Min elvaåring bär ut sopor, lagar mat ibland (mest frivilligt än så länge) Fixar frukost på helgerna till sig och till sin lillebror, bäddar sin säng varje dag, sorterar sin egen tvätt, hjälper till vid storstädning med definierade uppgifter, städar toaletten, går och handlar och är barnvakt ibland.
Vi får ju vaka över honom för han glömmer ofta instruktioner, han började bädda sängen när han var ungefär fem... då mindes han den bättre än vad han gör nuförtiden
Jag blir ofta ganska frustrerad över att han är så glömsk nu när han klarade av att minnas så bra förr, det kan kännas lite orättvist nu när jag skriver allt han faktiskt klarar av. Han protesterar inte särskilt mycket och är ju jätteduktig!
Vi har valt att låta honom ta del av hushållsarbetet i såpass stor utsträckning som vi gör därför att jag är fullständigt servad av mina föräldrar. Kunde städa när jag flyttade hemifrån, men det var ungefär allt. Jag vill att mina barn ska vara kompetenta att klara allt själv den dagen de flyttar, det ser vi som den största tjänst vi kan göra för dem!
Tror att den inställningen är den viktigaste när man försöker få sina barn att göra som man vill.. att det inte är "synd" om ett barn som har uppgifter hemma.. vilket jag tror är den vanligaste synen...
Han har månadspeng, en grundavgift som han får för att han är vårt barn, och det övriga som han får för att han är med och delar på familjens arbetsuppgifter. TV och datortid är också med i potten, samt om han ska få gå iväg och leka med någon... Men oftast behövs inte dessa åtgärder.
Fråga gärna om det är något du undrar över mer specifikt!