Blodcancer! Nån som vet?

ang personen i fråga så kan jag inte uttala mig tyvärr.

Däremot så vet jag hur det är att leva med blodcancer dvs leukemi. Min sambo fick sin diagnos i november 2005, Kronisk Myeloisk Leukemi (KML). Mer info finns på våra pressar eller i vår gemensamma blogg om sjukdomen.

okej ska kolla där.
Men jag tror hon har akut leukemi, är de ungefär samma eller?

Det finns många OLIKA slags blodcancer....
Min bror hade myelon, han klarade sig inte (var 46 år när han dog)
Men det är 12 år sedan nu och forskningen går FRAMÅT!

hon har massa omogna celler i benmärgen som förökar sig vet jag.. Nån som vet vilken typ de är då?

Akut är ju precis som det låter, ett akut tillstånd som är väldigt allvarligt. Min sambo hade en skolkompis som fick den akuta sorten och var tyvärr borta inom loppet av 1 vecka från det att läkarna upptäckte det. Hans kropp klarade inte av påfrestningarna av cellgifterna.

Min sambo som har den kroniska sorten, där allt går långsammare, äter idag cellgifter i tablettform dagligen och mår än så länge bra. Men det kan när som helst gå över till den akuta sorten.

Det finns 2 st leukemi som jag känner till med ett kroniskt och akut tillstånd. Det ena är Myeloisk dvs de vita blodkropparna förökar sig för snabbt för att kroppen ska hinna med att ta hand om dom pga en kromosom som kallas philadelfia-kromosomen. Den andra sorten är Lymfatisk dvs sätter sig på lymfkörtlarna.

Anonym (kompis) skrev 2007-05-08 14:58:29 följande:

Jag har själv transplanterats för KML i höstas, är 30 år.
Men, som sagt, den akuta formen är allvarligare och mer aggressiv...obehandlad kronisk leukemi övergår så småningom i akut.

Det låter som myeloisk leukemi, då de vita blodkropparna förökar sig onormalt. Normalt värde (vet inte vad det är riktigt som de räknar) är under tio, när jag fick min diagnos 2004 var värdet över 200.

Som tidigare sagts går forskningen hela tiden framåt! Mina chanser hade inte varit lika goda om det inte varit för den medicin som jag ätit i väntan på transplantation, den har bara funnits i några år...och hela tiden kommer det nya upptäckter. Det var bara ungefär tio år sedan som en bekant till vår familj dog...i samma sjukdom som jag senare fick...

För mig går det framåt och man kan inte se några tecken på sjukdomen, även om man måste vänta två år efter transplantationen innan man kan friskförklaras. Läkarna är dock mycket positiva!

hon har ätit/fått cytostatika och rakat av håret.. hon fick en tumör i armen också, läkaren sa att dom inte har höga förhoppningar att hon vaknar upp något mer (fick precis veta de)

guu va hemsk sjukdom, för 8 veckor sedan var hon frisk som en nötkärna!

Det är hemskt när det går så fort...

Själv har jag lärt mig uppskatta livet mycket mer, blivit mycket mer ödmjuk, både inför livet och döden...

anonym (kml)

va skönt att höra att du mår bra!!hoppas av hela min själ att du är fri detta nu och för alltid!

får man fråga hur du upptäckte sjukdomen?