Tidigt missfall, typ vecka 8-12, hur började det?

Jag fick ma i v 14. Märkte tyvärr ingeting..eller hur man nu ska uttrycka det. Men jag levde i tron att jag var gravid..hade alla symtom o liten bula på magen. Inga blödningar eller andra illavarslande symtom. Åkte in på tidigt rutin UL..o då upptäckte man att pyret inte levde längre Graviditeten hade stannat av någon gång i v 8-9. Fick aldrig någon förklaring till varför det hände. Fick göra en skrapning.

vilken otur! Inte kul att höra!!!

Fler svar?

Det började med lite rosa på pappret när jag varit på toaletten, hade inte alls ont och behövde inte ha något skydd eller så. 2 dagar senare blev det mer och jag fick använda binda och på 3:e dagen så fick jag ont i magen, typ små värkar och det blödde massor, klumpar mm. Åkte in på kvällen och jag fick skrapas samma kväll eftersom moderkakan inte ville lossna det var därför jag hade värkar. Det hela hade avstannat i v 8-9 någon gång.

anonym (v 11) - i vilken vecka hände det?

Mitt MF började i v 10 först med en liten liten brunrosa flytning, nästa dag kom det blodblandade flytningar. Dagen efter kom det mer, som vanlig mens. Då åkta jag in till gynakuten där de konstaterade att det nog var en pågående missfall. Dagen efter fick jag ont, kändes som värkar och allt kom ut. Efter det avtog blödningen.

aj då...för nu har jag lite färgade flytningar (men jag är "lite" förberedd på det)...

Enbart brunaktiga flytningar inget annat....väntar fortfarande på att det ska komma mer blod....

Fick MF v.10 för 1½ år sen...

Hade inte mått bra under hela gravven. Men tog det som ett normslt tecken, mådde extremt illa hela tiden. Men en dag blev jag akut sjuk, det krampade i mage o rygg. Åkte i tii Gyn-akuten och fick veta att jag hade en kraftig UVI. Bebis mådde bra enligt VUL.

Blev hemskickat. Senare samma kväll började jag känna menssmärtor som tilltog och gick över till värkar. Fick åka in med ambulans. Under färden börjad ejag störtblöda, blev snabbt inskjutsad på VUL igen. Bebis levde men skulle inte klara sig länge till då jag började öppna mig och allt.
Blev snabbt inrullad för skrapning...

Den västa kvällen i mitt liv... Tog flera månader innan jag kom på fötter mentalt...

Var i v 8. Fick liten blödning på lördagen (samma dag som skulle fira min dotters två-årsdag) fortsatte och blöda, på måndagen åkte jag till kirurgmottagningen och fick göra ett VUL och där konstaterade dom att pyret hade slutat att växa i v 6. Barnmorskan kunde inte säga varför.
Sen var det inte förrän på torsdagen som jag började blöda riktigt ordentligt och fick jätteont, ungefär som mensvärk gånger fem...... Sen blödde jag till söndagen ungefär.
Fine jag hade fått ett missfall men varför ska man bli påmind hela tiden med blödningar och smärta!!! Det var nog det jobbigaste

Detta hände i februari så vi hoppas att vi snart ska få ett nytt litet pyre som vill stanna kvar.

Anonym (du som skrev svar i förrgår 17.34): Vet du om att du skall få missfall eftersom du skrev/svarade på detta???

Jag fick bekräftat MA i v 11. Det hade slutat växa i vecka 7. Någon gång vecka 8-9 fick jag små blödningar några gånger. Väldigt små blödningar, men flera gånger.
Dessutom så kände jag på något sätt att det inte skulle bli något.

Du som svarade nyss: var det rent blod eller bara jätte lite svagt brunt i flytningarna...

Det var både och. Fast inte samtidigt. Någon gång var det rent blod- någon gång var det brunaktigt.

Började blöda i morse. Rosa på papperet sedan färskt blod lite senare. Ingen störtblödning. Åkte till gynakuten. Jag fick inget direkt svar på gynakuten. De kunde se hinnsäcken på ul. Men eftersom det var så tidigt i graviditeten (v5+4) Kan man inte se fostret eller om det finns ett hjärta. Det kunde vara förstadie till mf eller så kunde det vara sköra slemhinnor. Fick tid för återbesök den 4/7. Blöder ju fortfarande, inte mycket men ändock. Är nog mer som bruna flytningar. Jag tänker också mycket på missfall samt mycket annat jobbigt runt omkring mig i livet nu - därför tror jag att detta är ett mf.

Fick även ett mf 23/4 i år och det började på samma sätt. En dag senare kom allt. Då var jag i v 9, men fostret hade växt dåligt och hade bara svaga hjärtljud när jag var på gynaktuen 23/4. De sa att jag bara kunde vänta och se om det kom ut av sig själv, annars skulle jag skrapas. Behövde inte vänta länge. Som sagt så kom allt den 24/4.

blev missfall för mig med...(det var jag som skrev tråden)

Läs min blogg... Kram

*kram på dig*