Ni som gjort akut kejsarsnitt...

Grattis

Visst, man kan känna sig lite snuvad men du kan ju föda nästa vaginalt om du vill . Gjorde jag!

Äntligen händer de något, var min tanke.
Sonen fastnade låg ovan för spine hela tiden. Han låg också lite fel med huvudet, hjässbjudning eller vad de nu heter.. och sen hade han 39 cm i hattmått..
Förlossningen hade stannat av i två timmar inget hände fasten de höjde det värkstimmulerande droppet.

Snittet läkte fint, men de kilade och drog en del. Men de är idag som ett tunt streck, fick ett bikinisnitt.

På efterkontrollen så gjordes en gynundersökning ca 8 veckor efter han föddes, men de tog bort agrafferna ca 2 veckor efter snittet.

Jag gjorde oxå snitt efter 5 o 1/2 dygns frlossning!!!! Kände mig oxå snuvad efteråt! Mitt ärr sitter väldigt långt ner o syns nästan inte alls! På efter kontrollen kollade dem bara såret på magen för att se att det såg bra ut! Någon gyn undersökning kunde jag inte göra då för jag fick mens direkt när efterblödningarna gick över o blödde som en ko! Jag är nästan lite stolt över ärret eftesom det är där på magen pga att jag har min underbara dotter!!! plus att det är mycket lättare att förklara för henne, hon är 3 nu, hur sjutton hon kom till världen!!! Men det var lite tråkigt precis i början för alla bara pratade om sina förlossningar o det kändes nästan som om ingen var intresserad av att höra min historia bara för att jag gjort snitt. JAHA, typ!

Äntligen händer de något, var min tanke.
Sonen fastnade låg ovan för spine hela tiden. Han låg också lite fel med huvudet, vid öppen hjässbjudning eller vad de nu heter.. och sen hade han 39 cm i hattmått..
Förlossningen hade stannat av i två timmar inget hände fasten de höjde det värkstimmulerande droppet.

Snittet läkte fint, men de kilade och drog en del. Men de är idag som ett tunt streck, fick ett bikinisnitt.

På efterkontrollen så gjordes en gynundersökning ca 8 veckor efter han föddes, men de tog bort agrafferna ca 2 veckor efter snittet.

Grattis

Äntligen händer de något, var min tanke.
Sonen fastnade låg ovan för spine hela tiden. Han låg också lite fel med huvudet, vid öppen hjässbjudning eller vad de nu heter.. och sen hade han 39 cm i hattmått..
Förlossningen hade stannat av i två timmar inget hände fasten de höjde det värkstimmulerande droppet.

Snittet läkte fint, men de kilade och drog en del. Men de är idag som ett tunt streck, fick ett bikinisnitt.

På efterkontrollen så gjordes en gynundersökning ca 8 veckor efter han föddes, men de tog bort agrafferna ca 2 veckor efter snittet.

Hej!!

Mitt ärr var det inga problem med och på efterkontrollen kollade bara BM att det läkt ihop som det skulle.

Däremot känner jag som du att jag blev snuvad på förlossningen. Efter 23 timmars värkarbete så gjorde de akut kejsarsnitt på mig då lillans hjärtljud inte var som de skulle. Trots paniken fick jag spinalblockad så jag fick vara vaken, i efterhand hade det varit bättre om de klubbat ner mig. Födde mitt första barn normalt eller ja vaginalt och det var en underbar förlossning jag var med och FÖDDE barn.....lillan FICK jag bara så känner jag.

Nu 10 år senare väntar jag mitt tredje barn och är väldigt förlossningsrädd men jag tror jag mest är rädd för ett akut snitt igen, att få vara med om det en gång till ( vilket man ju givetvis aldrig kan veta i förväg) har varit på förlossning och pratat med en barnmorska om min upplevelse och vi ska gemensamt skriva in i min journal HUR jag vill bli bemött OM UTIFALL ATT.

Hoppas att du någon gång får uppleva den hisnande lyckan när babyn lämnar din kropp och läggs upp på din mage ett magiskt ögonblick jag lovar

Annledningen till mitt snitt var att lilla älsklingen hade trasslat in sig i navelsträngen 3 varv runt halsen...hon ströps sakta. MEn allt gick bra och hon är i dag en frisk och kry 10 åring.

Grattis så mycket till din lilla Oliwer

mHalmstadsmamma: jag tyckte det var skönt att jag fick vara vaken,för jag fick upp honom på mitt bröst direkt när de plockat ut honom´. Kan ju säga att jag e mer förlossningsrädd nu inför fler barn, just för att jag låg såpass länge och de sista 5 timmarna hände ingenting!!Trodde aldrig jag skulle få se min lilla älskling!

nallea: ´så kände jag just då oxå,att äntligen händer det nåt,för då hade min förlossning stått stilla i 5 timmar och det kändes helt hopplöst. det är nu i efterhand man känner sig lite besviken, men man får väl tänka att huvudsaken var att lilleman mådde bra!!Mig sydde de invändigt så jag har inga stygn eller nåt på utsidan.

Jag fick inte upp lillan på bröstet de tog ut henne till väntande läkare och jag var helt säker på att hon var död. Hon var tre timmar gammal när jag fick se henne.

Jag blev igångsatt p g a stort barn (för att hon inte skulle bli ännu större... ), men då jag inte öppnade mig mer än några mm blev det akutsnitt då lilla bebisen visade tecken på stress efter 24 h. Jag var också bara glad att bebisen ÄNTLIGEN skulle komma ut vid det laget! Hon hade det lite svårt med syresättningen och lågt blodsocker (jag är diabetiker), men hade 8 i Apgar och mådde hyfsat bra ändå, så jag fick se henne och ge henne en puss innnan min man själv fick bära henne till neo tillsammans med läkare.

Nä, jag kände mig faktiskt inte snuvad men det kanske beror på lättnaden över att han mådde bra. Hans hjärtljud försvann nämligen efter ett och ett halvt dygns värkarbete så det blev ju lite bråttom att få ut honom. Jag öppnade mig väldigt långsamt och jag har förstått nu efteråt att jag samtidigt hade ett gallstensanfall. Fick nämligen ett till ett halvår efter förlossningen nämligen...

Ärret är jättefint nu, smalt och tunt och stör mig inte alls. Fick oxå invändiga stygn som försvann av sig självt. Ett tag efter fick jag dock lite var i det på två ställen och fick lufta det och badda med desinficeringsmedel. Det tog väl runt två - tre veckor innan det var helt bra.

ursäkta de blev så många gånger skickat. det segade sig å ville inte visa att de skickat så trodde inte något hade kommit fram...

Fick vår lilla flicka i v 35, med akut snitt efter värksvaghet. 18 timmar låg jag med värkar men öppnade mig bara 5 cm.
Känndes verkligen skönt när de sa att det fick bli ett snitt.
Känner mig absolut inte snuvad på någonting! Ville nämligen inte alls föda normalt, men var beredd på att göra det.

Fick inte heller lillan på bröstet, dels var hon tidig, dels fick jag nån reaktion på bedövningen så jag skakade som ett asplöv och tappade totalt talförmågan. Det var pappa som fick äran de första timamrna. Men det gör mig inte alls någonting - hade faktiskt smått fasat för att få en kletig bebis i famnen. Dessutom - jag avskydde att amma (när hon väl lärde sig att suga, vilket tog en vecka), men stod ändå ut de 8 mån hon ville dia.

Låter väl inte alls som den glorofierade idealmamman, men jag älskade verkligen min dotter från första stund. Inge problem med anknytningen alls!

Jag gjorde ett så kallat urakut snitt (blev sövd) eftersom min sons hjärtslag föll kraftigt och han hade dåliga värden när de tog laktatprov (mjölksyra i blodet). Hotande syrebrist helt enkelt. Han var starkt medtagen då de plockade ut honom - själv blev jag bara lättad över att de räddade honom och känner mig inte snuvad på förlossningen, även om det givetvis varit trevligt att få vara vaken när han föddes.

20 månader senare har jag ett fint, jättesmalt och helt blekt snittärr (bikinisnitt) som läkt jättebra. Hade inte heller särskilt ont efteråt.

På efterkontrollen gjorde de ingenting Träffade bara min BM och pratade om förlossningen lite grann.

Ja just ja - ärret syns knappt alls nu, drygt två år efteråt.
Hade inga problem med det efetråt. Läkte snabbt och fint.

Jag gjorde akutsnitt i september -06. Sonen ville inte komma ner med huvudet ordentligt, trots 5 dragningar med sugklocka. Så efter 22 timmar med värkar då jag öppnat mig 10 cm så blev det snitt. Just då kända jag bara "tack gode gud att det är över". Efteråt kan jag väl känna att det är lite surt att ha kämpat sig igenom nästan ett dygn med värkar (blev igångsatt pga stort barn samt svår foglossning) och sedan inte få göra det där sista. Nu har det gått 8,5 månader, och jag tänker inte mycket på hur han kom ut.

Snittet blev infekterat efteråt och tog 8 veckor att läka.... Det var inte så kul. På efterkontrollen pratade vi bara om förlossningen. Jag hade ju gått hos distriktssköterskan varannan dag för att kolla såret, så det behövde inte BM göra.

Just det, jag var vaken under mitt snitt. De lade spinalbedövningen i EDAn som jag redan hade. Det tog väl en timme innan jag fick träffa sonen. De visade bara upp honom snabbt på operation. När jag blev sydd så hade min man hand om sonen.

Ja, det glömde jag säga. När jag blev sydd var min son med sambon och det var dom också i cirka tre - fyra timmar då jag låg på uppvaket. Jag var tydligen ganska dålig under slutet av kejsarsnittet (svimmade nästan vid ett flertal tillfällen, spydde och skakade i kroppen)så då ville ha lite koll på mig. Sambon och sonen låg och tittade nyfiket på varandra under den tiden och brickan med svenska flaggan samt två glas cider stod och väntade på mig tills jag äntligen fick komma upp till BB.

efter en jobbig förlossning med infektion och långt värkarbete, ville jag bara att bebben skulle komma ut på nå sätt. nej jag känner mig inte snuvad. Det finaste jag vet är när jag fick se min älskade son efter snittet. Första ögonblicket är alltid det första oavsett förlossning. Helt förtrollande och magiskt.det som var jobbigt med snitt va att det tog lite längre tid att komma på fötter igen.

Grattis till sonen!!

Kände mig aldrig snuvad på vanlig förlossning, hann aldrig tänka för det gick oerhört fort, bad att få vara vaken med tiden fanns ej. Gjorde s k katastrofsnitt p g a syrebrist hos barnet. Det viktigaste var att barnet mådde bra!

Har ett långt ärr från naveln och nedåt c:a 20 cm. Gjorde aldrig efterkontroll.