jag gjorde en abort i vecka 18

Vänd dig till vårdcentralen och be att få prata med kurator.

Varför fick du inte göra aborten förrän vecka 18 om du visste att du var gravid i vecka 12?

Jag har gjort en abort i vecka 15 och det var innan jag fick mina älskade barn jag har nu. Man vet inte vad man missar... men det var säkert rätt då, jag hade nog inte klarat av ett barn då. Och visst tänker jag på det ibland, undrar hur det barnet hade vari nu osv men man måste gå vidare. Man får se framåt istället.. och om du ändå tänker på det hela tiden kanske du ska prata med nån om det...?

Varför i v 18 när du fick veta i v 12 ?

Jag vet faktiskt inte heller varför jag fick vännta så länge, jag har glömmt mycket av det som hände men jag kommer i håg att jag var en dag för långt gången för att få göra en "vanlig" abort och att jag fick vännta till vecka 18, det var så jobbigt efter som jag igentligen ville ha barnet men inte hade möjligheten att ge det ett bra liv. Enda som gjorde att jag kunnde gå så många veckor utan att bli tokig var "vetskapen" om att det bara var en geleklump och inget barn än, det är nog det som gör det extra jobbigt att jag blev så lurad och inte fick vällja själv. Jag vet att jag hade aldrig kunnat ta bort det ifall jag visste hur det låg till.
Samtidigt så är jag ju glad för annars så hade jag inte haft mina barn som jag har i dag, så mycke dubbla kännslor.

Höll pâ att kräkas av olust när jag läste ditt inlägg, för visst är det en bebis i v. 18! Tar inte illa upp pga av det du gjort, men pga det andra gjort mot dig!! Tycker väldigt synd om dig faktiskt. Du blev totalt manipulerad av din mamma och av sjukvârden och trots att DE gjorde fel sâ är det nu DU som lider av detta, inte de...
Tycker absolut att du ska ta kontakt med kurator/psykolog för att fâ hjälp att komma över det här. Ja, du har dödat ett barn. MEN du gjorde det absolut inte avsiktligt! INGET gör dig till en 'mördare'.
Stor kram pâ dig!

Har du konfronterat din mamma någon gång angående detta?

förstår att du känner dig sårad och kränkt.din egen mamma har ju ljugit för dig.

fick du inte göra ul i v 12?där ser man ett barn.

om du behöver stöd,så prata med en kurator om detta.även om det har gått många år så är det självklart att du ännu sörjer ditt barn.

många styrkekramar

Jag tycker det låter som att dom har gjort ett fruktansvärt övergrepp på dig... du måste hitta nån att snacka med om det här.

Fick du inte se barnet när du födde fram det? Du verkar ha många frågetecken runt det här. Kanske kan gamla journaler hjälpa dig?

Jag tycker, som någon annan skrev, att du skall kontakta vårdcentralen och se om du kan få en samtalskontakt (fler och fler vårdcentraler får psykologer knutna till sig). Låter som om du kan behöva hjälp och stöd för att reda i dina känslor.

Jag tycker att det var FEL av din mamma och andra att inte vara ärliga och raka mot dig; oavsett hur gammal du var så var det ditt beslut att ta och det beslutet skulle du ha fått möjlighet att ta med alla fakta.

Jag har själv gjort en sen abort (var bara någon dag ifrån att jag hade behövt speciellt tillstånd). Upptäckte min graviditet oerhört sent; gick på p-piller, hade inga graviditetssymptom och fick blödningar då jag skulle. Glömmer aldrig känslan då gynekologen sa att jag var gången mer än 16 veckor..
Hjärtat ville behålla, men min hjärna var fortsatt logisk. Hade inte kunnat ta hand om ett barn på den tiden och jag hade gått så länge utan att veta (med allt vad det innebär av fortsatt p-pillerbruk, alkohol, mediciner och vad man nu sätter i sig när man inte vet).

Har aldrig ångrat mig, men visst svider det när jag tänker på det. Har haft turen att få bearbeta det, och annat, i terapi vilket har hjälpt mig mycket.

Så, återigen, försök få tag på en bra samtalskontakt.