Hur hinner man med som tvillingmamma?

Tack eller nåt

Nu ammade inte jag, men hade gärna gjort det om det funkat. Jag tycker ändå det gick hyfsat bra när dom var nyfödda. Nästan så det är värre nu när dom inte VILL klä på sej, byta blöja osv..

Jag kliver fram och tar åt mig. Tack!

Mina tvillingkillar är nu 3 månader och allt funkar om man verkligen vill. Jag både ammar och ger ersättning. Men det gäller att planera. Jag försöker att komma ut på fm och just det målet har jag gett ersättning så när killarna käkat klart är det bara att stoppa ner dem i vagnen och gå ut.

Även om man har två så tar inte allt dubbelt så lång tid. Om man ammar eller byter blöjor på en så gör man oftast det på båda och då är man ändå "inne" i det. Känns inte som dubbelt så mycket jobb även om det såklart är mer krävande. Bra om man kan dubbelamma båda samtidigt då det inte tar längre tid än om man ammar en enling.

Nu när mina är tre mån börjar de trivas och har sällskap av varandra. kan rent av bli lättare vissa perioder.

jag har nog blivit himla effektiv, på nåt sätt får man i hop allt

Håller med dig tvillingmamma70, jag tror att jag hela tiden är ett steg framåt i tanken. Helt klart har man blivit mer effektiv.

Jag väljer att också ta åt mig av elogen. JAg tillhör nog dem som tycker att det är jobbigt. Mycket att göra och mycket som får ta stryk. Att bara ta hand om bebisarna och deras behov går OK, men allt annat tar stryk. Städning, disk, tvätt, blommor (fast snart har jag inga kvar - puh) matlagning (stark anhängare av halvfabrikat), en del av den egna hygienen (står ju inte direkt i duschen flera gånger om dagen - ibland knappt flera gånger i veckan) och det sociala livet. Det är inte som om man springer på middagsbjudningar stup i kvarten längre. Och när vi väl tar oss iväg så är vi så himla trött att vi ser till att vara hemma igen klockan 22 allra senast - att sova har blivit heligt.
Men allt går och mycket av det jag räknat upp kan faktiskt stryka på foten utana tt världen går under.
Men nu kallar tjejerna på mig.

Men de riktiga hjältarna är antagligen de som får trillingar!!! Där kan man antagligen snacka om mycket jobb.

Måste säga att jag verkligen beundrar er tvillingföräldrar.

jag har EN busig liten kille och kan inte i min vildaste fantasi tänka vilket "jobb" ni har-men samtidigt är det väl dubbel glädje också

min svärmor hade en dotter på 3 år när min sambo och hans tvillingbror kom och hon säger likadant att visst va det slitsamt,men vilken lycka o glädje

Tack!

Tyvärr är det ju så att mycket får stå tillbaka när man har tvillingar och det gör man ju så gärna i och för sig. Som någon annan skrev så blir man en fena på att organisera därför att vardagen kräver det. Första året går åt till att klura ut hur man ska hinna annat än att sköta om barnen. Det tog lång tid innan jag fick en ledig stund bara för mig själv. Lyxtid är att åka och handla ensam....Men allt blir enklare för var dag. Nu är mina pojkar två snart och ganska så självgående. Som sagt det blir bättre och bättre dag för dag. Längtar till den blöjfria tiden....

Tack

Ja kan ju inte säga att jag tycker mina tjejer är jobbiga på nåt sätt de är nu 7 månader gamla och så smidiga,de äter och sover alltid samtidigt är jättenöjda med att ligga på golvet och leka kräver inte värst mycket, de har ju varandra och en storebror på 4 år som underhåller dem *ler*
visst är inte livet lika smidigt men det är ju värt allt

Jag tar också åt mig av berömmet.

Ja på nåt sätt så går det ju - för vad har man för val? Men dubbelammar man så tar det inte längre tid än att amma ett barn. Mycket logistiska problem blir det ju förstås när de är små, inte lika lätt att ta två på armen och gå iväg, som att ta en på armen. Jag tog mig inte ut sådär jätteofta, hemmet blev tryggheten också där vi hade alla sakerna och jag visste att allt flöt på hemma. Enklare då att bjuda hem vänner så man slipper det där med att packa, klä på, planera och ta sig ut.

Tufft är det mellan varven men dessa barn är mina första så jag har inget att jämföra mot. Min referensram är att få två bebisar på en gång. Tycker snarare att det ser väldigt tråkigt ut att "bara" ha en bebis.

Håller med ovanstående om att man blir effektiv som tvillingmamma!
När de blev lite större och åt puré så gav jag varannan sked till dom, matade samtidigt, tog inte längre tid än att mata ett barn.

Man får dåligt samvete ibland för att man inte kan ge varje barn 100% närvaro och hjälp. Men å andra sidan får dessa barn något som ingen annan får - en tvillingbror att dela livet med. Inte alla förunnat!

När man ser den otroliga glädjen de har i varandra så önskar man att man själv hade varit tvilling!