Flera änjag som umgås med sin sambos ex?

Skulle aldrig falla mig in och umgås med min mans ex, för mig låter det helt befängt.

Therese33: jag håller med dig fullständigt! Fy fan och tänka på att de har haft sex en gång i tiden o sånt... nä fy...

Vi umgås med min sambos ex och hennes man (de gifte sig i vintras, och vi var på bröllopet)

I början tyckte jag att det var sjukt att de hade så bra kontakt, och blev svartsjuk såklart. Men när jag väl träffade henne så var hon en trevlig tjej, och det var kul att umgås med henne. Hon gav mig även en del "tips" om mina svärföräldrar/ hennes ex-svärförfäldrar som kan vara lite knepiga

Jag ser verkligen inte dem som ett före detta par nu (det har gått 4 år) utan som kompisar. Tycker det är jätteskönt att inte ha en ansträngd relation till henne. Sen tror jag ifs att hade hon inte haft ny pojkvän (numera man) så hade jag varit mer misstänksam.

Hej,
min svägerska och hennes man umgås jättemycket med hans ex och hennes nye man, och har gjort det i snart tio år. Det funkar jättebra, och de är alltid med på släktträffar och vid högtider och så.
Om man själv tycker att det känns bra tycker jag att det är kanon, man kan väl aldrig få för många vänner? Min svägerskas man och hans ex hade varit gifta ganska länge och känt varandra en evighet, så de var rätt insyltade i varandras liv. På det här sättet har de ju sluppit förlora att "runt-omkring-människor" som föräldrar, syskon osv. De hade inga barn tillsammans, istället fick de barn med två veckors mellanrum med sina nya..

Sen är det nog ovanligt att man är ok med en sådan situation, men eftersom du är det är det väl bara att gratulera till en ny väninna!

Hon bor i ett annat land, men har bott hos oss två gånger när hon varit hit och hälsat på sin son som bor hos oss. Tålde henne inte i början, men nu tycker jag att hon är okej och vi pratar med varandra lite i telefon när hon ringer.

TS - Ert förhållande låter riktigt underbart, det måste vara så skönt för dottern att ni kommer så bra överrens. Man kan önska att alla skulle få ha det så (som är skiljda alltså).

Hej!
Vi umgås med min mans ex och hennes man (som för övrigt är kompis till min man) Det kräver ju kanske att man är säker på att det inte finns några känslor kvar

jag umgås o träffar min sambos förra flickvänn
dom har en son tillsammans men vi ses utan han o i bland på kväller dircker lite te o spelar kort tillsammans..

tänk vad bra om alla kunde hålla sams,jätte bra för barn och vuxna.ibland är det de vuxna som måste lära sig av barn.

Jag träffar och umgås med en av min mans ex, dom har inga barn tillsammans men dom har haft hus i hopp. I början då jag ej kände henne tyckte jag det kändes lite konstigt men då hon är en av mina nyfunna vänners kompis träffades vi och lärde känna varandra.
Nu ser jag henne ej som min mans ex utan som min vän, hon har fått en dotter efter att vi fått våran så det är självklart att hon får låna våra kläder då jag ej har användning för kläderna. Så jag ser inge konstigt att träffa sin mans ex för det är ju bara det dom är ex. Det där om att tänka på sex då vill man väl inte va med sina föräldrar heller för jag vill inte tänka på att dom har sex heller.

Jag umgås med mitt ex och hans nya kvinna, är ibland barnvakt till henne och tvärtom, hon barnvakt till mina nya barn, det fungerar jätte bra och är till fördel när det kommer upp nått som måste redas eller så.
Min nya umgås med mitt ex, de har lika intressen och på den vägen blev det.
Sen har jag ett väldigt trevlig ex, han är alltid snäll och vi har aldrig bråkat, det var bara kärleken som fattades för oss.

Vi har haft en spänd relation men under åren så har väl gammalt groll lagt sig.

Vi fikar när vi lämnar bonussonen (vi har honom varannan helg) och däremellan så har vi kontakt via mejl och telefon.

När vi väl fikar så pratar vi lääänge och våra respektive tycker nog att vi kunde ta en fika på egen hand eftersom dom inte får en syl i vädret! Fniss!

Jag ser på bonussonen att han mår så mycket bättre när våran relation har blivit bättre.

Jag tycker att min sambos ex är helt okej. Det klart att vi inte alltid är överens men det är man ju inte alltid med sina vänner heller om barnuppfostran. Vi vill ju båda bonussonen väl och det vet vi om!

Jag har det inte direkt så men det är för att jag har valt det själv... men jag är nöjd med det!!
Men samtidigt blev jag lite avundsjuk på dig som hade det på det viset.. lät jättekul och avslappnat... hade jag inte haft alldeles för starka känslor när det gäller att min sambo har barn med nån annan så kanske men men... kul för er!!

Min mamma har en sån relation med min pappas ex..dom är jättebra vänner och det funkar super. Nu när min son föddes så kallar vi henne också för mormor tom...hehe! Det måste låta knäppt för vissa men jag är uppväxt med det...har alltid trott att det är så det ska vara. Nu när man själv är styvmor så funkar inte det så hemma hos oss...lite synd tycker jag.

Har en bra relation till min mans ex. De först tre åren pratade vi inte alls med varandra (det var min man som lämnade...) men de senaste nio åren har fungerat jättebra! Hon t o m sa på dagis och till andra vuxna att hon hellre pratade med mig än med maken (när deras barn var yngre) och i dag brukar hon säga att hennes barn har tre föräldrar (intressant nog exkluderar hon sin egen sambo där, med vilken hon har sina två yngsta barn...).

Vi har inte alls samma kynne och resonerar rätt olika om många saker, men vi respekterar varandra och jag tror att vi båda ser den större nyttan av att vara sams än osams. För barnens skull. Vi har gjort grejer ihop med barnen, bara hon och jag och jag tror att det har varit guld värt för dem - att slippa lojalitetskonflikten... Hennes två yngsta barn är tre och sex, "mina" är två och fem och de äldre tjejerna brukar leka med varandra, hemma hos dem eller oss. De tycker att det är jätteroligt att deras storasyster är deras gemensamma, även om de själva inte är syskon - för då känner de sig som syskon...

Väldigt praktiskt också att vara kompisar när det har gällt t ex de äldre barnens konfirmation o s v. Särskilt för barnen...

Jag skiter fullständigt i (känslomässigt) att min man har delat liv, säng och har barn med henne. I dag är han ju min man. Och utan deras "förening" hade jag inte fått deras fina ungar i mitt liv och mina barn hade inte haft storebröder och storasyster i sitt liv. Vilken förlust det hade varit, när jag ser hur mycket de betyder för dem i dag!

Jag förstår att detta "drömläge Plan B" inte funkar för alla, eftersom jag ju ser att det förhåller sig så, men jag önskar att föräldrar som går skilda vägar kunde fokusera mer på att älska sina barn mer än de hatar exen...

Ursäkta: senaste tretton åren...

Låter jättekul tycker jag!
Vi umgås dessvärre inte med min sambos ex. När han och jag blev tillsammans så slutade hon höra av sig, sen slutade hon heja på honom och numer stirrar hon bara argt när hon ser oss. Han har försökt få kontakt men inte.

Mina ex har jag ingen kontakt med, och vill inte ha. Destruktiva förhållanden.

Vi umgås inte utan bonus sonen men det funkar bra annars... Och vi kan prata om det är nåt och brukar fika när vi ämtar och lämnar och så....