Mår så dåligt av att vara förälskad!!! Borde jag ge upp kärlek??

Nej, jag tycker inte att du borde ge upp kärlek. För det är ju trots allt känslorna som gör livet värt att leva, eller hur?

Alternativet, som Paul Simon beskrivit det:

"A winters day
In a deep and dark december;
I am alone,
Gazing from my window to the streets below
On a freshly fallen silent shroud of snow.
I am a rock,
I am an island.
I've built walls,
A fortress deep and mighty,
That none may penetrate.
I have no need of friendship; friendship causes pain.
It's laughter and it's loving I disdain.
I am a rock,
I am an island.

Don't talk of love,
But I've heard the words before;
It's sleeping in my memory.
I wont disturb the slumber of feelings that have died.
If I never loved I never would have cried.
I am a rock,
I am an island.

I have my books
And my poetry to protect me;
I am shielded in my armor,
Hiding in my room, safe within my womb.
I touch no one and no one touches me.
I am a rock,
I am an island.

And a rock feels no pain;
And an island never cries."

Tänk att aldrig känna de starka känslorna. Ja, det är jobbigt att bli förälskad - men ja, det är värt det. Anser jag, i alla fall.

Mmmmmm....vacker text.

Det är ju inte kärleken som är problemet, det är hur du reagerar när du blir kär som är problemet.
I stället för att ge upp kärlek borde du försöka ta reda på varför du reagerar som du gör när du träffar en kille. Är du rädd för att bli lämnad?
Jag tycker faktiskt att du ska försöka gå och prata med någon om detta, som kan vägleda dig. När du kommit fram till vad det är som gör att du tänder på alla cylindrar direkt kanske du kan lugna ner dig lite och därmed inte bränna ut dig så fort.

Du kommer dock aldrig att komma bort från att man blir sårbar när man blir kär. Det hör till

Klart det är värt att bli kär. bästa känslan som finns.. sen gäller det bara att inte börja jaga den känslan när kär går över till älskar.. då blir man singel hela livet

Jag har en kompis som precis träffat en ny tjej. När de dejtat en månad sa hon att hon älskade honom?!. Hon skickar sms hela tiden med pussar, kramar och "saknar dig". Hon åker hem till honom och sover i hans säng när han är på jobbet (jobbar natt) bara för att vara där när han kommer hem på morgonen, hon åker 10 mil enkel resa bara för att få äta kvällsmat med honom osv. Hon har gått helt upp i denna förälskelse och han står brevid och fattar inte vad som händer. För honom tar det kanske 6 månader att inse att han älskar någon. Han skulle själv aldrig göra samma saker för henne som hon gör för honom.

Hon verkar vara lite som du. Så fort hon träffade honom och blev kär så var det plattan i mattan, hela köret hela tiden. Hon känner med varenda cell i kroppen att det är HAN hon vill vara med och jag tror att om hon blir dumpad kommer hon att gå ner sig totalt.
Varför hon är sån här har jag ingen aning om, jag känner inte tjejen så bra. Men jag får känslan av att hon är ganska osäker och behöver mycket bekräftelse. Känner du också så TS?

Jo, jag är osäker och behöver mkt bekräftelse!

Men jag vill inte va sån!! Jag vill vara trygg säker och gå in sakta i saker....istället SLUKAS jag....och mår skit sen!!!!!

Nu kanske jag låter som värsta amatörpsykologen, men jag tror inte du behöver en man i ditt liv. Du behöver jobba med dig själv och ditt självförtroende. När du känner dig själv och trivs i ditt eget sällskap kommer du inte att slukas på samma sätt i en relation. Om du själv kan ge dig den uppmuntran du behöver så kommer du inte att behöva en man för att känna dig älskad.

Jag brukar se livet som en tårta där livets olika delar är tårtbitar. Jobbet är en bit, vännerna är en bit, hobbys är en bit osv. En man ska vara som frostingen ovanpå. Om det tar slut är det lättare att bortse ifrån att någon tagit bort frostningen än det är att inse att hela tårtan är borta...

Jag har inget bra förslag på hur du kan göra rent konkret men det finns självhjälpsböcker, du kan prata med en kurator (om du pluggar finns det på universitetet, om du jobbar kanske du kan få hjälp via företagshälsovården).

Ett annat råd är att inte ge dig in i förhållanden där du känner den där ultimata passionerade kärleken direkt. Lär känna män som du älskar lagom mycket, då är det också lättare att hålla huvudet kallt och vara sann mot sig själv.

Jag är som du när du blev lämnad, men mitt har pågått i över ett år.
Kan ej glömma, komma över eller sluta älska honom.. Tro mig, jag har försökt.

Tessi: Jag har gått hos psykolog, men det var pga min depression jag hade. Inte i ämnet killar.... Din sista mening låter dock som ett bra tips...

Det där med att älska sig själv försöker jag jobba på, men faktum är fortfarande att jag känner att jag vill ha familj. Hur ska jag få bort den känslan, när jag faktiskt så gärna vill ha familj och en gemenskap? Jag försöker jobba på att älska mig själv och trivas med livet, men familj är ju ändå en så viltig grej.....känns inte som att det är bara galcyren över tårtan.....men kanske borde jag ändå försöka se det så??

Anonym (ensam): vet hur det känns....vad hände? Kram

Det jag menar är att om du lever ditt liv genom ditt förhållande och din man så är det ju inte så konstigt att du blir nere när det tar slut, för då tar ju ditt hela liv slut, kan man säga.

Det kanske är så att din depression och dina problem med killar på sätt och vis hör ihop. Det kanske är samma orsak till deressionen som till att du har svårt med killarna, dvs din bristande självkänsla och dåliga självförtroende. Jag tycker det är jättebra att du jobbar med dig själv men du kanske behöver lite mer hjälp från en utomstående.

Du är dessutom bara 29 år och har tid att skaffa familj. Du får ju tänka som så att allt du gör för dig själv nu är en investering i ditt framtida förhållande som förhoppningsvis ska hålla resten av livet.

Ett lästips är boken "Varför väljer jag alltid fel partner?" skriven av Eva Rusz.

Jag fick en aha-upplevelse. Jag reagerar precis som du när förhållanden tar slut... Men nu har jag förstått att jag har dålig självkänsla...

Tessi: Jo, du har rätt...jag vet bara inte HUR jag ska ta itu med problemet.....verkar inte få fler psykologtimmar, fått så många redan......

Anonym (been theher): Låter toppen, den ska jag köpa!!!

Fler självhjälpstips??

Jag är nog lite som du. Har hittat världens underbaraste kille som jag älskar över allt annat. Vet att det är ömsesidigt. Men då kommer direkt tankarna: tänk om han tröttnar på mig osv. Men jag VET ju att det är mig han vill ha. Så jag måste verkligen försöka släppa tankarna på att jag inte duger. Jag vet att mitt grundar sig i dåligt självförtroende. Har inte dåligt självförtroende när jag är singel, men direkt jag blir kär så kommer det fram. Det är väl helt enkelt för att då blir man sårbar. Så jag vet ju varför jag är som jag är. Försöker verkligen jobba på det, men det är svårt. Vill bara kunna njuta av att älska nån och att vara älskad.
Bröt också ihop totalt när jag och mitt ex gjorde slut. Men tyckte att jag kom ut mycket starkare ur det. Det har väl gjort att jag kanske känner att tar det slut nu så kommer jag överleva det. Även om jag får en klump i magen direkt jag tänker på att han skulle lämna mig.
Tänkte precis som dig, är det verkligen värt det att vara kär? Men ja, det är det. Det finns ju inget bättre! Så jag får helt enkelt jobba på självförtroendet.
Oj, vad mycket svammel det blev. haha hoppas du förstår vad jag menar iaf
Finns här om du vill prata. vet vad du går igenom!

Smulan: Härligt med fler som jag!

Jag har insett att mitt självförtroende är rätt ok, NÄR JAG INTE ÄR KÄR eller väldigt fäst vid en kille... För då finns alltid oron där, att han ska lämna mig...och sen dom gånger jag blivit dumpad så har jag trillat ner i depressionen igen....för nån vecka.....

Nyligen blev jag också blixtförälskad i en kille på nätet, även om vi bara hade träffats en gång....vi mailade dagligen i nån månad....det var otroligt kul att komma hem och kolla mailen, även om jag var konstant orolig för att han skulle sluta skriva till mig.... OCH han slutade skriva, han bara försvann efter att vi mailat dagligen i ca 1,5 månad....jag hörde av mig, han svarade....men han har slutat höra av sig själv..

Detta drog ner mig rejält igen och jag hade svårt att jobba flera dagar, även om jag gick till jobbet.....

Fattar inte vad jag gör för fel, är jag överkänslig?? Vad kan jag göra själv??

Anonym (been there): Men har inte Eva Rusz skilt sig nyligen, eller hur var det? Kan man lita på hennes kunskap?

Jo, men det kan man nog ändå......

Den boken, handlar den bara om män som misshandlar och missbrukar eller är det även vanliga "fel partners"?

puff

Tror att det är ganska normalt att bli som du när man är förälskad. Jag har också varit med om det. Tycker absolut inte att du ska ge upp kärleken. Nästa gång hittar du förhoppningsvis någon som inte lämnar dig utan stannar vid din sida och vill dela livet med dig läääänge. Visst är det jobbigt med intensiva känslor men jag tror ändå det är bättre än att vara en känslokall person som aldrig får uppleva ordentlig glädje eller sorg. När jag var 25 trodde jag att jag var för gamal att hitta kärlek men jag har nu insett att man aldrig blir för gamal för sådant.

Jag tycker du ska fortsätta känna som du gör men kanske inte vara allt för på första tiden med nya kärleken. Verka lite cool även om man inte är det så att man inte kväver sin nya kärlek.