• Anna H

    Less på lögner

    Min bonusson är nu 20 år, har varit hans extra mamma i snart 13 år och han har bott hos oss på heltid de senaste 7 åren. Jag tycker mycket om honom och han har många goda sidor, men sedan han kom i tonåren är det de dåliga sidorna som visar sig mest.

    Det jobbigaste är att han ljuger så mycket, han kan knappt öppna munnen utan att ljuga. Antingen berättar han rövar historier om vad han eller någon han känner gjort eller så förnekar han sådant han gjort eller kommer med helt hopplösa ursäkter. Nu senast har han ätit upp en stor del av sin 3-årige lillebrors lördagsgodis (ingen annan som når till den hyllan har ens varit hemma och det är uppenbart att det är han, inte är det första gången heller) men han blånekar. För några månader sedan hade han sönder min pappas dator, men påstod att han inte ens varit där trots att han lämnat andra spår efter sig i pappas hus och det är inte så många som har tillgång till pappas nyckel (pappa var inte hemma). Han har hållit på så här så länge jag känt honom och i början trodde vi på mycket av det han sa. Min man har haft många konflikter med hans skolor eftersom han trott på sonens historier om elaka lärare osv.

    Han har inte haft någon lätt uppväxt och det var mycket lögner i luften mellan hans föräldrar under skiljsmässan (som varade i ca 10 år!) Men nu är vi alla ganska sams och mamman har t.o.m. bott hos oss vid 2 tillfällen (hon bor i ett annat land). Både hans mamma och syster har försökt prata med honom om det här och jag och hans pappa nästan dagligen. Antingen säger han att han inte vet varför han ljuger (om han är på "bra" humör) eller så säger han att han inte ljuger för oss. Jag har tappat räkningen på hur många kompisar han förlorat pga att han ljugit för dem. Sist hans syster var hem kom hon hem en kväll och var helt förstörd efter att ha träffat broderns kompisar (utan att han var med) och fått höra vad de hade att säga om hans beteende.

    Finns det något sätt att hjälpa honom? Han förstör ju mest för sig själv! Jag känner att jag håller på att tröttna på honom. Jag tycker som sagt mycket om honom men jag orkar snart inte ha honom hemma när det inte går att lite på honom, han inte står för sina handligar och dessutom bara ljuger.

  • Svar på tråden Less på lögner
  • lillrottis

    Jag var lite så där ja med när ja var yngre.. mellan 8-10år.

    Slutade med att ingen ville vara min kompis.. Ja tänkte säga att han lär sig med tiden, men eftersom han är 20 år så borde han ju ha lärt sig en läxa...

  • Anna H

    Ja, det är just hans ålder som oroar mig. Att han höll på så när han var liten var inte så konstigt men att han inte insett vad han gör nu eller ens vill kännas vid det vet jag inte hur jag ska hantera. Inte hans bioföräldrar heller, men vi (föräldrar) kan åtminstone prata med varandra om det.

  • lillrottis

    Jo, ja vet inte om man kan få honom att förstå, för ni har ju försökt men han vägrar..

    Jag är ju inte förälder själv, men kanske låta honom hålla på och hoppas han lär sig till slut. Han är ju vuxen så kanske han ska få ta en vuxens konsekventer ocså.. om du förstår hur ja menar..

  • Therese33

    Typiskt beteende för tonåringar och han kanske är mindre mogen än vad man borde vara i den åldern? Är han ansvarsfull annars?

Svar på tråden Less på lögner