I förrgår fick vi reda på att barnet i min mage inte längre lever.
På tisdag eller onsdag ska jag till sjukhuset för "en skrapning", som dom sa på sjukhuset.
Vad händer då med mitt barn?
Kommer de att söva mig?
Tar de ut fostret helt, och vad händer sen?
Hoppas nån kan hjälpa mig...
När jag fick ma, så blödde jag ut fostret i toan...
När dom skrapar så blir man oftast sövd, eller så kan man få bedövning... som suger ut allt som har med graviditeten att göra och det slängs...
Beklagar verkligen!!! men ge inte upp.. jag är inne på 3dje gången gilt nu!
Hoppas ni lyckas bli gravida snart igen om det är det ni önskar!
Kramar Om
Det beror på hur gammalt ditt foster blev. Om du är i v 14 nu behöver d inte betyda att fostret är i v 14 oxå... hade d varit 14 veckor gammalt trorr jag du varit tvyngen att föda ut d.. sa dom ingenting om när d dött?
Genomförde själv en skrepning i v 15, sep förra året... fostret dog v 10 
KRAMAR
Tröste kram till dig
hej när ja gjorde en skrapning så va jag inte sövd, ja fick bedövning o lite lugnande, men jag tror att på dom flesta sjukhus så blir man sövd, o de kommer gå bra de lovar ja, visst det finns ju en tomhet efter man gjort det. de ordnar sig de lovar ja
kramar till dig
Nej, hon sa bara "det är alldeles för litet för att motsvara vecka 14".
Hon mätte fostret, och min pojkvän tyckte att det såg ut som att det stod 2,33 cm. Så det måste ju ha varit dött ett tag.
då dog nog fostret ungefär i vecka 9. Jag gjorde ett ul när jag var i vecka 9+0 med min dotter och då var hon 23 mm lång, alltså 2,3 cm.
Jag har gjort en skrapning för en ofostrig graviditet och då blev jag sövd. Resterna skickades tydligen iväg på nån annalys och några veckor senare fick jag ett brev hem där det stod att inget ovanligt kunnat påträffas. Vad som sen hände med resterna vet jag inte, men jag hade ju som sagt var inget foster utan bara hinnor och moderkaka eftersom det var en ofostrig graviditet (upptäcktes i vecka 11).
Hej!
Jag kan missta mig, men jag tror inte det. Jag är relativt säker på vem du är, men jag kan lika gärna svara här som att ringa. Efter vad jag har läst och hört så är det vanligt att fostret bränns och att askan strös ut i en minneslund, åtminstone om graviditeten är så pass lång gången. Fast jag vet inte. Jag tycker att du kan fråga när du ringer; kanske har du möjlighet att påverka. Kram!
Jo, det stämmer nog det som Sharon skriver. På lasarettet där jag bor gör de så i alla fall.
Ang skrapningen så är det nog vanligast att man sövs, skulle inte vilja gå igenom nåt sånt med lokalbedövning men det kanske görs.
vill bara säga, LYCKA TILL!!!
förjer med dig, men som tidigare sagt: är inte säert fostret är i v. 14, troligtvis har de redan varit dött ett tag, är vanligt i MA.
Jag lider med dig. Var själv inne i fredags och fick beskedet att vårt barns hjärtat slutat slå. 9+5 sa de att fostret var och jag "var" i v 12. FIck skrapas samma dag. Blev sövd. Fostret skickades inte bort för analys då det var mitt första MA. De gör det bara om man fått två eller fler missfall på mitt sjukhus, men det är säkert olika. Det verkar ju vara väldigt olika hur fort man skrapar. Jag hade inte stått ut med att ligga hemma med blödningar och ett dött foster. Fast alla är vi ju olika och man kanske kan behöva lite tid. Iallafall så frågade jag aldrig vad de gjorde med fostret och jag antar att det hamnade i soporna. Man är ju helt chockad så man vet inte vilka frågor man vill ställ i en sådan situation. Fråga nu när du har chansen.
BAMSEKRAMAR till dig
1 och 1 är 3 skrev 2007-08-06 16:54:08 följande:
Goseunge: JO, visst låter det vettigt... men plågsamt. dagarna innan skrapning var dom värsta i mitt liv. grät konstant och gick itne utanför dörren. ville bara bli av med det som fanns i mej. nu var det ju så att jag skulle varit i v 15 så ALLA våra vänner, släktingar och på jobb visste att jag var gravid, den säkra tiden var ju över.. BULL SHIT! Så nästa gång det blir ett plus tänker jag berätta direkt. för varför vänta till v 12 när d ändå kan gå åt skogen v 15. å sen ska jag stå på mej för att få det där vul som jag bad om i v 10 men itne fick.... jag kände på meja tt något va fel. men nej, alla försföderskor va så oroliga i onödan... visst...
Man känner på sig om nåt är fel eller inte, sen kvittar det om man är förstföderska eller inte. Jag kände det på mig varje gång. Har gått igenom 5 MA som är dokumenterade. Blev skrapad 1 gång, tabletter för utdrivning 1 gång och dom andra gångerna skulle jag själv vänta ut det hemma. Sista gångerna som jag var gravid kunde jag inte ta det till mig. Jag vågade inte hoppas.
Hade mer eller mindre gett upp hoppet eftersom min läkare inte heller kunde ge oss nåt då dom inte hittade några fel på oss. Så jag och min man påbörjade utredning för adoption samtidigt som jag gick på yoga och hos homeopat. Vad som gjorde det vet jag inte, men idag har jag en liten knatte på 2,5 månad. Men det tog nog ett halvår innan jag förstod att det skulle gå vägen denna gången.
Om vi har turen med oss en gång till vet jag inte för varken jag eller mannen är några ungdomar längre (36år).
Jag vet att det är mörkt just när man går igenom MA/MF men det ljusnar så småningom. Även om jag aldrig kommer glömma mina småttingar som jag har misst.
Så jag tänker på er alla! Jag vet vad ni går igenom.
Glöm inte att prata med er sambo/man så dom inte stänger inne sina känslor. Dom mår också dåligt men det är lätt att man glömmer bort honom eftersom det är kvinnan som haft fostret i sin mage och allt fokuseras på henne.
Styrkekramar till er alla och era respektive!