Förlossningsrädda: hur blev det?

Ett tips, om du är rädd inför förlossningen så ska du nog inte höra dig för från andra hur deras förlossning var, även om de också var rädda. Varje förlossning och graviditet för den delen är individuell, varje rädsla också. Mitt tips är att du pratar med din barnmorska om det här istället

jag var hur rädd som helst... men jag fick hjälp av barnmoskan och sjukhusets kurator... men viss vart jag lika rädd för det...

efter förlossningen så kände jag att de här kan jag ju göra fler gånger... =) min förlossning var bara possitiv trots min fruktansvärda rädsla... :)

Pethrelita: Jag är nyfiken på hur de som var rädda upplevde förlossningen, det kan knappast barnmorskan svara på.

För mig var det delvis lika illa som jag hade trott, så en hel del blev som förväntat. Det jag inte hade räknat med var att jag litade på personalen så bra, kände mig trygg nästan hela tiden och att jag inte upplevde min otroligt långa latensfas som särskilt jobbig. När jag berättade om förlossningen direkt efteråt så pratade jag också om den i väldigt positiva termer. Intressant!

Fluffguf! Var ung när jag fick mitt barn, var rädd för förlossningen. Hade också fått se på en förlossningsfilm på föräldrargruppen som gjorde mig ännu mer nervös. Dock gick det förvånansvärt bra, även om det tog 23,5 timmar puuuh, innan han kom ut. Tog ryggmärgsbedövn. som funkade bra. Då förlossningen var så långdragen fick de också sätta dropp på mig, för att värkarna skulle sätta fart ännu mer. Jag tror att det var bra att det tog så lång tid påsättovis, eftersom då jag var så trött så slappnade jag av mer och "kroppen skötte sig i stort sätt själv", därför slapp jag också sy (vilket var min alldra största skräck). Jag har en mkt positiv förlossningsuppleevelse (även om det gjorde helvetiskt ont när hjässan kom Hoppas detta inte skrämmer dig nu, är inte min mening! Fick massor av stöd av barnmorskan och sambo såklart. Så visst ändrades min skräck av min egen upplevelse. Blev ett långt inlägg

Vad skönt att höra att man kan uppleva det som positivt efteråt!

Följer tråden med spänning, jag undrar precis samma som TS!

För mig blev det tyvärr mycket värre efter förlossningen. Jag gick på samtal före och tyckte jag hade kommit över rädslan rätt bra, åtminstone så att jag hade kontroll över den. Och när jag sen gick över tiden väldigt mycket så ville jag till slut bara att förlossningen skulle starta. Men tyvärr blev min förlossning väldigt komplicerad och efter den har jag riktig förlossningsskräck. Tyvärr.
Snälla, se det inte som att jag försöker skrämmas, jag har varit inne och tittat på tråden flera gånger men inte skrivit eftersom jag inte vill att någon ska bli rädd av min upplevelse. Men jag tycker det blir lite fel också, om bara de som har haft bra förlossningar, eller åtminstone blivit av med rädslan, skriver. Bilden blir lite missvisande då...

Jag var förlossningsrädd, snarare smärträdd o rädd för att inte ha kontrollen...

Min förlossning gick kanon!! Ser fram emot att få en kotte till nu i aug. Jag blev väl bemött o bm lyssnade på mina önskemål. Även om en del av dom kom med mordhot

Caro Lin e - jag tycker att det är jättebra att få ta del av allas åsikter. Både de som fått en mer positiv bild och det som fått en ännu mer traumatisk bild. Och TS frågar ju faktiskt om hur det blev sedan för er som var förlossnignsrädda. Det ger en bättre bild om man får svar från alla. Det är iaf min åsikt