Nu händer det igen!

CT65: Beklagar verkligen det som händer och är hemskt ledsen för din skull! Vill bara skicka en stor kram!

STor kram till dig :(

Hej!

Jättestor kram till dig!

*KRAM*

Tack tjejer, det värmer!

Jä-a S-t får man väl säga! Sorry!

En stor styrkekram till dig!

Beklagar verkligen! Vet hur det känns, har själv 2 missfall detta år. Lyckades också 2 månader på rad, februari o mars men tidiga missfall ca 5-6v.

Håller tummarna för oss alla som kämpar! Stor KRAM på dig!

Fy, stackare..det är bara för jävligt! Vad kan man säga, kram och ta hand om dej!!

Va gulliga ni är!
Det var väldigt tidiga missfall men man får ändå så himla mycket känslor, min man blev väldigt lessen också. Att få två missfall på rad tror man ju bara inte kan hända.
Nu får vi ta nya tag igen, vi ger inte upp så lätt. Det känns bara så konstigt i kroppen och hormonerna spökar, humöret går bergochdalbana.

CT65--Beklagar sorgen....och detta med att det "bara" var tidiga MF....hmmm, visst är det ännu värre ju längre man hunnit vara gravid--har en ung väninna som fick MF nyligen i v 20. Ofattbart hur hon gått vidare, men förra veckan opererades hon för myomer (muskelknutor) i livmodern....så det ser ljust ut för henne nu.

Jag tycker att sorgen är lika verklig även med tidiga MF då man ändå hunnit drömma & planera...och den framtiden som man drömt om & planerat är plötsligt död och borta. Jag hade t.o.m. köpt beg. barnvagn några dagar innan mitt första då jag mådde så bra och vi trodde aldrig att något skulle gå fel.

Detta med sörjande.... tror inte det spelar så stor roll om det händer i v 5 eller 7 eller 9 eller 13. Smärta och förlust av ens framtid är likadant, fast kanske vi hanterar känslorna på olika sätt. Själv blev jag lite galen av sorgen, och min man ville inte prata om det. Han trodde att bara skulle göra det hela värre.

Just nu är det precis ett år sedan vi fick vårt första MF...känns tungt förstås, och ute på gården är det 2 st. glada gravida och otaliga småbarnsfamiljer som firar 6 juni.

***suck***