När sambon inte vill ha barn....

Hej!

Förstår hur du känner, med mitt ex var det precis så! Men nu skriver jag ex för det är precis vad han är. Nu var det ju just inte bara detta som gjorde att vi gjorde slut men det var en stor bidragande faktor.
Idag har jag en underbar pojkvän som vill ha barn lika gärna som jag... jag tror du får försöka prata med honom och försöka komma fram till om och när han vill skaffa barn så att du vet. Vad menar han med "inte just nu"? Om 6mån, 2år, 5år eller kanske längre... och hur länge är du villig att vänta?

Precis så är min sambo också. Inte just nu, men sen. Ja, men vad betyder sen? Nu har jag pratat med honom lite mer och han har väl nästan sagt om typ ett år så som det ser ut som nu! men 1 år kvänns långt tid.

jo det är ju just det han tänker på. ja då får vi ju barn och två år om allt går som det ska och jag blir gravid inom några månader.

Min sambo har varit svårövertalad, han vill ha barn men inte ännu... rädd för att livet ska förändras osv.
Men nu har han gått med på att försöka, detta för att jag visste att jag har PCO-S och för att det kan ta tid för oss. Han är naturligtvis medveten om att det kan gå fortare oxå.

Nu har han t.o.m gjort spermaprov och engagerar sig i utredningen och det känns jättebra!

Min man är oxå lite svårflörtad  vad gäller barn nu.... Igår senast frågade jag honom var han ligger på en skala mellan 1-10 när det gäller att skaffa barn 2008. Då sa han 4-a. Sen tänkte jag att han trodde nog att jag menade att barnet skulle födas 2008, men det blir ju alltså under 2009 isåfall. Då sa han att han låg på en 6-a. men det räcker ju inte!! Jag är ju för tusan en 10-a nu!!!

Bergochdalbana. Först ville han men inte jag under några år och nu vill jag men inte han... Ironiskt - javisst! Vi möttes nånstans där på mitten och ville lika mycket.

är i precis samma sits, men jag är väldigt ung o han med så jag känner inte att jag vill pressa för mycket. vi har pratat rätt så mycket om det o det vi kommit fram till är att någon av oss, helst han, ska ha fast jobb när vi börjar. Så det är det jag sitter och väntar på just nu

hur går det för er andra?

Vi väntade länge från det att vi ville ha barn, inte pga av min sambo, det var han som ville först, men pga av mitt jobb. Är egen och min enda kollega blev gravid när vi precis hade planerat att börja vilket gjorde att vi fick vänta i 1,5 år, det var nu 3 år sedan och vi väntar fortfarande.

Det är inte alltid så lätt att bli med barn och det blir garanterat inte lättare med åren så prata igenom det noga med din sambo, framförallt så du förstår varför och hur han ser framtiden så du vet vad du väntar på.

Min bror (nu 28 år) blev lämnad av sin tjej (nu 30 år) när han inte var redo för barn för två år sedan och han är jättenöjd och lever singelliv och har inga tankar på barn än på många år medans hon väntar sitt första i sommar. För dem var det nog bra att gå olika vägar för de var väldigt olika. Ni kanske är mer lika och har bara en liten tidsglipa mellan er och då är det ju värt väntan.

När jag träffade min pojkvän för två år sedan visade det sig att han var steriliserad och helt övertygad om att han inte ville ha barn. För mig var det tvärtom - jag har alltid velat ha barn. Vi våndades och pratade jättemycket om det och tog till slut beslutet att fortsätta vår relation... och det är jag glad över. Nu är vi nämligen inne på vårt 3:e provrörsförsök och hoppas att det ska gå vägen. I mitt fall var det värt att vänta - och väntan blev heller inte särskilt lång.