Hur länge kan/får en mjökstockning sitta i???

www.vardguiden.se/Article.asp&C=2428

Tack för länken! bra info. Någon som haft mjölkstckning som suttit i över en vecka????? Läget är som sagt oförändrat efter en vecka för mig. Nja, lite ondare och möjligtb´vis större stockning....

Min mjölkstockning satt i längre än en vecka! Jag provade ALLT men inget hjälpte. På amningsmottagningen sa de att det var ok så länge det "gick åt rätt håll", alltså att jag märkte en förbättring.(Och att det inte blev än värre) Trodde aldrig det skulle släppa men det gjorde det- tillslut. Mitt tips är nog att ta kontakt med amningsmottagning/läkare om du inte snart känner att det börjar bli bättre. Lycka till!

Tack. Tänkte ringa amningsmottagnignen igen imorgon och höra om nån läkare kan titta på det. För det känns som sagt inte som det blir bättre. Mjuknar lite efter amning, men "tennisbollen" sitter kvar ändå. Gör ont när jag använder vänsterarmen och bröstmuskeln till och med. Och när jag går så guppar ju bröstet lite, vilket också gör ont. Ja, det är ett elände

Känner igen mig allt för väl i det du skriver.
Jag fick mjölkstockning och åt 2 penicillinkurer utan att det gav med sig. Efter en månad konstaterade de med ultraljud att jag hade bröstböld.

Har du fått svar på odlingen? Den borde vara klar nu.
Tar du något smärtstillande? Till mig rekommenderarde de Ipren 3 ggr/dag + Alvedon 2 st 4 ggr/dag

Hoppas det löser sig för dig snart!

Var på amn.mottagningen igår. Jag har början till en varböld och fick antibiotika för att se om det kan hindra den. Dock är halva bröstet stenhårt och jag fattar inte hur jag ska få bort stockningen. Hur blev du av med din böld? Räckte det med antibiotika eller fick de tömma? Isåfall hur kändes det?
Känns också som lillan blivit mer gnällig . Kan hon känna av antibiotikan på ett dygn? Har hört att vissa barn kan få ont i magen.

Kan det inte vara mjölken som minskar i bröstet som gör att hon är gnälligare? Jag fick dränage insatt för 1,5 vecka sedan. Bröstet blev bättre och mjölkproduktionen började öka direkt.

Misstaget som jag gjorde var att hela tiden amma problembröstet först. I och med att jag fick mer mjölk i det tömde sonen det andra mindre och mindre så nu sitter jag här med en vetekudde om det andra bröstet.

Zooo: Jag fick 2 penicillinkurer mot infektionen, men det hjälpte inte. Sen träffade jag en annan (yngre) läkare och han tyckte inte det var lönt att ge en kur till utan jag fick helt enkelt vänta ut tills bölden var så stor att de kunde tömma den.

Min böld satt så ytligt, så de tömde den som om det vore en stor finne. Först fick jag smärtstillade medicin ooh sen gjorde de ett hål och klämde. Sen visade det sig att jag hade liksom en ficka med mera var i. Den tömde de under narkos pga att jag inte pallade mer.
Hur det kändes att tömma kan jag inte beskriva, men om det händer igen tänker jag inte gå med på samma behandling. BM som assisterade läkaren tyckte att de borde ha tillgång till lustgas vid sådana behandlingar och jag kan bara hålla med.

Det hårda i bröstet kan sitta i jättelänge. Det är normalt sa min BM på amningsmottagningen. Jag operarades i februari och det är inte länge sen min knöl försvann.

Jag antar att barnen kan reagera så fort på penicillinen eftersom de reagerar så fort på annat man äter. Själv har jag jätteproblem med magen när jag äter penicillin, så jag äter dofilus (trots att det smakar pest) och dricker proviva. Det kanske var det som gjorde att min son inte verkade reagera på penicillinen.

Styrkekramar till dig!

Tack för era svar. Har varit inne på sjukhuset flera dagar i rad nu. De har kollat med ultraljud men ännu verkar där inte vara något var, bröstet blir dock inte bättre trots att jag nu får dubbel antibiotika kur. BM på amn mott idag sa att hon inte trodde att det skulle räcka med bara antibiotika behandling för att det har gått så långt. utan att man troligen kommer få göra något ingrepp så småningom. Allt känns så hopplöst. Har så ont i mitt bröst och det är stenhårt. Det bultar, spänner och sticker i det. Ska tillbaka på UL imorgon, men troligen kommer inget ha hänt så de kommer inte punktera det då heller säkert. Så det är så smärtsamt att tömma??? BM sa att det inte kändes så mycket för man fick lokalbedövning, men det kanske de måste säga...
Usch vet inte hur jag ska orka med detta, har snart gått två veckor. Men men, det är väl bara att bita ihop.

När din knöl satt kvar efter ingreppet, gjorde den fortfarande ont då? eller fanns den bara där?

Zooo: Hur ont det gör beror nog på vilken metod de använder. Som jag har fattat det finns det 3 sätt. Ska förklara så gott jag kan:
1. De gör ett litet snitt i huden och klämmer ut varet. Funkar bara om bölden ligger väldigt ytligt. Det var så de gjorde på mig. Jag fick bedövningssalva och smärtstillande medicin innan.
Själva snittet kändes inte ett dugg. Det som var jobbigt var att de fick hålla på ett tag och trycka och att när de trodde bölden var tom så upptäckte de som en ficka med mera var.
2. De gör ett litet snitt (några mm) och lägger in en liten slang som varet ska spolas ut genom. Man får spola ett antal gånger tills allt var kommit ut och sen tas slangen bort. Den här metoden verkar vara den vanligaste, men den funkade inte på mig så jag berättar bara det jag läst mig till. Jag förutsätter att man får bedövning. Slangen de lägger in kallas Pigtail.
3. Man blir sövd. Under operatinen tömmer de ut så mycket var de kan och sen lägger de in en platt slang som ev resterande var kan rinna ut genom. Man får ett stort bandage som byts varje dag. När bölden är tom tas slangen bort. Såret ska läka av sig självt, så man får ha kvar förbandet några dagar till. Ärret blir drygt 1 cm långt.
Det var den här metoden de till slut använde på mig.

Efter operationen gjorde det inte ont på samma sätt. Jag fick rätt starka tabletter att ta första dygnen och när de var slut var det mesta av smärtan borta. Jag var rätt öm precis vid såret tills det hade läkt ihop, men det var ingenting mot smärtan innan ingreppet. Själva knölen som var kvar gjorde inte ont och jag har kunnat fortsätta amma även om det inte finns lika mycket mjölk i det bröstet som i det andra.

Jag vet att det är fruktansvärt jobbigt för dig nu, men snart kommer du att bli frisk. Sköt om dig själv och vila så mycket du kan. Massor av styrkekramar!

MN72: var inne på sjukhuset idag. Läkaren sa att han skulle punktera böden och att det inte gjorde direkt ont. Jag frågade om man blev bedövad och då sa han (lite nonchalant): ja, det kan du väl få om du vill. Sen testade han först med en väldigt smal nål men då kom där inget. Sedan fick jag bedövning (som gjorde ont att få) Kände inte om bedövningen verkade eller inte. Sen tog han en tjockare nål och stack och satte sedan in en pigtail som jag nu har. tyvärr sa han att bölden verkade vara flerkamrig för det kom inte så mycket var som han hade väntat sig. Så jg ska tillbaka imorgon och då blr det väl antingen att de sticker igen eller så blir det operation Vet nte vilket jag vill. Det jag gjorde idag gör ju ont, men samtidigt är jag livrädd för att sövas, för jag tror att ja inte kommer vakna igen. (e lite nojig)Har iallafall tagit beslutet att sluta amma nu, för jag känner att jag inte kan slappna av. Jag är helt fixerad vid amningen på andra bröstet för jag är så rädd att få stockning o böld där också. Jag skulle inte kunna slappna av och njuta i fortsättningen. Dessutom är lillan ganska stökig vid amning och den sista veckan har hon nästan vägrat att amma och bara legat och skrikit vid bröstet. Så jag fick tablette utskrivna idag för att kunna sluta. Usch, ett beslut som inneburit många tårar för mig, men det känns just nu som det enda rätta. E dock lite nervös över detta också eftersom jag är rädd att det ska stocka sig i och med att jag slutar (snacka om att vara en nojig person Så nästa gång lillan vaknar blir det nog final-amningen och sedan tar jag min första tablett. Tack för stödet!

Zooo: Oj, det gick fort till de kunde tömma. Skönt iaf att väntan är över.
Jag förstår dig att du är rädd för att sövas. Jag var panikslagen första gången, så de fick ge mig lugnande medicin. Om de inte har sagt till dig att vara fastande när du kommer imorgon så blir det ingen operation om de inte tycker att läget är akut. Trist att behöva tömma flera gånger, men nu vet du ju hur det går till.
Att lägga ner amningen är ett oerhört svårt beslut. Jag beundrar dig för det. Själv satt jag med tabletterna i handen, men kunde inte förmå mig att ta dem.

Var på återbesök idag. Den läkaren jag träffade tyckte att det verkade ha tömt sig bra och hon sa inget om att tömma igen eller operera så det var glädjande. Ska tillbaka igen imorgon och då är det troligen samma läkare som punkterade mig så vi får se vad han säger. Får då se om de tar bort katetern eller om den ska sitta längre.
Ja det känns oerhört svårt att ta tabletterna och jag har så dåligt samvete. Gråter fortfarande en hel del. Men det känns nog ändå spm rätt beslut och de på sjukhuset har varit stöttande.O ja och min pojkvän har diskuterat igenom det och kommit fram till att detta nog är det bästa för hela familjen. Nu är det ångesten för mjölkstockning som är jobbig så jag tänker ha tät kontakt med amningsmottagningen tills mjölkproduktionen är helt avslutad. Hoppas hoppas att de inte tänker göra mer med bröstet nu bara också.Sen kanske man så småningom kan påbörja sitt riktiga liv med bebisen

Hoppas läkarbesöket idag går lika bra som gårdagens!
Jag förstår din ångest för mjölkstockning. Att man tar tabletter är ju ingen garanti för att slippa problem. Bra att du får ha kontakt med amningsmottagningen under tiden. Här känns det nästan som att man är till besvär när man ringer och är orolig.

Har tagit bort katetern idag! Är nu bara att hoppas att allt är bra och fortsätter vara det. Vågar inte ropa hej ännu.
Amningmottagningen i Göteborg är helt toppen, iallfall har vi blivit väldigt väl omhändertagna varje gång vi ring eller varit där (o det har ju blivit några gånger).
Nu ska jag bara få bort det dåliga samvetet för att ha slutat amma och sen kanske njutningen av att vara mamma kan börja på riktigt!

Du har tagit det beslut som var det rätta för dig och även om det känns tungt nu så kommer både du och ditt barn må bättre av det i långa loppet.