• Verkligen

    Det kommer aldrig att hända nåt.

    Inatt drömde jag en så underbar dröm, jag drömde att det äntligen var dags för att föda och att jag och Darko var på förlossningen. Jag hade en jättejobbig förlossning som tog 40 timmar men det var himmelriket ändå.
    När jag vaknade kände jag mig tom. ledsen. arg. besviken.

    Vi har försökt i 2 år. Det är inga fel på mig, gjorde en titthålsop förra veckan och spolade äggledarna fast allt så såg fint ut.

    Vi har oskyddat jämt och använder oss av äl-stickor. Inget funkar.

    Jag börjar bli så deprimerad.

    Trodde att om jag slutade tänka så mycket på det så skulle det kanske hända nåt..Men icke.. Jag är lika barnlös fortfarande.

    Jag ser inget hopp för oss, och jag vet inte om jag orkar det här. Min dröm är att bli mamma innan 25, för jag vill inte vara äldre en så. Vill vara en ung mamma..

    Ursäkta allt gnäll men jag är bara så ledsen och det känns så orättvist när vi har så mycket kärlek att ge.

  • Svar på tråden Det kommer aldrig att hända nåt.
  • majsalotta

    Jag förstår att det känns tungt och att det kan kännas som att man inte orkar mer. Hoppas din dröm slår in snart! Jag förstår att ni gjort en utredning och att dom inte hittat några fel - kommer ni att få någon hjälp framöver - prego, insemination, IVF? Jag hoppas att du kan släppa tanken på att du måsta få barn innan då är 25 - om ni har så mycket kärlek att ge så finns den väl kvar när ni är äldre också! Vi är många över 30-35-40 som kämpar för att få våra första barn och det gör ont att se att åldern verkar betyda så mycket för vissa. Jag vet att det är svårt - men försök se det positiva i att ni fortfarande är unga och har många år på er att försöka få barn. Det är nog inte mycket till tröst just nu, men era chanser är trots allt så mycket godare än för många av oss andra. Känner så med dig - vi har också försökt i drygt två år och det är oändligt tungt, oavsett vilken ålder man själv är i! Många kramar!

  • Verkligen
    majsalotta skrev 2007-06-02 12:00:53 följande:
    Jag förstår att det känns tungt och att det kan kännas som att man inte orkar mer. Hoppas din dröm slår in snart! Jag förstår att ni gjort en utredning och att dom inte hittat några fel - kommer ni att få någon hjälp framöver - prego, insemination, IVF? Jag hoppas att du kan släppa tanken på att du måsta få barn innan då är 25 - om ni har så mycket kärlek att ge så finns den väl kvar när ni är äldre också! Vi är många över 30-35-40 som kämpar för att få våra första barn och det gör ont att se att åldern verkar betyda så mycket för vissa. Jag vet att det är svårt - men försök se det positiva i att ni fortfarande är unga och har många år på er att försöka få barn. Det är nog inte mycket till tröst just nu, men era chanser är trots allt så mycket godare än för många av oss andra. Känner så med dig - vi har också försökt i drygt två år och det är oändligt tungt, oavsett vilken ålder man själv är i! Många kramar!
    tack för pepningen.. Vi får ingen utredning pga att vi står skrivna på olika adresser. Lever dock ihop i min lägenhet. Så vi får försöka på egen hand helt enkelt.. Men ibland ser det så svart ut. Jag försöker iaf gå ner i vikt men sen läste jag att vikten inte påverkar när man har regelbunden mens och äl.. men alla knep är värda att testa... Ålder betyder tyvärr en hel del, dels för att min kille är 11 år äldre än mig. Kram
  • majsalotta

    Menar du att inte inte får göra en utredning för att ni är skrivna på olika adresser trots att ni bor ihop - låter helt vansinnigt! Men jag blir inte förvånad - det finns så många obegripliga regler, suck! Om ni skriver er på samma adress- kräver dom då att ni skall försöka ett år till innan ni får utredning då eller? Usch så arg jag blir! Jag förstår att situationen är lite annorlunda eftersom din sambo är äldre än dig, men när det gäller att få barn så är det främst kvinnans biologiska ålder som kan vara ett problem. Hoppas det löser sig och att ni orkar ta er igenom den här jobbiga perioden! Allt gott!

  • Verkligen
    majsalotta skrev 2007-06-02 15:35:18 följande:
    Menar du att inte inte får göra en utredning för att ni är skrivna på olika adresser trots att ni bor ihop - låter helt vansinnigt! Men jag blir inte förvånad - det finns så många obegripliga regler, suck! Om ni skriver er på samma adress- kräver dom då att ni skall försöka ett år till innan ni får utredning då eller? Usch så arg jag blir! Jag förstår att situationen är lite annorlunda eftersom din sambo är äldre än dig, men när det gäller att få barn så är det främst kvinnans biologiska ålder som kan vara ett problem. Hoppas det löser sig och att ni orkar ta er igenom den här jobbiga perioden! Allt gott!
    japp.. tycker det är rätt orättvist att ha en sån regel. Men vad ska man göra? Tydligen är det inte så på precis alla ställen i landet men i västerås som är närmast för oss så är det så. Om vi skriver oss på samma adress nu så får vi väntr ett år med att söka hjälp igen. Vi ska väk skriva oss på samma men det är nåt strul med hans gamla boende just nu, men vi har iaf levt ihop i över 2 år. Jag provade att ringa en privatklinik oxå men det var samma regler där med.
Svar på tråden Det kommer aldrig att hända nåt.