Jag skall skaffa en katt, min första katt någonsin, en hona. Har läst och försökt så gott det går att sätta mig in i min roll som blivande kattägare.
Men nu till saken. Min kompis sa frågande till mig, ska du bara skaffa en?! Hon tyckte absolut att jag borde ta två kullsyskon för katternas skull. Och jag har nu även läst att bäst sällskap får en katt från ett kullsyskon, speciellt två honor som är systrar. Så borde jag nu tänka om och ta två kissor i stället?
Om man tar två katter så kan det bli så att dom inte blir så keliga..utan tyr sig till varann istället!
vi hade bara en katt ur kullen försrt men så märkte vi att katetn inte åt eller lekte så vi tog en katt till ur samma kull(syskon)
Nu mår dom jättebra o den ena katten har fått egna ungar nu...
Två katter är bäst men det är upp til dig hur du vill göra
Min katt Zlatan hade jag ensam i 2 år, sen började jag jobba väldigt mycket så då skaffade jag Freddie, hans kompis. Men när Zlatan var själv så verkade han trivas jättebra, han hade eget litet rum, men klättergrej å sånt, och han har ett överflöd med leksaker. Så om du vet att du kommer vara hemma relativt mycket så kan du ju ha en, annars är det bra med 2 st så kan dom hålla varandra sällskap. Det är inte mer jobb med 2 än med 1.
jag hade min första katt ensam, gick hur bra som helst. hon var mera "ensamkatt" i sin personlighet, gillade inte andra katter så mycket, nu har jag två katter, för den katten jag skaffade sen trivdes inte alls ensam, så då blev det en liten kattkompis, och nu är han jättelycklig igen. så det är så olika mellan olika katter. skaffa en och se hur det verkar. personligen tycker jag det är skönare att bara ha en katt, men jobbar man mycket eller om katten man har inte trivs ensam så ska man ha två.
Är du hemma mycket funkar det med en, men är du borta mycket så är det en bra idé att skaffa två.
Ang kelighet tror jag inte att de blir keligare om man bara har en, det beror helt på hur mycket tid man lägger på katten.
Min katt var snudd på ännu keligare när hans kullbror bodde här än nu, de fungerade dessutom inte alls ihop.
Är du beredd på att ha två kattungar?
Jag har en hona och en hane från samma kull, och du ska veta att de trissar varandra, och de springer som galningar =) Mina är iofs innekatter, jag vet ju inte hur du ska ha det.
Och jag kan hålla med Dizzio att det kan hända att de inte blir lika keliga, som om man har en katt. Mina tycker om att vara för sig själva, men har nu på senaste blivit ganska keliga, men de blir 4 år i år, så det är inte så konstigt.
Tänk över det noga, och om du nu bestämmer dig för att skaffa bara en katt, så se till så att den har bra med leksaker =)
Jag tycker helt klart att du ska ta två ungar! De har så mycket glädje av varandra och du kommer ha dubbelgläjde av dem du också!
Rent generellt så blir det inget merjobb heller med två katter, lådan ska ju ändå rensas, veterinären ska besökas för vaccinering och så vidare.
(Själv har jag tre katter som jag skaffat med ca ett år mellan varje. Hade en fjärde som jag skaffade samtidigt som första katten, men min dåvarande sambo tog med sig henne då han flyttade. De tre kompletterar varandra perfekt!)
Naturligtvis ska du skaffa två om det är så att du vill ha två men se då till att de två kattungar du väljer ur kullen är bra kompisar. Vill du bara ha en så finns det katter som trivs med det, gäller bara att välja rätt
Precis som de andra säger så trissar syskon varandra rejält, men det kan katter i samma ålder göra även om de inte är släkt (ligger i deras natur att busa). Syskon tyr sig också till varandra mycket mer än andra katter och du blir så klart viktig men inte lika viktig
Så summa av kardemumman är att om du vill ha en knäkatt så ska man nog välja en. Du kan alltid skaffa en till sen om du märker att katten behöver sällskap
Jag skulle inte rekommendera att ta två syskon. Hade syskonkatter själv och de var inte ovännen men när den ena dog förstod jag hur härlig min andra kisse var för han blev helt förändrad och mycket mer tillgiven när han blev ensam.
Min svägerska har två honor syskon och de skulle gärna ta livet av varandra.....
katter är individer jag har haft katter som velat va själv men nu har jag två som verkligen behöver varandra. Dom är olika som natt och dag men dom har ändå rallyn och terrorist-uppdrag med jämna mellanrum. Skaffar man vissa raser så är kraven från uppfödaren att dom ska ha sällskap, tex Siames/Oriental är mkt sällskapssjuk ras.
Hade två kullsystrar en gång, dom ville inte alls kela utan bara härja, omplacerade ena och den andra blev jättego. Mina nuvarande kissar är väldigt keliga och väldigt vilda, perfekta!
När jag bodde hemma hade vi en katt, hon trivdes inte alls att vara själv hon åt inget hon var alltid sjuk. Så skaffade vi en till katt då började hon äta och var sällan sjuk, hon tog på sig en mamma roll till han katten vi skaffade.
Nu när jag bor hemifrån har jag och killen En katt och han trivs dunder att vara själv, han älskar att få ALL vår uppmärksamhet när han vill, och när vi inte är hemma så sover han. Eller busar lite 
vi har tagit hit hans bror att leka men vi har sett att våran katt trivs bäst ensam.
Jag har tre katter, den äldsta från en kull där vi tog hand om mamman då hon redan var dräktig. Han och hans bror blev kvar med mammam, bröderna hade verkligen glädje av varandra. Samma med ett annat syskonpar som hamnade hoss en släkting. Däremot kunde dom gadda ihopp sig mot sin mamma... Mina andra två katter är mor och son och dom har verkligen glädje av varandra! (även där en omplacering när mamman redan hade ungar)
Nu är det så att mina katter har blivigt "kidnappade" av mina föräldrar som inte tänkter släppa ut dem ur huset... Jag planerar för nya katter och planen är två! Förmodligen inte samtidigt dock, men två hade jag tänkt det skulle sluta med i alla fall.
Jag har haft två kullsyskon, en hona och en hane och de älskade verkligen varandra och de var jättegosiga mot oss. När honom dog var hanen ute och letade i flera dygn alldeles bedrövad.
Nu har jag två hankatter som inte är syskon, den ena kom hit som en kattunge och den andra ett halvår senare och var då gissningsvis 8-9 månader (bägge är omplaceringskatter). De gillar varandra, men har inte alls samma närhet och tillgivenhet till varandra som kullsyskonen jag hade tidigare. De är bägge gosiga mot oss.
När jag växte upp hade jag dessutom en ensam hona och summan av kardemumman enligt min erfarenhet så är två kullsyskon det absolut bästa alternativet och då helst en av varje kön (men se upp när de blir könsmogna så att det inte blir inavel). Om du bestämmer dig för 2 kullsyskon så fråga säljaren vilka två som verkar ty sig mest till varandra, de har ofta en favorit bland syskonen...
Personligen tycker jag inte att det blir mer jobb med 2 katter än med en men däremot blir det ju lite dyrare (dubbelt med mat, sand, försäkring, vaccination etc).
Lycka till med din nya roll som kattägare, hur du än väljer att göra är jag säker på att du kommer att få mycket glädje av din/dina nya familjemedlem/ar 
1000-tack för alla svar. Ser att det finns olika erfarenheter. Det är väldigt svårt att få tag på kattungar här jag bor. Det är väldigt stor efterfrågan och inga kattungar. Det börjar luta åt att det blir två. Men risken finns att dom andra kullsyskonen är tingade redan. Min syster skall ha en och jag en, uppfödaren en, sen finns en kvar om den inte är borttingad. Jag har andra tjing så jag får komma dit och välja min kisse när uppfödaren har valt sin katt. Bokade den redan i magen. Mamman till kissorna är så go.
Det är en bondkatt, ska få bo här på min gård och vara både ute och inne. Har ett stall och bor en 500 m från landsvägen.