvängningar av den värsta graden och så när INGEN förstår mig eller jag känner mig missförstådd ja då lipar jag för det minsta lilla.

jag gråter för allt. blir ja lite sur över att ja inte får till kryddan tex så gråter ja . o allt allt. är skit jobbigt

Ja, men det ar helt normalt.
 Jag har forklarat for min man, att oftast ar jag bara valdigt lite ledsen, men det forstoras 10 000ggr. Han brukar alltid fraga, om allt ar ok och om han kan hjalpa till med nagot, men om jag sager "nej, jag ar inte sa ledsen egentligen eller jag ar bara ledsen/trott" sa forstar han att det inte ar nagot egentligen (trots att jag grater) och gor inte en stor grej av det. Det hjalper nar man sjalv kanner igen nar det ar bara hormonerna som spokar, sa man slipper gora mannen orolig.

Men du! Det är väl inte konstigt så jobbigt som du har haft det fram till nu. När man mår riktigt illa så orkar man inte känna efter känslomässigt. Du hinner nog gråta ännu fler floder fram till förlossningen - och ut kommer ändå en fullständigt normal och fin unge. Lik både mamma och pappa. Puss

gråter med för minsta lilla. börjar bli rätt jobbigt för oss båda, me de e väll så de e. gråter när jag e trött, om jag ser nån bra film, när han säger eller gör nått fint, när vi diskuterar saker, ja jag gråter nästan varjedag. tycker det känns helt konstigt, men ibland är det rätt skönt att få ut sig lite me.

bara å snyfta vidare :)

Jag går in i vecka 33 i morgon och kan säga att jag också blivit jättekänslig. Gråter också för minsta lilla skitsak och min man känner sig också jätteelak och maktlös. Har förklarat gång på gång att det är graviditeten men stackarn tar ju ändå åt sig.
Senast grinade jag en skvätt i morse när min man lämnade mig ensam, detta är första dagen på min havandeskapsledighet, som ska hålla i sig 7 veckor, nu får jag allt sysselsätta mig själv.

Japp, samma här *böööl*

...min sambo blir gaaalen på mig, kan knappt prata med varandra... Om han bara visste hur mycket jag bölar loss när han inte är här då

Tvillingtjejjer **vecka 29**

Jag gråter fortfarande fast jag fått min dotter,hon är nu 2 månader.Det kan bara vara att hon gråter hejdlöst för att det inte går fort att värma maten eller att ta på henne ytterkläderna, då gråter jag med en skvätt.

DEt var samma för mig o i samma veva lämnade barnets pappa mig! Du kan tänka dig hur desperat man kände sig då! Att bli övergiven i v.35. Men allt har gått bra ändå, lillan är 3 månader nu o mammas älskling!

Åhhh...vad skönt att man inte är ensam som "psykfall"

Är lite stolt över att klockan är 13 & jag inte gråtit en enda gång idag än..

Kram på Er!

Jag har inte heller gråtit idag, men två gånger igår

Tvillingtjejjer **vecka 29**

Jag är oxå överkänslig..å ja är inte ens gravid..
Förra gången ja grät utan nån speciell orsak..eller jo de va de egentligen..då vare när ja å min lillebror såg på Olivet å gänget..å då satt han där ensam kvar i papplådan på gatan, helt ensam å övergiven..

Ibland får ja såna gråtattacker..men då äre skönt å få krypa upp på pojkvännens arm en stund..så går de mesta över..han borde väl vara van nu! :P

Gud ja. Är i v 22 och lipar åt ungefär allt och inget. Ibland för att jag blir rörd (och det kan vara ganska märkliga saker jag blir rörd av, som förstamaj-demonstrationerna idag...), ibland för att världen bara är emot mig (som att klädaffären jag ville till stängde en timme tidigare än jag trodde). Fräser åt folk gör jag också, tack och lov vet ju de i omgivningen om att jag är gravid och har väl lite överseende... Men sambon är det lite synd om vissa dagar, det är det.

Känner mig lite lurad av mitt humör - tycker man läser överallt att när första månaderna väl är överstökade ska man må så himla bra och bara gå omkring och vara vacker och lycklig. Bah!! säger jag. Bluff och båg rakt igenom.

Skönt att höra att man inte är ensam om att vara en gnölande lipsill i alla fall...

Heh, jag grät ikväll igen när Elsa var otröstlig.Usch!