Mormor har blivit en ÄNGEL...

Beklagar sorgen och kramar om...

*gråter* Ta hand om dig och bevara din mormors minne i ditt hjärta! Kram till dig!

Snyft....Beklagar!

Jag förlorade min mormor för ca 10 år sedan men tänker o saknar henne dagligen.

Beklagar sorgen och skickar en *kram*

Tack för alla kramar.. dom stärker..

beklagar sorgen. minns själv hur det var för snart 10 år sedan, när jag stod med mina fem barn runt deras morfar kista. hur ledsan de var. min marcus som bröt fullständigt ihop. han var 16 år och miste sin älskade morfar. inte trodde jag att jag 4 och ett halvt år senare skulle stå med mina fyra barn runt min son och deras storebrors kista.
så fint att du fick se din älskade mormor. ger dig en varm kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/

Dikt som jag skrev till mormor som ska läsas upp på begravningen:

Mormor

Du nu som ängel till himmeln flyger.

Till vitt du tyget du bär, fjädrar av lätt matrial tar du dig till änglarnas stad.

Hår av silver ett hjärta av guld minns vi just dig för kärlekens skull.

Jag dig i hjärtat bär, vart jag än är.

Sov gott käre mormor.

*gråter och minns*

Min mormor dog för 7 år sedan i mina armar på sjukhuset. Jag hade vaket då, mamma skulle komma och ta över några timmar senare och hann aldrig komma. När det var uppenbart att det skulle ta slut nu, kröp jag upp i sjukhussängen och satt där med mormors huvud i mitt knä. Sjöng, trots att mormor nog är den enda som uppskattat min sång (ssk fick bara stå ut). När det var över såg det ut som att hon låg och sov. Min familj kom några minuter senare. Och på något vis var det också "rätt". Min familj har jättesvårt för döendet, det var nästan bättre att de fick komma när sömnen kommit. Och jag antar att mormor också visste det... Och visste, att efter traumat med farmor några år tidigare, behövde jag få se det som var mer odramatiskt. Bara stilla...

*kramar om*

Å gud och nu gråter jag. Vilken tur att din mormor fick ha dig hos dig. Och att det gick "lungt" till. Ger en kram..

Begravningen är nu på Fredag, har ingen lust med det. Jag vill inte inse att hon är borta. Är rädd hur mamma kommer ta det med. Jag vet ju hur det blev när vi kom till skukuset när mormor bara en halv timme innan somnat in.
Men det var inte mormmor på sista tiden, så för henne är det lungt och skönt. Här om dagen prata jag och mamma om minnen om mormor. Jag berätta om gröten mormor gjorde när hon var frisk. Och hur mycket jag sakna den, speciellt lukten. I går gjorde jag min första dag på jobbet. Ett service hus, och där var det en gumma som gjorde exakt sådan gröt som mormor.. och när jag skulle hälla upp... ja ni kan ju tänka er att jag kämpa med tårarna av att jag i allt detta kom på att mormor är borta.

Min mormor har somnat in och kommer inte få se henne mer.. men hon finns i oss alla..

Mormor saknar dig!! kram

Jag förstår din saknad!! Min älskade mamma gick bort i september 06. Jag pratade med henne i telefonen på fredagen, då skulle hon åka hem från sjukhuset. Även fast jag o min syster försökte få henne att stanna. Hon sa att hon var less på att ligga ensam på sjukhus. Hon ville åka hem, o det gjorde hon!! Och nu (när man vet) är jag såå glad att hon åkte hem, för tidigt på lördagsmorgonen somnade hon. Stilla o lugnt hemma i sin säng! Hon höll sin sambo i handen o pratade om hur hon ville ha det på gården utanför sovrummet, o helt stilla bara somnade hon. Saknaden är obeskrivlig, men jag vet att hon slipper lida nu, och det är en stor tröst för mej i min sorg!!

Sänder massor av styrkekramar till dej!!

*kram till alla vackra änglar*

Hej gristand. Ger dig en dtyrkekram.. massor av dem. Hur har du det nu? kram

En del dagar känns det ganska ok, även fast jag tänker på mamma väldigt ofta, flera gånger varje dag!! Kan tillägga att när hon gick bort så väntade jag vårt 3:e barn. (Var i 4:e månaden.) Jag tror att jag undermedvetet gick in i nån sorts "skyddsställnig". För att sen min lilla tös föddes så har alla sorgkänslor liksom bara växt. Jag tycker bara att det är såå orättvist för mina barn som blev utan sin mormor så tidigt.

Trots allt så måste ju livet gå vidare, hur hårt det än låter..

Jo det är nog så det blir. Man vill ju skydda det man har "i sig".
Min mamma är ju dålig, hon fick cancer 03 och har konstaterat att aldrig bli bra ifrån det. Och i början när mamma var som sämst så fick jag veta när jag börja blöda kraftigt att jag var med barn, men det hade gått så långt, så det blev ännu ett missfall. Många gånger så oroas jag av att mamma aldrig kommer få vara med när hon får sitt barn barn från mig. Men jag vet inerst inne att de är brevid oss vart vi än är. Alla man håller kär finns här hos en. Och din mamma tror jag garanterat och håller ett vakande öga på dina guld klimpar. Kram

Jag tror oxå att mamsen "håller koll" på alla sina barnbarn!!

Jag förlorade min morfar den 11/2-2007, han fick en stor stroke och dog 2 veckor senare. Gud vad jag saknar honom! :'-( Det är som om en del av mig är borta, varje gång jag ser bilden som häger i mitt rum så bryter jag helt samman och gråter. I bland vet jag inte om jag orkar bära sorgen i mitt hjärta som alltid kommer att finnas där. :'(

Hej sophie! Jag förstår vad du menar, men på något sätt så bearbetar man det. Jag förlora min morfar när jag var lite över 10 år och han och jag stod varndra mycket nära. Han var en sådan go person som alltid stod på min sida, då jag har en syster med handikapp (som ingen ofta våga säga emot, om hon var dum eller något) men min morfar där emot fanns där för en. Han gav ingen skilnad på vad man hade eller inte. och tack vare honom så är jag sådan idag.

Men gumman, gråt.. prata skriv av dig lysna på musik.. Bara du får ut det. Jag menar inte sorgen i sig.. men man får inte sluta sig helt. Det måste ut. Du ska veta att han finns med dig över allt och vakar över dig.
Sorgen kommer nog alltid vara där, men den mildras med tiden.
Har jag det jobbigt brukar jag försvinna i ett rum här hemma och måla på mina tavlor. Det lärde jag mig när min älskade moster gick bort. Så är jag arg ledsen eller tänker på mycket och behöver ro så går jag och målar, det jag vill säga är att du ska försöka hitta något som du gillar, på så sätt kan du få en ensam stund med din morfar.. tankemässigt. Jag ger dig en styrkekram.. fins här om du vill prata.. Jag har msn oxå om du har det så kan du få min.. om du vill prata "ostört".. var rädd om dig nu..
Kram Erica