Jag och min dotter fick våran diagnos år 2003. Hon var då 8 år. Det började med att min moster fick ett anfall och åkte akut till sjukhuset. Sen kollade mamma sig. Och hon hade det med. Och när min mamma beskrev sina symptomer, som var hård mage, pendlande vikt, rapar, pruttar m.m Då bestämde jag mig för att kolla. Jodå, det hade jag. Så då testade jag båda barnen. Och då hade min dotter det. Min dotter hade symptom som min moster. Dålig andedräkt, diarre ofta, smal, trött och dåligt humör, åt dåligt. Hon såg oxå ut som ett biaffra barn. Frågade BVC vid olika tillfällen om varför hon var så smal, en annan gång om hennes andedräkt. Dom hade svar på allt. Men inte att det gluten. När jag var och träffade läkaren vid ett tillfälle på BVC för min son så berättade jag för dom att hon hade fått diagnosen Gluten. Dom svarade mig att dom inte kunde förstå hur dom hade missat detta. Sonen tog ett nytt prov förra året, men det visade fortforande negativt. Fick en till son här i februari. Men nu skall risken att man har fört över det på han minimerats tack vare att jag håller mig till en strikt glutenfri kost.
Tycker ni inte att det är svårt att baka med det glutenfria mjölet. Det är många bröd som har slängt för dom har blivit misslyckade. Men jag fick en kanonbra kokbok som bara innehåller glutenfria recept. Accepterar era barn att de är glutenintoleranta? Min dotter har jättesvårt för det. I början så fuskade hon mycket. Och hon gör det än idag. Fast hon nekar till det. Men det märks ibland när hon har varit på toa och det inte luktar gott. Men i början så ville hon inte gå på kalas eller så. Och i bamba så slängde hon sin mat för hon blev så ledsen att hon inte fick samma som dom andra. Men det har blivit bättre nu. Men man känner sig så hjälplös som förälder.
