En tråd om bröstböld

hur yttrar det sig??

nr3:
För mig började det med en mjölkstockning som inte gav med sig. Bröstet blev mer svullet och rött och det gjorde ont ända upp i armhålan. Huden över bölden blev glansig och fjällande.

Jag hade mjölkstockning för 1 månad sedan som jag behandlade hemma och tyckte att jag blev av med. Var dock fortfarande lite hård i huden, men jag tänkte att det kan nog ta lite tid innan man blir helt mjuk igen. Kontaktade amningsmottagningen som bekräftade mina tankar. Förra veckan började det göra riktigt ont och jag kontaktade VC som skrev ut 10 dagar Heracillin, började med dessa på onsdagen och bestämde att jag skulle ge det över helgen. På fredagen fick jag nog och ringde KK i Lund, som ville att jag skulle komma in direkt. Konstaterade med en gång att jag hade bröstböld. Ville söva mig, men jag ville försöka med lokalbedövning, vilket gick bra. 2 dl var tryckte doktorn ut ur sårhålan, trycket släppte på en gång. Har nu ett wellgummidrän som skall sitt tills imorgon och fortsätter med penicillin. Mår nu MYCKET bättre!!

Sockerkakan:
Skönt att det gick så bra för dig med punktion av bölden . De provade det först på mig, men till slut var vi alla överens om att ge upp och tömma resten under narkos.

Måste fråga... Hur känner ni inför amningen efter att det blev så för er? Både detta barnet och ev. nästa???

Det är nog det allra värsta jag varit med om, att ha bröstböld! Lider med er som oxå haft det.

Maggis Nervis:
Jag hade bröstböld med mitt första barn och då fortsatte jag amma trots att jag hade väldigt lite mjölk. Fick komplettera med nästan en hel portion eraättning vid varje mål.
Inför nästa barn hade jag stora kval kring hur jag skulle göra. Amma och hoppas på det bästa eller inte försöka över huvud taget. Att inte försöka kändes fel för mig. Fördelarna med amning övervägde. Det var ju trots allt därför jag fortsatte amma mitt första barn.
Tyvärr gick det inte så bra som jag hade hoppats. Jag fick bröstböld igen. Den här gången bestämde jag mig för att sluta amma efter operationen. Tog ut tabletter och allt, men när jag kom hem och skulle pumpa ur brösten - fick inte amma efter narkosen - hade jag mycket mer mjölk än jag haft dagarna innan. Då landade jag tillbaka i tanken att jag inte ville beröva mitt barn detta. Dessutom gillar jag faktiskt att amma. Tro det eller ej. Efter många tårar kom jag fram till att jag skulle fortsätta amma. Detta var i februari och jag ammar fortfarande. Jag måste fortfarande komplettera med ersättning ett par gånger om dagen, men det är det värt.

För mig började problemen redan från dag 4 efter förlossningen. Blev akut inklagd för mjölkstockning efter 7 dagar. Så pågick det, mjölkstockningarna avlöste varannn. Efter två månader så hade det utvecklats till bölder, trots Heracillin.
Problemen fortsatte i fyra månader. Jag fortsatte amma men många gånger satt jag med Dostinextabletten i handen och tvekade. Mjölktillgången har konstigt nog aldrig minskat på mig vilket bidrog till mitt beslut att fortsätta. Efter 4 månader och den fjärde kuren med Heracillin så förändrades amningen totalt. Alla problem med stockningar försvann. Det slutade göra ont och nu efter snart sju månader så ammar jag för fullt och kan äntligen njuta av det

azizam:
Härligt att amningen funkar så bra för dig . Min lille kille är så nyfiken på allt runtomkring, så han har nästan inte tid att amma nu för tiden. Ibland blir jag jätteöm i brösten bara pga att han inte tömt dem. Sen tar han igen genom att intensivamma ett par nätter och så där håller vi på.
Som tur är gäller samma sak med flaskan och smakportinerna annars hade jag nog börjat trappa ner amningen redan.

Jag fixade inte att fortsätta amma efter operationen med dottern... Jag hade dränage och tyckte att det var oerhört jobbigt, dessutom var hon konstant hungrig och fick inte i sig tillräckligt.. Då visste jag inte att det fanns ersättning heller...

När jag slutade amma var det som att hela livet vände, tro det eller ej, dottern blev mätt och jag mådde bra... Så denna gången visste jag verkligen inte hur jag skulle göra... Bestämde mig för att försöka, det tog tre dagar innan första mjölkstockningen kom... Jag stog ut i fem-sex dagar innan jag ringde och bad att få tabletter utskrivet. Sen tog det ytterligare några dagar innan jag började ta tabletterna och lillkillen fick äta så länge det gick...

Det som är värst är att tjejen aldrig ville amma på samma sätt, hon bara skrek och tog inte riktigt tag, åt inte tillräckligt mycket mm... Hon var på ett sätt ett flaskbarn från början... Men med lillkillen kom så funkade allt perfekt från början, jag tyckte om det och han åt och var nöjd... Det känns så jävla sorligt att inte kunna fortsätta amma, men jag vägrar fullkomligt att genomgå samma smärta som förra gången, det var fan värre än att föda barn!