gravid och ätstörningar?

Jag har bara ett skrämselexempel. Men ingen egen erfarenhet.

berätta...

Min aerobicsinstruktör (och min ex-chefs kompis) hade anorexia när hon väntade sin son. Och när lilla pojken fyllde tre månader så dog han av hjärtfel. Pga att hon knappt ätit, och tränat som en tok, under graviditeten.
Jättesorgligt och hemskt!

Hej sunbeem! Har ingen erfarenhet av graviditet och ätstörningar, men ganska bra koll på vad ätstörningar gör med kroppen generellt. Okänslig fråga kanske, men undrar du för egen räkning?

när ja jobbade på bb så hadde vi en som hadde ätstörningar alla va oroliga för henne o barnet o massa eftra kontroller men allt va bra med henne o hon åt på bb m,m men sen efter hemfärden vet ja ej hur det gick.........

men det är inte bra för mamman el barnet när det är sånt inblandat näringen är typ a & o i graviteten.....

Hejsan... jo jag är ju gravid och har ätstörningar.... eller det är på bättringsvägen nu.. Mår lite dåligt med tanke på att jag ska till bm på fredag på inskrivning och väga in mig.. Väger mig ju aldrig för att vågen har bara ställt till det förr för mig när jag var riktigt sjuk! Men vågen är ju bara en siffra försöker jag tänka. Blev friskskrivenför min ätstörning för ett år sedan men har forfarande sviter av den som kommer komma och gå lång tid framöver, nåt man får lära sig att leva med.. (Va sjuk i 10år) Framför allt det jag menar med sviter är saker man är rädd för att äta fortfarande. Dvs förbjudna saker! Skriv gärna och fråga mig om du vill veta mer..  

KRAAAAAAAAAM

glömde lägga in att jag "bantar" inte idag utan försöker äta av allt

Jag är fd anorektiker och har två barn. Hade ätstörningar under c:a 7-8 år. Hade fortfarande lite restsymptom i form av fixeringar vid mat och motion i början av grav. nr 1 men var normalviktig. Själv var jag lite orolig för hur jag skulle klara grav. med viktuppgång och så. Men faktum var att under grav så kom jag att uppskatta min kropp på ett annat sätt, såg att att andra former än den magra kunde vara vackra. Min ätstörning gick tillbaka helt under denna grav och har inte kommit igen.

Däremot fick jag andra psykiska besvär i form av ångest och depression under grav nr 2 som jag fortfarnade tampas med drygt ett är efter förlossningen. Ser det som så att jag hanterade ett inre kontrollbehov och ångest med att svälta mig, motionera tvångsmässigt osv. Hade just dessa sympton dykt upp igen så hade jag nog kunnat hindra det från att bli ett riktigt problem. Vad jag inte var riktigt beredd på var att ångesten skulle dyka upp i en annan form vilket den tyvärr gjorde under grav nr 2......

om man mår illa å kräks å inte lider av ätstörningar kan jag skada mitt barn då??
blev rädd:(

bubbibalubbi skriver:
Min aerobicsinstruktör (och min ex-chefs kompis) hade anorexia när hon väntade sin son. Och när lilla pojken fyllde tre månader så dog han av hjärtfel. Pga att hon knappt ätit,

Jag blev gravid när jag nyss "repat" mig från ett 7 års långt anorexi-helvete. Hade bara varit "frisk" i några månader så rent känslomässigt var jag nog väldigt instabil, men jag tog parti för barnet och bestämde mig för att JAG var inte viktig längre -det enda som räknades var att han/hon därinne mådde bra.

Det var svårt att veta hur man skulle äta eftersom jag svultit i så många år var matvanorna inga vanor utan bara någonting jag försökte lära mig. Att jag gick upp i vikt gjorde faktiskt inte så mycket - så länge ingen visste hur mycket jag vägde för det var väldigt känsligt för mig. Men barnmorskan vägde mig bara vid inskrivningen och litade nog på ögonmåttet efter det.

Se dig själv som en gravid kvinna i stället för en rehab-anorektiker, ta tillfället i akt och passa på att njuta av livet.

Behöver du någon som kan stötta dig hjälper jag gärna till, väntar själv nr.2 och mår alldeles prima.

tips:
försök få tag i "föräldrar och barn -att vara gravid"-tidningen nr 1 2007, där är det ett reportage om en tjej som blev frisk från anorexi när hon blev gravid.

Vanliga frågor och svar:

www.abkontakt.se/sidorna/FAQSaloua.pdf

Jag

var på förlossningsförberedande utbildning igår och där var två tjejer som informerade......

www.abkontakt.se

www.atstorningar.se

dom berättade att många hörde av sig när dom hade funderingar och behövde tips och råd, verkade mycket vettigt......

hoppas dom kan hjälpa !

Lebas - Jag tror knappast att det är någon fara om man spyr mycket under sin graviditet. Din kropp ser till att det lilla du får i dig kommer till barnet i första hand. Det min instruktör gjorde som var så farligt var att träna jättehårt, trots att hon inte åt något.

jag har inte ätit på flera veckor,bara spyr upp allt,mår sååååååå illa så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Att mna kräks under en gravididtet är i sig inget farligt. Men vid en ätstörning misshandlar man ju kroppen både fysiskt och psykiskt med att svälta i perioder eller att hetsäta och spy. Inget av dom grejerna är ju bra varken för barnet eller mamman.  Har man ingen ätstörning har vanligtvis kroppen en reserv att ta av om man inte kan äta under en period  . Så du behöver inte vara orolig... Hoppas du mår bättre snart ..

Lebas - Jag gick ned i vikt i början av min graviditet eftersom jag mådde så illa. Och det var tydligen ingen fara alls.
Men prata med en barnmorska, så slipper du vara orolig.

Lebas- inga problem för dig, det är precis som majja31 skriver: Anorektiker och bulimiker är oftast utarmade näringsmässigt, även om vissa bulimiker är normalviktiga. Den långvariga misshandeln av kroppen gör att alla reserver redan är uttömda, så att säga, innan graviditeten. Oftast innebär det att kvinnor med ätstörningar har svårt att bli gravida, eftersom kroppen faktiskt vet sitt eget bästa och kan prioritera...
För den som i vanliga fall äter normalt är det inga problem att må illa och kräkas mycket under en period, bebisen tar vad den behöver ändå!
Men om det inte slutar borde du kanske ta kontakt med bm alla fall, det går ju till en viss gräns liksom? En kompis till mig lades in med dropp till slut, det enda hon kunde äta de första cirka 4-5 månaderna var dillchips:)