allt går emot
Har haft så mycket motgångar på senaste tiden att jag snart faller ihop och ger upp. Började med att jag förlorade allt jag byggt upp på jobbet i samband med mammaledigheten. Mannen jag har barn med ville inte ta sitt ansvar utan jag fick bära allt. Vi separerade ( det var skönt). Nån anonym från nätet tipsade om att han hade kontaktannonser och nakenbilder på nätet. Kort därefter tog denne anonyma över" mitt mailkonto genom att besvara ett lösenord hon luskat ut och började porrchatta med mina arbetskontakter och andra jag känner och utgav sig för att vara jag. Jag var helt knäckt när det uppdagades.
Barnet började på ett dåligt dagis (var det enda som vi fick plats på) med ingen hjälp alls, bara förvaring så där fick jag heller ingen stöttning.
Trött som bara den försöker att få allt att gå ihop, att visa framfötterna på jobbet igen, fixa vardagen osv osv helt själv.
Var flera år sedan jag gjort något alls för mig själv så tänkte att nu ska jag faktiskt göra den där plastikoperationen som jag velat i 10 år men aldrig vågat. Nu e jag värd det. Gjorde den och den blev misslyckad!! Alltså hur mycket otur ska en person behöva ha? Förstår att ni tror att jag överdriver men det gör jag inte. Det har gått fel under operationen och jag ser inte klok ut. FAN alltså ALDRIG ska jag få känna mig fin och glad. Börjar undra om detta är ett slags test att se hur mycket en person klarar innan den faller ner och ger upp, blir deprimerad och bara stirrar i väggen. Folk i min omgivning ser mig som stark en sån där som klarar allt och har det tufft. Jag vill inte vara den längre. Jag orkar faktiskt snart inte mer även om jag blivit ganska hårdhudad under denna resas gång.
Vill bara gråta. Vad ska jag göra? Framförallt börjar jag att klandra mig själv. Varför hamnar jag i dessa situationer och vad gör jag för fel...för något måste det ju vara när man drabbas gång på gång.
Det är helt sant! Tänkte faktiskt på det när jag skrev detta inlägg att ungefär lika mkt som gick åt skogen lika mycket gick faktiskt bra. Har ett underbart barn och ett fantastiskt boende och hade väl egentligen helt ok kropp ( innan operationen). Det är väl bara det att så mycket har hänt att man känner sig helt slutkörd.. tack för dina kloka ord. Kram