Livet som mamma- vad var över och under förväntan?

Jag är nyfiken! Ingen?

När jag fick mitt första barn var jag övertygad av att det skulle bli jobbigt men han var hur lätt som helst det enda svåra och jobbiga var amningen. Den funka inte alls.
Med andra var det tuffare och svårare än jag förvänta mig att det skulle bli. Men där hade jag förväntat mig att amningen inte skulle funka vilket det inte gjorde heller.

Vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen. Men hade tänkt att man skulle vara konstant trött, vilket vi inte var/är. Fick en son som sover bra på nätterna och inte skriker speciellt mycket. Annars är det ungefär som jag förväntade mig, dock svårt att förstå att de små kan ta så mycket tid.

nån mer?

Alla sa till oss att:
-"Sov medans ni kan", "Ni vet inte vad som komma skall" osv....
Men OJJ så roligt allting har blivit. Livet som mamma är underbart.
Vi har fått världens goaste & gladaste kille som sover bra, äter bra och i princip aldrig är ledsen.
Sen kommer det självklart komma perioder som är jobbiga men just nu så bara njuter jag av honom och hans framsteg!!!
Jag önskar att jag läst på bättre om amningen, den fungerade aldrig men att det skulle vara så jobbigt.....det visste jag inte!!

Allt är över förväntan! Så kan det gå när man tror att det ska bli totalt urhemskt på alla plan.

Som många andra sagt så var amningen väldigt klurig fö mig också. Klarade med nöd och näppe 2 månader.

Det positiva är att jag inte blivit så låst som jag hade föreställt mig. det går ju alldeles ypperligt att ha ett socialt liv även om man blivit förälder. Sedan att hon sover hela nätter, gråter väldigt sällan och är världens sötaste har också varit väldigt positivt.

Jag hade hört att de skulle sova så mycket på dagen i början och särskilt i vagnen så jag hade sett fram emot att gå långa promenader och sen kunna sitta och fika och läsa en bok eller så Men så blev det INTE

Däremot blev jag positivt överraskad över att det blev så väldigt roligt tidigt. Jag har alltid tyckt att bebisar har varit tråkiga och mest sett fram emot att få en 1-åring och framåt. Men det var redan vid 6-7 månader som jag började tycka att dottern var riktigt rolig och sällskaplig och vi hade verkligt kul ihop.

Amningen trodde jag skulle vara hemsk och det var den också.

Har en tre-veckors pojke och det har varit jobbigare än jag väntat mig. Hade trott han skulle sova mer på dagen själv, men han vill alltid vara i famnen. Blir lite jobbigt när jag knappt kan gå på toa utan att han skriker och vill vara nära.

Min son är ju ett år nu, men jag kanske kan svara ändå? I början var jag väldigt överraskad över att det gick så lätt allting (utom att amma, det skippade jag). Däremot hade jag inte så mycket känslor för honom i början, ville inte direkt hålla honom när han var nyfödd.

Jag kan säg att de första månaderna var mycket lättare än jag förväntat mig, jag ammade inte, kunde ta långpromenader med vagnen, fixa i stallet mm. Det är nu det har blivit mycket jobbigare, längtar till de få tillfällen man har barnvakt....jag tycker inte att det är jätteroligt att vara mamma. Jag ser inte framtiden an med förväntningar precis, kan inte påstå att det ska bli intressant när han börjar skolan mm. Jag är nog ingen barnkär person helt enkelt. Jag trodde nog att jag skulle planera mer för honom än vad jag gör.