Vill INTE vara mamma längre!!!

För mig låter det som att du kanske skulle behöva avlastning? Kan ibland känna att jag behöver andas ibland och då får min man ta vid eller mormor.

nää om du känner att du inte orkar så tycker jag pappan kan få ta handom sitt barn.. de e väl inget självklart att mamman ska göra det??

Den enda jag har som avlastnign är ena barnets pappa och han är inte så villig att ta barnet när det inte är hans dagar.

Jag sitter med en tjock klump i halsen och har svårt att andas. Jag skulle verkligen vilja stick härifrån NU!! Bara lämna barnen och dra. Jag har kännt detta länge faktiskt och pratar med min psykolog om detta. Hon har frågat om vi ska kontakta soc men jag har sagt nej. Vill ju helst att de ska bo hos sina pappor. Men är inte ena pappan villig så känns det som att jag är fast med barnet.

Vill ju inte att barnet ska bli omhändertaget av soc. Vet själv hur det känns.

Mia: Men samhället verkar ha den synen. Att det är mamman som ska ha barnen och gör man inte det är man hemsk

Jag vill bara vara umgänges föräldern. Men jag tycker synd och barnen också, jag vet ju att de älskar mig och undrar vad de skulle känna om de fick flytta.

Hejdu, börjar med en liten tröstekram!

Du är inte hemsk alls. Det låter som att du har för mycket just nu. Be dina barns pappor att ta över mer, prata med bvc, de har utmärkta psykologer som man får träffa när man har det jobbigt kring föräldraskapet. Jag tror inte alls att du är en vissen mamma, för då hade du utan att tveka lämnat ifrån dig barnen. ÄR man verkligen "dålig" så bryr man sig inte om vad andra säger om en. Tycker istället att det tyder på att du drar för tungt lass alldeles ensam. Man både får och kan känna som du gör just nu. Dina barn kommer inte fara illa av det under kortsiktig period. Sök hjälp professionellt! NU! Ta telefonen och ring bvc.

Det måste finns en utväg, varför inte ta hjälp av din psykolog och socialen. Förstår att det känns fruktansvärt men samtidigt, du måste ändå tänka på barnen. De kan ju inte heller må bra!! De märker ju sånt direkt. Kanske kan du få hjälp av nån familj med avlastning så kanske allt ordnar sig till det bästa.
Bättre att få vara med en familj som bryr sig i nuläget..?
Även om det är jobbigt så tycker jag att du måste ta ditt ansvar för barnens skull, så får du reda upp ditt liv sen.

Eller låt soc hjälpa dig. Det är bättre än att du känner som du gör! Du är inte dålig, du är vuxen och modig som ber om hjälp. Jag hade inte heller klarat av att vara huvudförälder. Så är det bara.

Du sitter i en knepig sits. Vet inte hur gamla dina barn är, men är det inte lite dumt att dela syskonen åt? Har ni dem redan varannan vecka, eller? Isåfall tycker jag att du skall försöka gå och prata med någon utomstående om din situation. Man kan ju, tycker jag, heller inte bara avsäga sig sitt föräldraskap. Du skriver att barnen ej var planerade, heller ej önskade - men du valde att inte göra abort. För mig låter resonemanget konstigt. Indirekt har du ju då önskat att få barn.

Jag har det själv jättejobbigt, då jag är själv med våra barn (båda under 2 år) varje dag från c:a 06.00-18.00 på kvällen. Så har det varit nu i två år. Dessutom finns inga dagismöjligheter här och vi har ingen möjlighet från nära och kära till avslastning ibland. Jag är så trött mellan varven och tvivlar verkligen på mig själv ibland, då jag känner att jag vill ibland så mycket mer än jag faktiskt mäktar med. Jag skulle vara överlycklig att bara tex få skicka äldsta barnet till dagis ett par ynka timmar i veckan...

Men, tanken på att inte ha mina barn hos mig eller önska bort dem finns inte på världskartan. Däremot respekterar jag dina känslor och förstår att du har det väldigt jobbigt. Tycker inte du skall skämmas om du helt enkelt inte orkar mer, och barnen har ju, som sagt, en pappa också. Kanske ni kan lösa det så under en tid, så du hinner ladda upp dina batterier igen?

Lycka till!

Socialen kan hjälpa dig UTAN att barnen blir placerade någon annanstans. Ta deras hjälp!

Förlåt, såg nu att du redan har kontakt med en psykolog - bra! Tycker synd om dig!