Ang. verklighetsbaserade böcker

Verlighetsbaserade böcker KAN vara bra tycker jag, men det är inte alls säkert att de är det. Själv är jag evinnerligt trött på s.k. "posttraumatisk" litteratur som "Pojken som kallades Det". Kräks på sådant!

Däremot uppskattar jag ex.vis den boken jag läser just nu "Mig äger ingen", som är just verklighetsbaserad.

Sinkadus: på vilket sätt menar du att de kan vara bra?

Personligen kan jag lägga ifrån mig en verklighetsbaserad bok, och tänka spontant att "det var ju en bra bok!" Men så kommer jag på att den ju är verklighetsbaserad. De händelser som skapar den spänning och den intrig som jag fastnat för är verkliga, och då blir det ju på något sätt bara tragiskt. Kan traumatiska händelser verkligen bli underhållning?

Jag har funderat på detta ett tag, men inte kommit fram till hur jag ska ställa mig till den vinklingen, så det är därför jag frågar

Och då kommer ju också följdfrågan: vad är det med verklighetsbaserade böcker som gör att så många vill läsa just verklighetsbaserade böcker, istället för påhittade intriger?

Bra precis som vilken annan bok som helst kan vara bra. Men de är inte bra BARA för att de är just verklighetsbaserade.

Okej

Vad anser du om mina funderingar angående verkliga händelser som blir till underhållning, då?

Tragiska handlingar har väl alltid klassats som underhållning, se bara på offentliga avrättningar och förödmjukelse.

Människor är inte så rara som man tror.

Sant! men läser då folk sådant för att gotta sig i andras olycka? Eller för att förfasa sig, samtidigt som man inombords pustar ut för att det är någon annan som råkat ut för alla hemskheter? Kan man inte göra samma sak med fiktion i sådana fall?

Tror att Du träffar helt rätt där. Grejen med fiction är ju just att det är fiction. Du kan rycka på axlarna åt det och inte bry Dig.

Med verklighetsbaserade böcker, som kan dramatiseras så att handlingen blir mer spännande än det egentligen var, så har man inte den skyddande tanken bakom sig.

Jag tycker nog att man kan säga att en verklighetsbaserad bok är "bra" eller "dålig" ur en mer litterär synvinkel. Även om historien redan finns där så måste den berättas, och det innebär att sålla och lyfta fram vissa detaljer för att göra berättelsen levande.
Och är egentligen inte all litteratur mer eller mindre verklighetsbaserad? Jag förstår vilken typ av böcker du avser, men även fiktiva berättelser innehåller ofta mycket "verklighet". Säg t.ex. att någon varit med om ett krig och sedan skriver en bok som skildrar en påhittad familj i samma situation - till vilken kategori ska den räknas?

Jag är nästan tvärtom, drar öronen åt mig när böcker beskrivs som verklighetsbaserade. Lite dålig erfarenhet, tror jag - de flesta jag har läst har faktiskt inte varit särskilt välskrivna. Det är liksom sällan några storartade författare som ligger bakom de böckerna, utan mer eller mindre kända personer som ibland kanske har anlitat någon som hjälpt dem, och de är ofta av "bestsellerkaraktär" rent språkmässigt - jag har tyckt att de flesta bestsellers jag läst varit ganska tråkiga.

Sedan kan naturligtvis handlingen vara gripande nog, och jag antar att vetskapen om att någon verkligen har upplevt detta gör det mer gripande för många.

Mirandapanda: intressant poäng oma tt alla böcker är mer eller mindre verklighetsbaserade. Men jag vet inte riktigt om jag tycker det är samma sak att läsa om en påhittad familjs öden under andra världskriget, än att läsa exempelvis Asyl, som ju blir verklighetstrogen på individnivå. Det blir ju ändå en väsentlig skillnad mellan riktiga kulisser och fiktiva karaktärer, och riktiga kulisser och karaktärer som faktiskt existerar utanför berättelsen också.

Auroratiger: Ja, kanske är det för att man vill bli gripen? Det är väl naturligt att verkliga människors öden fängslar på ett helt annat sätt än fiktiva karaktärers?

Förmodligen är det så för många. Själv har jag inga problem att bli minst lika gripen av fiktiva personers öden och äventyr

Nej, inte jag heller Lättare att släppa efteråt också, men om det är enbart positivt vet jag inte.