Ska inte hon tåla förändringar också??
Jag måste få lufta mina åsikter här, för jag pyr av ilska och irritation!
Ska försöka fatta mig kort:
Jag lever tillsammans med en man som har en 9½-åring sedan ett tidigare förhållande. Vi har en gemensam 3-årig dotter. De har växelvis boende för sonen som är uppgjort så här:
Min man (pappan) lämnar sonen till skolan varje måndag morgon, sedan blir han hämtad av mamman på eftermiddagen och är hos henne tills hon lämnar honom till skolan fredag morgon, då hämtar min man sonen i skolan på eftermiddagen och så är han hos oss till måndag morgon osv osv....Det är alltså uppgjort så att han är hos oss varje helg.
Valborgsmässoafton var ju en måndag i år, de var lediga från skolan, och då ska vanligtvis min man skjutsa sonen till hans mamma istället på förmiddagen. Hon ringde dock dagen före (söndag 29/4) och undrade om vi kunde ha honom till tisdagen istället för hon och hennes nya sambo skulle bort på valborgsmässokvällen (antagligen några festligheter). Javisst, svarade min sambo, inga problem och sonen var kvar till tisdag. Mamman ringde först kl 13.40 på tisdagen och sade att hon var på väg att hämta honom; hon kom vid 14-tiden. Det var inga problem med det, han åkte då hem med mamman, fast det var en dag senare än normalt....
Igår förmiddag ringde mamman och sade att pojken var hemma från skolan igår, och han hade varit hemma i torsdags, för han hade haft ont i magen och mått illa. Dock ej kräkts. Vi, i synnerhet jag, är dock väldigt rädd för magsjukan och speciellt att lilltjejen ska få det, så sambon undrade om det inte gick bra att pojken stannade hos mamman till idag (lördag) förmiddag istället, så vi såg att det inte blev någon magsjuka. Motvilligt gick hon med på det, det var tydligen "besvärligt" men vi kom överens om det till slut. Blev sagt att min man skulle ringa idag på morgonen och höra efter hur det var, och sedan åka och hämta honom om han var bra. Döm om hans förvåning när han ringer mamman och får till svar att: "J vill inte komma något till er i helgen eftersom det blev som det blev" . Nähä, sa min man, nu blir jag snopen. Hon lät lite purken också, och undrade hur vi kunde ha vår dotter på dagis om vi var så rädda för magsjukan....
Nu undrar vi så här: är det verkligen pojken som sagt att han inte ville till oss i helgen, men i så fall är det ju konstigt att inte pojken gjorde samma sak när mamman dröjde till tisdagen med att hämta honom, då protesterade han ju inte? Då kunde han ju också sagt att han inte vill hem till henne då "eftersom det blev som det blev".
Eller är det mamman (som vi misstänker) som ligger bakom och påverkat honom för att "straffa" min sambo för att vi inte ville ha hit honom då vi misstänkte magsjuka? I så fall är det ju mycket märkligt att hon blir sur på oss för att vi dröjer ett dygn att ta hit honom (och då berodde det ju ändå på misstänkt sjukdom) när hon själv dröjde ett dygn att hämta honom valborgsmässohelgen (pga att de skulle på fest), eller hur? Jag tycker nog att vi hade mer skäl än henne där.
Det har varit mycket strul för henne genom åren, och det är ju tydligt att det tycks gå bra för henne att ändra saker och ting men gud nåde om min man gör likadant! Då är det precis som att hon tycker att han försummar pojken!?
Aaah jag kokar av ilska! Nu kommer han alltså inget i helgen och det känns väldigt tråkigt för oss alla. Jag blir så förbannad på den där människan som jämt måste krångla så här. Om hon kunde uppföra sig på ett normalt sätt så vi kunde ha ett bra "förhållande" till varann! Men det går tydligen inte. Det går inte att prata med henne, det är som en vägg.
Kan tillägga att farmor ringde och fick prata med pojken också, men han var väldigt kortfattad och sade bara nej om hon frågade om han inte ville komma (han älskar farmor och farfar), "nähä", sade farmor, "det var ju synd, då får vi väl ses nästa helg då", Ja, sade han bara. och jag kan bara säga att han ÄLSKAR att vara hos dem!
Vad tror ni om detta? Inte fasen har väl vi gjort något fel som gör att hon har anledning att vara så här sur och motsträvig?
