Bara jag som har barn med STARK vilja?
Alla jag känner säger att det går så bra med deras bebbar, de tar napp, vaknar kanske 2 ggr per natt, accepterar nappflaska, älskar smakisar, somnar själva etc. Känner mig ensam på jorden som har haft 2 barn som ett par timmar efter förlossningen SKREK nonstop så fort tutten var ur munnen.Så här 4.5 månader efter är man minst sagt slut eftersom lillan fortfarande inte kan somna med napp eller på annat sätt. Pappan kan alltså inte få lillan att sova om han inte går runt med henne i typ2 timmar vrålandes. När hon väl somnat så ska det sovas med tutten i munnen ungefär som en väggfast napp, vilket gör att jag inte kan ändra ställning på natten om jag ska få någon sömn alls och slippa gå runt med arg bebbe som vägrar sova. Har försökt med smakisar på gröt för att få henne mer mätt kvällstid så hon sover längre och tyngre, men hon vill inte ha och blir jättearg om det serveras mat i fast form. Jag kan inte pumpa ur mjölk och ge för hon tar inte nappflaska heller, har bara vart i affärn och handlat sen hon föddes, längre tid kan jag inte vara hemifrån. För det får absolut inte gå mer än 1,5 timmar ( i bästa fall)mellan tuttandet, då blir det skrikattack tills det levereras fort som attan! Tro mig, i mina desperataste stunder har jag låtit henne skrika för att se om hon kan lugna sig utan tutte, men hon slutar inte skrika... Jag försöker verkligen men jag vet inte hur jag ska orka detta. Min son tog inte heller napp osv.
Detta blev ett enda långt klagobrev men jag har ingen som känner igen sig i min krets av mammor så jag vill väl prata av mig. Det värsta är att andra tror att man är lat som inte pallar. Skulle oxå vilja ha en bebis som sover på nätterna ibland. Eller att allt inte är en kamp, jag menar att mina bebisar helt enkelt skulle kunna tycka om NÅGOT förutom tutten. Någon som har det som oss?
