jag behöver verkligen hjälp med min bångstyriga 3åring

Hej!
Jag tror inte att det är något problem. Vissa barn är mer livliga än andra.
Sen är han säkert mitt inne i 3års trotts.
Men är du orolig så tycker jag att du ska ta kontakt med BVC och se vad dom säger.
Hoppas att det ordnar sig för er!

Vad tycker de på dagis då? har de sagt nåt? för de märker rätt fort om nåt är "tokigt"!

3-års åldern är en ooooootroligt intensiv period. Min dotter hade svårt att göra någonting själv, ville alltid ha mig med och hon gick sällan utan halvsprang alltid. Jättestark egen vilja och testade gränser dagligen i perioder. Jag minns att jag blev mentalt trött stundtals. Det är en period som går över och lyssna inte till vad andra tycker. Det finns alltid de som tycker barn är jobbiga. Se hans viljestyrka som någonting positivt som kommer ta honom framåt i livet och som kommer ge honom möjligheter som inte alla vågar ta för sig av. Våga sätta gränser för vad som är ok och inte att säga och göra så kommer ni hitta en balans som ni trivs med så småningom.

Viktigt i denna ålder är ju att man håller fast vid sina ord & regler man har i familjen. Samt säger du att han ska gå breddvid dig på stan el. affären så ska han göra de också. Annars så får han sitta en vagnen/ hålla mamma i handen om de inte funkar.

Har själv en livfull 3 årig tjej som får bara 2 st val vid ex påklädning antingen så gör hon de själv eller så hjälper jag henne. Det blir väldigt liv på henne men hon fogar sig tillslut & vet att kläderna kommer på i alla fall oavsett vem som gör det.

Håll ut det blir säkert bättre! Tala med Bvc så att du kanske kan få träffa en barnpsykolog, tro mig mycket är "normalt" hos en livlig 3-åring.

När jag läser din beskrivning är det som om det var vårt tredje barn som du skrev om, sprang innan han kunde stå, gick aldrig före 4 års ålder, sprang jämt! Han var visserligen inte utåtagerande, skrämde eller var "utstuderat" elak, bara nyfiken och gick fram som en ångvält, tog det han ville ha osv.

Fick hembesök av en barnpsykolog som hjälpte mig jättemycket då hon förklarade det mesta av hans agerande som "normalt". Hon fick mig att tänka efter och att se honom som den tre-åring han var.

Något år senare började han lugna ner sig och har sedan varit den lugnaste av våra barn. Från att ha varit portförbjuden på bl.a. sagostunder så har det bara varit beröm på alla utvecklingsamtal. Kommer ihåg när han gick i mellanstadiet, då kommer rektorn fram till oss föräldrar och tackar för att vi valt hans skola till vår son. "Han är en tillgång, resurs och en mycket god förebild och god kamrat". Mina ögon blev fyllda av tårar då, trodde aldrig att någon skulle säga så om honom som han var när han var liten!

Ha tålamod och bemöt honom som den han är. Klara tydliga gränser och mycket, mycket kärlek tror jag hjälper!