3 år av saknad..

9/5-2007 Vår stora tjej skulle idag ha fyllt 3år.. Grattis min älskade lilla Izabelle.. kan inte förstå att tiden gått så fort.. så länge kändes det som tiden bara stog still och jag bara ville dö..

men här är vi 3 år senare och jag lever faktiskt och är oftast lycklig och glad över alla jag har i mitt liv.. men dig saknar jag så oerhört och undrar ofta hur allt skulle varit om du vore hos oss nu.. vem du skulle vara lik?... hur du skulle vara?.. vilken personlighet? samtidigt är känslorna väldigt delade.. för då skulle jag nog inte ha fött céline och henne skulle jag absolut inte velat gått miste om för hon är det finaste jag har.. svårt att tänka sådär.. men kanske var det så man gick vidare i början.. man tänkte.. att hade det här INTE hänt Izabelle hade vi inte fått Céline... men då får man dåligt samvete för att man tänker så... nån som känner igen sig och förstår vad jag menar?.. kan låta så fel..

dagar som denna är jobbiga och jag tror inte tiden läker alla sår.. jag har bara lärt mig leva med smärtan att förlora mitt älskade barn.. min första dotter som jag i 8 månader delade mitt liv med.. som var med mig överallt.. som var ett med mig.. var helt plötsligt borta precis som alla drömmar... kan inte i efterhand förstå att man överlevde och orkade gå vidare...

Vi ska åka hela familjen ner till din grav och tända ljus för dig ikväll.. pratade med Céline imorse innan vi gick till dagis om att hennes storasyster fyller år idag och att hon är ju uppe i himlen.. Céline satt och tänkte och såg lite halvledsen ut.. precis som hon förstod vad jag pratade om.. sen slängde hon sig runt halsen och gav mig en bamsekram... den sötungen..