Hej

Hej
Blev så glad när jag surfade runt på nätet och hittade den här sidan. Det är nämligen precis det jag behöver just nu, en massa människor som är i samma situtaion som jag och förstår var det handlar om. Jag fick när jag var 17 år redan på att jag inte skulle kunna få biologiska barn på grund av turners syndrom. Just då kändes det inte så jobbigt utan det har kommit nu efter ca fem år. Min bror har fått två barn och min syster skall ha när som helst så det gör sig väldigt påminnt just nu att jag inte kan få barn. Har någon av er erfarenhet av hur man kan hantera dessa känslor. Jag är ju självklart jätte glad för min bror och min systers skull men det känns samtidigt jätte jobbigt. Skall jag berätta för dem hur jag känner? Jag vill ju inte att de skall må dåligt eller så... Skulle bli glad om någon kunde komma med lite tips.