Min sambo har aldrig tid för mig

Varför har ni varsitt sovrum?

Om du är ensam hemma hela dagarna så är det förståeligt att du vill umgås med sambon när han är ledig. Han som däremot har jobbat hela dagen kanske har behov att få fri tid och umgås med vänner, familj och syssla med sina hobbys.

Man måste helt enkelt kompromissa.

Om han inte är beredd att kompromissa och prioritera dig emellanåt så är han tyvärr nog inte mogen att vara sambo.

Att han jobbar och därför inte är hemma, det är ngt som jag accepterar för jobba och arbete måste man. Men som jag brukar säga till honom, man måste ge och ta ibland, men nu börjar det känns svårt att vara den som bara ger hela tiden utan att få ngt tillbaka. Jag sköter hushållet, diskar, städar tvättar, håller iordning m.m. Och det börjar jag tröttna på nu att vara den som gör varenda eviga gång. Ibland går det två veckor utan att vi ses och man måste investera i förhållandet för det ska bli ngt som jag brukar säga. Han vill ha ett eget sovrum för han sover mkt bättre säger han och vill vara ifred och ligga och läsa på kvällen.

Han vill inte dela sovrum? Han vill inte umgås med dig?

Men han vill att du ska sköta hushållet, diska, städa, tvätta etc?

Vill han ha en kärleksrelation med en sambo eller vill han ha en hushållerska?

Det är nog dags att ställa lite krav på hur du vill ha det? Har ni pratat om vilka förväntningar ni hade på ett samboskap? Han kanske tycker att det är bra som ni har det? Men om du inte är nöjd så får ju antingen han ändra på sig eller så får du flytta.

men prata med honom...bestämt att typ som mamma gjorde varje fredags ska ni äta o fixa nåt gott att äta hemma o till det ska ni klä er fint o ni ska tillbringa kvällen åt varandra.....kanske fara o ta en drink nånstans

min sambo är nästan aldrig hemma o han jobbar massa då han är hemma men sånt i livet några gånger blir man trött men det går att kombinera o samsa

Jag har sagt till honom som om det känns som om vi är kompisar som bor ihop och inte ett kärlekspar som bor ihop. Då vi aldrig gör ngt tillsamman och särskilt inte då man stänger dörren på kvällen till varsitt sovrum. Allt jag fick till svar var att han tycker precis samma sak. Sen var det inte mer med det. Men jag känner att jag måste ta tag i det här nu. Måste bestämma mig inom några veckor om jag ska säga upp min lägenhet eller inte. Så det känns som om det är nu eller inte alls.

han låter som världens jättefegis .. Det är ju uppenbart att han inte vill ha någon djupare relation till dig .. men han beter sig som en bebis och tycker du ska göra avgörande beslutet ..
Flytta och börja leva är mitt råd till dig ..

Men om han känner samma sak - att ni inte är ett kärlekspar utan två kompisar som bor ihop, var han då inte beredd på att göra något åt det? Eller tycker han att det var bra att det är så?

Säg inte upp lägenheten om du inte är nöjd att leva så här med honom! Kanske är det bättre att bo för dig själv ett tag och vara särbos för att se hur ni ska gå vidare med er relation. Innan ni flyttar ihop igen är det nog bra att vara på det klara med vilka förväntningar ni har på ett samboskap och ett kärleksförhållande. För om ni inte vill samma sak så blir det nog svårt att få det att funka i längden.

Jag har till och med sagt till honom att jag tycker vi kan säga upp den dyra lägenhet vi har idag, så kan jag flytta tillbaks till min och han ngn annanstans. För att spara pengar. För jag får ändå jämt höra att jag bara sitter hemma och inget gör som sjukskriven och inte bidrar med några pengar till hushållet. Nej, jag börjar längta till min frihet man har som singel, att ut och dansa och träffa lite killar. För ngt särskilt spännande händer det inte i mitt liv, men det blir ju vad man gör det till säger man ju. Men jag saknar spänningen då jag inte har det i mitt nuvarande förhållande. Känner lite dåligt samvete för det, men det är ju eg inte så konstigt.

Du vet ju svaret på frågan själv, om du ska stanna eller inte, det märker du själv om du läser det du skrivit. Du behöver bara en knuff för att få tummen ur...

Du kan inte leva i vad som skall vara ett kärleksförhållande med en kompis. Punkt.

Så här är knuffen...en hård en så du ser till att lösa detta nu. Sätt igång.

Har nu för en liten stund sedan ringt min hyresgäst jag hyr ut min lägenhet till, inte för att hon svarade men tänkte jag skulle prata med henne. Ett litet steg på vägen iaf. Sen ska jag se om min sambo möjligtvis har åtminstonde 5 minuters tid över till mig så vi kan prata om det här ikväll. För nu är han ju som vanligt inte hemma. Så får vi se hur det här slutar.

Jag levde exakt så som du gör...men han därimot satt framför datan från att han kom hem tills han la sig...om jag sa något så tyckte han att jag var gnällig och skulle förstå att han var trött! I slutet av vårat förhållande så kunde han få sig ett frispel för att jag inte ENS hade lagat middag...och när jag gjorde det dugg inte det heller! Tycker du skall lämna honom innan det är fösent...tyvärr så blir aldrig sånt här bättre utan värre....Styrkekramar till dig och hoppas du hittar rätt väg för DIG!

lycka till

det verekar som att du har som bestämt dig....

Ni är inte ens kompisar som bor ihop, han bor på hotell med inbyggd room service. Vad får du ut av det hela?