Nu har han äntligen däckat!

Förstår att du är i en jobbig sits, du älskar honom men samtidigt funderar du på att lämna honom. Har du prövat att prata med honom om det innan han börjat dricka, alltså i mitten på veckan och berätta hur du känner och att du inte vet om du orkar mera. Hoppas verkligen att det ordnar sig för er!

Barnets bästa?? Jag ska tala om för dig att för barnets bästa är det då inte! Ett barn ska inte behöva leva med någon förälder som super! Jag har varit i din sits exakt! Jag tog mitt pick och pack och stack med både vårt gemensamma barn och hans från ett tidigare förhållande. Det där kommer ALDRIG hålla i längden och det vet du lika väl som jag. Vårt gemensamma barn träffar han aldrig, just för att jag inte kan lita på honom. Inte tingsrätten för den delen heller. Varför ska ditt barn få växa upp med en alkoholist? För att du vill rädda det från separation och bråk? Vänta lite till och se vad alkoholen gör...

Rädda ditt barn i första hand och tänk sen på dig själv.

Du får ursäkta om jag låter hård, men eftersom jag varit i situationen själv, så vet jag exakt vad det handlar om.

kan han inte få hjälp med sina "helgproblem" då? okey om du inte vill lämna, men du ska ju inte behöva ha det så som du beskriver.

Jag VET att det för barnets bästa vore bäst att jag gick härifrån, det är inte mig själv jag tänker på, jag är bara rädd för att han ska supa och sova när det är HANS helg att ha barnet. Det enda sättet jag kan skydda barnet på är ju att vara här. Annars hade jag kanske gått för länge sedan...

Ska inte klandra dig eftersom vi inte känner till er hela situation men har ni försökt med nån typ av familjeterapi, din man kanske har problem som han dränker med spriten, man vet aldrig. Familjeräten kan väl inte ge honom vårdnaden om barnet om han är alkoholist, jag tror att de är stränga i sådana fall. Du och barnet ska inte behöva ha det så här, du vet inte hur barnet kan påverkas av det här och h#n kanske klandrar dig en dag när h#a blir stor att du inte skapade ett bättre liv åt er två. Tänk igenom din situation och prata med någon om det här.

Ställ ultimatum, antagligen slutar han "helgdrick" eller så lämnar du honom. Som andra skriver, det finns ju hjälp för honom att få. Men är han inte beredd att sluta så är jag lessen men då är han inget att ha.
Det är ju varken bra för dig eller barnet att ha det så.

För att få hjälp måste man ju inse att man har problem och det gör han inte. Han vill heller inte ha hjälp. Jag har försökt prata lugnt och sansat med honom om detta, men han går i försvarsställning direkt och hur jag än försöker så hamnar vi i stora bråk där skulden läggs på mig och jag orkar det inte längre. Jag har nog med dåligt samvete som det är.

Men då ska han ju inte ha barnet! Så länge han inte är nykter så ska ju inte barnet vara hos pappan! Det finns antabus om han inte klarar av att hålla sig nykter. Han får helt enkelt reda upp sitt liv. Så här kan ni ju inte fortsätta. Du ska ju inte vara rädd för att lämna honom för att barnet inte ska vara hos en pappa som dricker på sin helg. Ställ krav på honom och säg att så länge du inte är nykter så kan du inte träffa vårt barn!

men han får ju såklart inte ha barnet varannan helg om bara super.....? säg åt din sambo att söka hjälp annars sticker du! skräm upp han å stick iväg en helg!

Men han kommer inte att gå med på att inte ha sitt barn frivilligt! Då måste vi få till en dom på det och hur bevisar jag att han super varje helg? Hur gör man?