Min man lämnar mig hela tiden...

Kan inte komma me nåt annat råd än att du inte borde ta tillbaka honom nåt mer! Han kommer mest troligt ALDRIG någonsin ändra sig i sitt beteende gentemot dig. Så tänk efter - hur vill du leva ditt liv och du kommer att komma fram till ett beslut som är allra bäst för dig och din dotter...!

Större idiot till man får man verkligen leta efter...! Och han vet ju att du tar tillbaka honom gång på gång...

Försök gå vidare utan honom - det finns finare män.

Bara han kan bestämma om han vill vara med dig och ert barn. Uppenbarligen vill han inte det eftersom han gör slut hela tiden.
Men frågan du ska ställa dig i stället är varför du låter honom använda dig som dörrmatta? Kärlek är en bra bas men det är inget man kan bygga ett förhållande på. Din kille är ju uppenbarligen helt oförmögen att stanna hos dig och jag tycker det är sorgligt att du tar tillbaka honom hela tiden.
Jag tror att dina barn skulle må mycket bättre av att du levde ensam i stället för att ha en pappa som kommer och går i deras liv på det här viset.

Nej, bara för att man har sex så betyder det inte att man älskar varandra...tyvärr!

Jag tycker nog att det är du som måste göra ett val, han väljer att lämna dig/er för att sedan komma tillbaka osv när vardagen blir för trist för honom....vem vet vad han gör under tiden??!!
Han utnytjar dig och du mer eller mindre accepterar det. DU måste ställa ett sista krav att går du nu så är det slut för alltid. Att leva så som ni gör nu funkar inte, tänk på barnet om inte annat.

DU är värd någon som älskar och respekterar dig på riktigt, inte bara ibland när han har lust....

Håller med inlägget ovan! Tyvär verkar killen ingenting att ha! Skulle han verkligen älska dig & bry sig om dig så skulle han inte vilja göra slut sådär! Dessutom sex är ingen garanti för kärlek, bara kåthet...:/

släpp honom för han kommer bara göra dej mer och mera illa.. villken karl som gör så där.. fattar inte hur illa funtad en del är.. tycker du ska visa klart och tydligt för honom nässta gång han går, att han inte är välkommen tillbaka.
fast det bästa är ju att du slänger ut den där parasitliknande karln på en gång

jag har tänkt redan o varje gång jag är ensam det går bara inte mitt liv faller ihop min omgivning blir oroliga o undrar va som hänt han är mitt livs k'ärlek ja veeet ju at han är en idiot..men ja kan ju intw glömma honom... o ja har försökt o ja har träffat andra kkillar men ja vill bara gråta när jag är med dom ja saknar han bara mer då

jobba på det där och släpp taget om honom, det är det bästa du kan göra mot dej själv.
läs igenom det du skrivit och inse att du inte har någon framtid med denna mannen.

tror du missuppfattat vad kärlek igentligen är..
hoppas du finner den dära styrkan att ta till baka makten över ditt liv och lämnar honom. *kram*

Det finns ingenting så jobbigt som att bli sviken gång efter gång. Det tär på självkänslan och ju svagare självkänslan blir desto mer känner du att du inte klarar att leva utan honom. Men mitt råd till dig är ändå att försöka finna ro i dig själv och ert barn. Det går inte att leva tillsammans med någon som inte står stadigt i förhållandet, inte om du och ert barn ska må bra. Hur tufft det än är nu så kommer det en dag när du känner harmoni i att vara ensam. Du kommer slippa känna ängslan och oro för när han ska lämna er nästa gång för om jag gissar rätt så kretsar största delen av ditt liv just kring när/om han ska komma tillbaks, när/om han ska lämna dig igen, om han älskar dig, om han träffar någon annan...Jag har haft det som du och det tog många år innan jag fann styrkan i att mentalt lämna mannen som så totalt uppslukade min tankevärld. Det går inte att ändra på andra människor om man inte ändrar på sig själv först. Vad jag menar är att du borde lägga fokus på vad du kan göra för att må bättre istället för att fokusera på vad du ska göra för att han ska ändra sig. Han kanske aldrig ändrar sig, han vet var han har dig och att han kan komma och gå som han vill. Han förstår säkert att det inte är bra för ert barn men han sätter sig och sitt i första rummet, er i andra. Bestäm dig för att bli stenhård. När du saknar honom så ring inte, när du längtar så längta men inte så han märker det. Efter en tid upptäcker du att det går längre stunder mellan tankarna på honom och till sist känner du dig självständig igen. Då upphör hans hattande och ni kan fokusera på kontakten till ert barn istället. Kramar till dig och lycka till.

han gör slut för han blir så arg att han kokar över o sen är han så i flera månader inte ens hans kompisar kan prata med honom han är extreeeeemt långsynt har aldrig sett nån så lånsynt innan och han är bara 20 o vår dotter ett år... ja vet att han inte är med andra tjejer under tiden det är mer jag som går till andra killar men själva grejen att lämna sin fru o barn för mindre anledningar tycker jag är så lågt o de är så svårt o glömma när  vi var så lyckliga dagen innan han gjorde slut sen kom ett bråk som stälde till allt... =/

problemet är att han är mitt ALLT jag har bara min dotter och honom... inga direkta vänner och ingen familj ja sitter bara ensam hemma i stort sätt och han brukar vara den enda jag träffar han har hjälpt mig otroligt mkt i mitt liv därför har jag så svårt o glömma jag vill bara dö jag orkar itne leva allt känns så meningslöst när det man älskar mest bara är borta helt plötsligt... ok om jag hade en familj och så men det har jag ju inte..

Du har ju visst en familj, din dotter. Som du själv skriver mår ju inte hon heller bra av det här och jag kan nog bara hålla med de som säger att du inte borde ta tillbaka honom nå mer.

Jag känner inte honom, men jag tycker att han verkar vara helt vrickad. Man beter sig inte så mot sin familj!
Ha inte sex med honom, då blir det bara svårare att släppa taget. Försök att gå vidare! Han är inte bra för er... Han förnedrar er...

Du är vuxen och har ansvar för ett litet liv som behöver känna sig viktigast i ditt liv. Har du ingen att prata/umgås med så ska du prioritera det för alla behöver vi sunda jämlikar runt oss. Jag hade/har heller ingen ursprungsfamilj att luta mig emot men det måste fungera ändå och det gör det! Din dotter ÄR din familj och utifrån den känslan bygger du upp något stabilt och tryggt som ger din dotter en bra grund att stå på.

Försök att inte vara så beroende av pojken, skit i honom och låt han mogna upp och bli en karl först och försök att bli självständig själv. Tänk på vad du blir för föredöme för dottern, du vill väl att hon ska bli självständig en dag hon med?

Kan ju säga att du bidrar en hel del själv till att dottern skulle må dåligt, eftersom du inte sätter stopp, du har ett ansvar själv.

Du skriver att han är 20 år och jag antar därför att du är i samma ålder.
Jag lovar dig att du kommer hitta ditt livs kärlek för inte kan du väl tro att ditt livs kärlek ska behandla dig på det viset? Det tog mig 26 år att hitta min man och innan dess hittade jag 3 st "mitt livs kärlekar".

Ta inte tillbaka honom igen! Så länge du gör det kommer han att fortsätta sitt beteende.
Det kommer vara skittufft för dig till en början att komma över honom och inte fundera på ert liv tillsammans, men du kommer över det så småningom. En människa som älskar dig får dig inte att må så dåligt. En människa som älskar dig ska få dig att må bra.
Stå på dig och lycka till!

Lämna han så fort du kan!!!
Han kommer aldrig ändra sig, det är bara början!
Du skadar dig själv o barnet, otroligt mycket!
Jag vet! Har levt så i många år,en man som sticker så fort det kommer en konflikt!
Det gick så långt, att det var min minsta son som sa. ( Det är bättre han sticker för gott )
För Mamma vi mår inte bra!!!
Det gjorde så ont i mig, ock jag fick kraft att be han sticka för gott!!!
Vi alla i familjen har tagit skada av en Pappa som kommer o går!!!
Och jag kan aldrig förlåta mig själv, för det var mitt ansvar att sätta stopp för det!!!
Jag tänkte så fel, barnen måste få ha sin Pappa!

Om man älskar varandra! Då lämnar man aldrig någon människa på ett så omoget ,nej det finns inte ord!!!

I dag har jag o barnen bra, du kan inte ana hur skönt det är att bli av med en som aldrig är där!

Lycka till!