Från en friluftsförälder till en annan: Köp INTE en bärmes! Hur konstigt det än låter så är ett långt stycke tyg långt mer high-tech än en stålrörskonstruktion. Här är det tyget som är Arkteryx, och bärstolarna päronsäckar.
I vanliga fall bär jag ca nitton kilo på dagsturer, men med en bärmes knäckte jag ryggen så illa att det blev naprapatbesök bara efter trekvarts bärande på niokilosbäbis. Tyngdvikten hamnar vansinnigt långt ut från kroppen med en bärmes, och om man försöker justera in den så "tippar" liksom barnet framåt och kommer att protestera mot den obekväma positionen. En bärsjal eller vettig bärsele utnyttjar istället att en barnkropp går att pussla in mot en vuxenkropp, så att tyngdpunkten hamnar så bära att den nästan sammanfaller med bärarens egna tyngdpunkt. Jag bär fortfarande min femton kilo tunga son flera timmar i stöten om det skulle behövas.
Man ska inte lura sig av att bärmesarna ser ut som ryggsäckar, i ryggsäckar kan man stuva om packningen för att flytta tyngdpunkten, men ett litet barn går faktiskt inte att stuva om på det sättet. De gånger jag har behövt maximera min lastning så kör jag med barnet bak i bärsjal (bäst avlastning), ryggsäck fram och gasmasksväska snett över alltihopa för saker som måste vara lätt tillgängliga. Egentligen är den enda fördelen som jag kan komma på med en bärmes att de går att ställa ner på marken med barnet i. Oroa dig inte över att det skulle vara tråkigt att stirra in i ryggen, de brukar hitta på roligare saker att göra än så. Som att prata med sin förälder, till exempel. Snurra in fingrarana i ens hår, pussa en i nacken, böka in händerna i ens armhålor