klarar man en förlossning till?
Ja d e ju klart att man gör ingetligen men ja hade en jätte jobbigt förlossning me mitt första barn, nu e ja grav i gen å min son e 8 månader gammal, ja e i vecka 13.
I början när ja plussade kändes d inte så jobbigt, tänkte liksom inte på förlossningen, men nu när man verkligen fattat att ja e verkligen grav å de här barnet ska verkligen oxå ut! ja får panik!!
D känns som att ja inte fattar va ja har gett mej in på, varför utsätter ja mej för detta igen? ja vill inte.. inte föda vaginalt å ja e liv rädd för ett snitt till!
Men samtidigt vill ju inge heldre ha detta lilla barn å ja skulle aldrig nånsing kunna göra abort för förlossningens skull.. Men ja får sånna skuld känslor samtidigt när ja säger att ja inte vet va ja har gett mej in på, tänker på d lill barnet i magen..känns som att ja mer tänker på mej själv en bebisen på nå sätt
ville bara skriva av mej lite om hur ja tänker å känner.. om nån har nått råd skriv gärna eller om ni känt/känner lika dant.
kram