Forts på.."Få barn i Sverige eller utomlands?"
Detta är en fortsättning på "få barn i sverige eller utomlands" tråden stängdes ju Tack för era tips!
Har redan försökt att få honom att prata med nån psykolog eller liknande, men han tycker att det är bortkastad tid. Det enda som hjälper för honom menar han är att flytta till Oz, börja ett nytt stressfritt jobb, komma hem till vännerna o familjen o uppleva det goda vädret igen.Och på nåt sätt förstår jag honom. Ingen psykolog kan göra så att allergin försvinner o symtomen från hans kroniska sjukdom eller göra så att han får nytt stressfritt jobb här. Vad han behöver är att komma hem.
Vi kan inte sälja vårt hus än, det kan vi tidigast göra efter barnet är fött i slutet av november o när det väl är det har man nog lite annat att tänka på än att just sälja huset. Tidigast vi kan sälja kan nog bli feb kanske...Det ideala är att min sambo slutar jobba här runt jul och sen åker han i förväg till påsk o börjar förhoppningsvis jobba då. Vi får nog ta det lite som det kommer för ett ev. jobb kommer han nog inte få reda på så jättelång tid innan.
Och blir inte jobbsituationen o hans hälsa så mkt bättre under hösten vilken jag betvivlar så får han helt enkelt säga upp sig o leva på a-kassa. Så får vi låna av mina päron till hyran o betala av när vi förhoppningsvis säljer huset med vinst.
Och ja under tiden får vi helt enkelt förbereda så mkt som möjligt med att slänga saker, fundera vad vi ska ta med etc.
Gud inte lätt ibland. Tänker OFTA på hur det kanske skulle blivit om vi flyttat först o sen skaffat barn, o just nu känns det som att det nog hade varit det klokaste valet men vem vet, jag hade kanske känt mig jätteensam o känt att jag ville vara hemma när man får barn....Så gäller bara att se positivt, vi båda ser mkt fram emot barnet, det kommer nog lösa sig.
Förresten, jag vet inte om det har med vår lite komplicerade situation nu, men ibland känns det som "hmm herregud är man REDO för barn o allt vad det innebär?" Men jag tror inte att jag skulle vara så mkt mer redo om 1-2år, det kommer nog aldrig att kännas lägligt till 100%, eller vad säger ni?? (Hoppas ni inte får fel bild av mig nu Jag är 30år i år och mycket ansvarstagande