Det råder en missuppfattning bland många kvinnor att cellförändringar är det samma som cancer. I själva verket är cellförändringar ytliga förändringar på livmodertappen, som ofta läker av sig själv.
Cellförändringarna är alltså ingen sjukdom, men på sikt kan vissa av dem utvecklas till livmoderhalscancer. Sådana här förstadier till cancer är mycket vanligare än själva sjukdomen. Cirka 30 000 kvinnor om året för besked att de har cellförändringar, medan ungefär 450 drabbas av livmoderhalscancer.
För att hitta dessa förstadier till cancer och ta bort dem i god tid, innan de hinner bli till något allvarligt, kallas alla kvinnor i landet mellan 23 och 59 år till barnmorska eller distriktsläkare som tar cellprov. Detta sker vart tredje år, men har man som 60- åring inte haft några cellförändringar under de senaste årens kontroller, är risken att insjukna i livmoderhalscancer väldigt liten. Man behöver därför inte kontrollera sig mer. – Om cellprovet är normalt blir man kallad till en ny provtagning om tre år.
Visar provet däremot lätta cellförändringar, måste provet göras om efter en tid. Ibland kan enbart beskedet att man måste göra om provet göra kvinnor oroliga, berättar överläkare Bengt Andrae vid kvinnokliniken, Länssjukhuset Gävle-Sandviken. När brevet dimper ned i brevlådan som säger att cellprovet måste tas om, är det vanligt att fantasin skenar iväg. Många tänker att ”nu har de upptäckt att jag har cancer!” Men så är det inte. Ser läkaren celler som ser lite annorlunda ut kan detta bero på olika saker, till exempel en tillfällig infektion.
–Små förändringar kan läka ut av sig själv. Men för säkerhets skull vill gynekologen hålla koll på dem och ta nya prov efter några månader. Finns de kvar då tar vi bort dem för säkerhets skull. Men även om provet visar tydliga cellförändringar finns det ingen anledning att oroa sig, betonar Bengt Andrae.
– Beskedet visar att man har förstadiet till en allvarlig sjukdom, inte att man har cancer. I själva verket betyder beskedet att man kan slippa cancer! De flesta kvinnor blir nämligen av med sina cellförändringar i och med behandlingen. Lätta cellförändringar läker ofta ut av sig själv, men man måste hålla koll på att detta verkligen sker. I alla andra fall går behandlingen ut på att man tar bort den förändrade vävnaden. Antingen fryser man bort den lilla vävnadsbiten eller så avlägsnas den med laserteknik – båda metoderna sker under lokalbedövning.
I 95 procent av fallen blir cellproven normala efteråt.Vid starkare cellförändringar opereras en liten bit av livmodertappen bort. Den bortopererade biten skickas sedan på noggrann analys för att vara säker på att alla misstänkta celler tagits bort. Efter operationen kan man få småblödningar eller bruna flytningar under någon vecka, men det är också allt som kan hända. Sexlivet, möjligheten att bli gravid och att klara av graviditet och förlossning påverkas inte av ingreppet.
Olika grader av cellförändringar Om ett cellprov visar på cellförändringar kallas man i vissa fall till en fortsatt utredning. Ibland får man i stället en tid för en ny cellprovskontroll några månader senare, eftersom en del förändringar läker av sig själv.
Cellförändringar kan vara lätta, medelsvåra och svåra och indelas i tre grupper med beteckningarna CIN1, CIN2, och CIN3. Det finns dessutom en grupp mer svårtolkade förändringar.
Lätta cellförändringar som tillhör gruppen CIN1 eller de som tillhör de svårtolkade förändringarna har störst möjlighet att läka ut av sig själva. De kan ibland bara vara tecken på en irritation i slemhinnan. Därför väntar läkaren ofta med en gynekologisk utredning tills ett nytt cellprov har tagits. Man får vänta mellan 4 och 6 månader innan man gör nästa cellprov för att tillfälliga irritationer och virusinfektioner ska ha en möjlighet att läka utan behandling. Om även nästa cellprov visar på förändringar görs en utredning. Handläggningen kan variera något och i vissa delar av Sverige kallas man till utredning redan vid ett lätt avvikande prov.
Om cellprovet visar medelsvåra eller svåra förändringar av grupperna CIN2 och CIN3 kallas man alltid till en utredning
Mvh Julia "orzia" Gynekologisk cancersjuk
