Barnmodell? En mammas tankar...
Hej!
Min äldsta dotter är snart 4 år och är en glad och sprallig typ. Hon har ett speciellt utseende och vi brukar ofta få kommentarer om det, och flera personer i "modebranschen" har sagt att vi borde anmäla henne till någon agentur... så jag gjorde det, på skoj... och nu har hon fått "jobb"! Vi har varit på 2 tidigare castings denna månad, men inte hört nåt mer, men nu idag så ringde de upp om en spännande grej, och det är från ett företag med mycket bra (och internationellt) rykte, och ikväll fick vi veta att hon fått "kontraktet".
Samtidigt som jag känner mig stolt över min dotter - kameran älskar henne och hon den - så känner jag mig osäker och lite skuldbelagd. En del människor som jag anförtrott mig åt - inte så många - har haft lite nedlåtande kommentarer, och jag känner lite "vad tror den där mamman att hennes unge är för något?". För mig är hon speciell för att hon är MIN och det här är bara en kul grej som vi ska göra tillsammans! Hon ska ju inte bli modell på riktigt... Förstår ni vad jag menar? Vi är en helt vanlig familj och varken jag eller maken ser speiellt bra ut, så vi förstår inte riktigt vem hon släktas på, men hon är som gjord för att fotograferas, och hon är vacker!
Hur skulle ni känna inför att ert barn skulle bli "barnmodell"?
Borde jag "må dåligt" och bära tyngden av jantelagen? Eller ska jag bara strunta i allt och sträcka på ryggen och vara stolt över min dotter? Ibland undrar jag om jag gör rätt med detta och nu ställs det ju på sin spets då hon verkligen kommer med i en produktion.