Jag tror inte jag vill ha kvar våran hund längre! Är så himla ledsen!

Hej! Vad för slags hund har du?

Ett tips är att gå på kurs hos tex brukshundklubben.
Där får man lära sig massor och balansen mellan hund och ägare blir ställd till rätta!

Du får lära dig hur du ska agera och vara en trygghet och aktoritet för din hund!
Dessutom finner du garanterat glädjen när du och din hund kompar bra tillsammans!

Lycka till!!

bentebent 1, jo, skulle jätte gärna gå på kurs hos dem (har gått vanlig valpkurs förståss) men vet inte ifall de skulle ta emot oss eftersom hon kan vara så aggressiv mot andra hundar....
Hon är ju ingen liten hund (schäfer) så när hon skäller och reser ragg ser hon ju ganska läskig ut ifall man inte känner henne....

Kan dem neka eller går det bra tror du?? Hon har ju blivit bättre och kan ju lyssna när man säger ifrån men skälla kommer hon ju göra en del....

Tack för svaret!

En del schäfrar är ganska jobbiga, precis som du beskriver. Jag har haft en blandning mellan schäfer och labrador och han var ungefär som du beskriver din hund. Vi gick valpkurs, men t.o.m. ledaren på kursen hade svårt att få hunden att göra övningarna...

Trots allt så hade jag hunden i ganska många år, men till slut inträffade en incident som gjorde att det blev avlivning. Jättejobbigt att ta det beslutet, men efter några veckor kändes det att det var rätt beslut i vår situation.

Mitt tips är att ta hjälp av någon hundkunnig för att avgöra om det går att komma tillrätta med din hund, eller om det är så att hunden helt enkelt har för instabilt psyke och alltid kommer att vara på detta sättet.

Din hund är ju fortfarande ung och kanske fortfarande har kvar en del "tonårstrots". Minns med fasa hur vår labbekorsning härjade under sin pubertet och ett tag därefter. Hu!

Försök gå kurser med henne, schäfern är ju en brukshund som behöver jobba med skallen för att må riktigt bra.

Tack för era svar!

Undrar fortfarande ifall brukshundsklubben låter henne gå där när hon är som hon är? Vad brukar de ha för regler?

Jag vet inte vad de har för regler. Men jag är övertygad om att de stött på "problemhundar" tidigare och ni är säkert välkomna!

Ring och prata med dem, tala om hur läget är osv.

Då får du veta säkert!

Lycka till!!!

Jag vet exakt hur de är att ha hund osm inte fungerar.
Känner du att du inte kan ha kvar henne så ska du inte ha de heller.
De är inte rätt mot varken dig eller hunden.

hoppas de löser sig. kram

Klart att du får gå till brukshundsklubben med henne, det är ju många med sk "problemhundar" som går dit och får ordning på hunden, det är ju det brukshundklubben är till för bland annat... det är jättebra att gå kurser med sin hund, man får mkt goda råd + att det är bra socialträning för hunden med människor och andra hundar.
Man kan ju även gå "privatkurser"
Har själv haft en brukshundsras - Rottweiler.
De kräver mkt mental stimulation, måste jobba med huvudet mkt, söka godis i skogen, problem lösningar osv...
Vet att schäfern också kräver att man jobbar med den en hel del.

Tycker verkligen du ska kontakta brukshundsklubben, omplacerar du henne kan hon bli ännu stressigare..
Och hon är ju som sagt i "värsta" åldern nu. "Psykiska könsmognaden"

Sen ett tips... bli medlem på www.vovve.net på forumet kan man få mkt bra tips och ideer.

Lycka till!

Kolla på www.hundenshus.com, de har massor av kurser och sedan finns det att få privat undervisning av en hundpsykolog / problemhundskonsult. Om du inte bor i ngn av områden de finns så går det säkert att googla fram ngn annan på din ort. Jag tror att det viktiga är att få fram varför din hund reagerar som hon gör och man anpassar träningnen individuellt jmf om man går en kurs på brukshundsklubben. Min erfarenhet när jag gick kurs på brukshundsklubben var att de duktiga fick mer hjälp för där fanns möjligheter till kanske at tävla.

Jag har också en schäfertik och har haft en schäferhane för många år sedan... Han var också väldigt jobbig, hoppig, skällig, drog som en galning kopplet och över-energisk till tusen. Jag började med nybörjar/valp-kursen och självklart går det ju inte så fort att man får bukt med alla problem med en gång... Jag gick ytterligare 3 kurser och han blev tillslut jättelugn och duktig, kunde till o med ha honom lös o gå fot och han slutade skälla på andra hundar och ibland tittade han inte ens åt andra hundar som vi mötte och att försöka springa fram till en annan hund existerade inte. Han hoppade aldrig mer och enda gången han drog i kopplet var när vi skulle gå och bada

Min nuvarande schäfer var också en problem-hund när jag fick henne. Hon var då 6 månader och hade stått i hundgård sen hon föddes. Var varken van vid människor eller hundar och skällde på allt, väldigt osäker och rädd... särskilt mot män... alla män som kom hit stod hon och morrade o skällde på, misstänker att hon kanske blivit misshandlad av förra ägaren. Även alla hundar hon såg, även om det var på flera meters avstånd skällde hon ut fullständigt... jag vet inte riktigt vad vi gjorde faktiskt men hon fick otroligt mycket kärlek och vi tog hit massa folk hon fick hälsa på och lära känna för att se att ingen var farlig och hennes beteende och osäkerhet mot människor försvann... Nu älskar hon alla! Men hundproblemet har vi inte fått riktigt bukt med ännu. Hon har blivit mycket bättre och skäller inte ut varenda hund längre men ibland får hon sånadär utfall när hon får syn på en hund. Eftersom vi nyligen fått bebis så har jag inte möjligheten att gå någon kurs med henne men min svägerska som älskar vår hund har nyligen börjat en kurs med henne och jobbar nu med dessa problem.

Jag tycker du ska satsa på att gå fler kurser med hunden, jag tror det kommer bli bra så småningom men man får ha tålamod med att det kan ta lite tid. Självklart borde ni vara välkommna på brukshundklubben, de är ju till för att hjälpa...

Min hund var precis som din när hon var yngre. Världens nervöstaste och jobbigaste hund. Jag ville inte gå ut med henne vissa dagar då hon uppförde sig såååååå illa. MEN vi gick på privat kurs (alltså bara vi) för att få hjälp med henne. Idag är hon en helt annan hund som tränar lydnand nivå 2 och är kanonduktig. En högfungerande hund i nästa alla lägen!

Har du försökt att få hjälp? Oftast ligger felet hos dig som hundägare och det är alltid lika tråkigt när de stackars hundarna avlivas och omplaceras på grund av okunnig ägare. Har man problem ser man till att få hjälp. Oftast går det att åtgärda.

Det är inga sjukdomar eller krämpor som ligger bakom? Ge inte upp!! Det är oftast inte hundens fel att den är som den är. det finns många mer exempel än min hund som varit "problem hund" som med rätt hjälp blivit världens underbaraste och kunnat komma långt i olika grenar.

Lycka till!!!!

Är ju tyvärr svårt och få tag i bra schäfrar i dagens läge! Jag tycker att du ska ge det en chans till, anmäl dig till ngn kurs och se om du kan få hjälp dår!

Vet ju inte hur hundvan du är innan, men de kanske inte var rätt ras för dig?

Var i landet bor du? Jag kan tänka mig en omplaceringshund, men hoppas du löser problemet själv!

Lycka till

Vi kommer inte göra oss av med våran hund. Sambon skulle absolut inte vilja det och jag vill ju helst inte det heller. Klart jag gör allt innan!
Vi tränar och motionerar henne så mycket vi kan (sök, spår osv) minst 1,5 timme om dagen.
Har varit i kontakt med en hundspecialist som gett oss lite råd och de fungerar men inte alltid och vissa fungerar bara ett tag.
Men jag ska ta kontakt med brukshundsklubben, de har säkert inte glömt oss (alla andra hundar var små och lydiga, vår var stor och skällig) och höra om hon är välkommen där. Sen ska vi även ta kontakt med fler specialister. Det lär kosta några tusen.......Men självklart gör vi det som krävs för att få en glad och fungerande hund!

zoolie, tack så mycket! Vi kommer göra allt för att lösa det först jag gillar ju egentligen våran hund!
Jag har inte vana av schäfer innan, men sambon har och även han säger att vår hund är ovanligt stressig och rädd.

Hoppas bara att hon ska bli "bra"!

Jag hoppas ni klarar av de! ni verkar seriösa o bra människor

håller med ovanstående. Lycka till!

Förstår precis vad du går igenom !! Det finns något mycket possitivt med att få "äran" att äga en sådan hund som eran, nämligen du lär dej verkligen att ha hund !! Man måste hela tiden gå steget längre, lära sej lite till osv, osv. Har haft äran att äga några stycken busar, hade jag inte ägt vovvar av den kalibern hade jag inte lärt mej en bråkdel av vad jag kan idag. Tänk nu på att din vovve är i sin absolut värsta ålder, det finns otaliga hundar i just den åldern som är till omplacering....Undra varför...=)
Mycket av det beteendet hon visar idag kommer att växa bort, när en hund blir 3 år då har du det färdiga resultatet. Har själv en 3 åring & en 1 åring. 3 åriga vovven är en ren dröm idag *stolt*. 1 åringen kunde jag gett bort igår morse då han hade lekt i HELA huset med en "flitiga Lisa" (blomma). Kanske kan hjälpa dej, du får gärna messa mej om du vill... Lycka till med vovven !!